måndag 31 december 2007

okey, once and for you all;

A happy new year!

Snart gp-fyverkerier med helskakande mark och brabrabra och sen hem och fixa och sen middag och massa med fina vänner, i like.
Jag har fastnat i Säkert!s låtar igen, hon är så bra.

Jag var inte ens kysst, men jag visste vem jag var.

lördag 29 december 2007

ljud från det förflutna

vi har precis äntligen fått igång vinylspelaren. pappa spelar david bowie i hela huset. han är fin, david. pappa kom fram med vinylen till mig, insåg att den var gjord för 37 år sedan, och utbrast ett tyst "oj..". 37 år. det är långt mycket mer än jag ens levt. Carpe Diem är det som gäller.
och jag borde verkligen åka in till stan nu för vi ska till alexandra men andrea brukar ändå alltid vara lite sen så jag kan nog vänta ett tag till så jag får fem sekunder extra att skriva i min blogg och när den här satanslånga meningen äntligen är slut så har det förmodligen redan gått fem sekunder och jag ska iväg så därför åker jag nu för jag vill fram fort för det ska bli så jädra bra ikväll!

"Därför är det bättre att du förlorar några strider medan du slåss för dina drömmar, än att du blir besegrad utan att veta varför du slåss!" <33


”What we need to learn is always there before us, we just have to look around us with respect and attention in order to discover where God is leading us and which step we should take next. As Einstein said, God does not play dice with the universe, everything is interconnected and has a meaning. That meaning remain hidden nearly all the time, but we always know we are close to our true mission on earth when what we are doing is touched with the energy of enthusiasm.”



Paulo Choelho är bra, okok. <3
jag gillar't.<3

fredag 28 december 2007



Jag vet inte varför, men jag gillar den. Jag gillar den mycket.
Idag var det ligandag med, det gillar jag också mycket. Det blev stan och Java och mys.
Imorgon är det fotodag med älskade Anna som gäller. Vi ska spexa mycket och leka maaassor, MYS. som i går. Anna och Gunneflo och jag var ute i stan och tog massa kort och bara dom är mysiga!

men du upptar mina tankar, snälla låt bli!

onsdag 26 december 2007

jag borde skriva om julen,
som nu faktiskt är över.
jag borde skriva om kärleken,
för hemlig för att nämnas.
jag borde skriva om vänskap,
men ni vet att jag älskar er.
jag borde skriva om göteborg,
som endast går att uppleva.
jag borde skriva om den där känslan,
för bra för att få ner i ord.

lördag 22 december 2007



Bilden föddes ur ett strömavbrott mitt i julbaket.
Det har varit en fin dag. Vaknade hos Tim med dem båda nära mig. Drog mig in till stan där min Anna väntade, min fina Anna. Vi var effektiva på stan och hittade alla julklappar innan vi tog en kycklingsallad på bästa Paprika. Väl hemma hos mig var julbaket och julmusiken igång. Vi slog in våra julklappar och var sedan sällskap i köket. Det var nötkakor, sätoftakakor, fruktkakor, bröd, knäck, kola och chokladsolrosfrön, mhhm. Anna gick hem någongång i mitten. Det var så skönt att se henne igen. Jag förstår inte hur mamma stod ut, men ändå. Och jag och syster var definitivt smidigast på knäcken, självklart. I andra satsen kola försvann strömmen. Vi tände alla ljus vi kunde hitta, och tog massa kort. Sen satte vi oss vid min bärbara och redigerade. Min syster är så bra. Så otroligt bra.
Imorgon blir det vi ensamma på motorvägen.

(Igår var btw julfest på skolan, helt underbart kul. Och sedan myskväll hos Tim :*)

onsdag 19 december 2007

Var kvar i stan efter skolan, köpte julklappar. Insåg att jag måste hem för att naturkunskapen ska in i morgon, hela fucking arbetet. La mig med den bärbara i tv-rummet. Vaknade nu. Och jag har inte ens börjat på arbetet.
Jag.vill.inte.

tisdag 18 december 2007

Det går bra nu.

Dagen igår var så härlig. Vi började tjugo i tolv, med kemiprov. Det kändes som om det gick åt helvete, men jag fick mvg. Jag fattar inte hur, men det är sjukt skönt! Och på bilden fick vi the, pepparkakor, kaffe, polkagrisar och massa, det var hur mysigt som helst, verkligen. På spanskan bara vi lyssnade på musik i princip och Camilla var jättesöt. Och Linda är skön, haha.
Sen åkte vi hem, jag och Andrea. Vi gjorde kemi labbrapporten och slog in Prickens julklapp och så vidare. och började även se Nti-Media elevernas julkalender.
Se den genom att klicka på "julkalender", dom är duktiga! Sen var det mysigt som jagvetintevad. Jag ska inte säga för mycket för det kommer bara bli massa misstolkningar och liknande, men Lea; sardiner. <3
Vi lyckades iallafall nästan komma upp i tid idag, även om det var väldigt lockande att ligga kvar längre. I tid till skolan kom vi iaf. Svenskan var skön den med, Åsa är så härlig. Åh, vi har så bra lärare :* (slänger in julbilden på dom med :D)
På lunchen kollade vi på resten av nti-kalendern. Pricken satt till vänster, Camilla i mitt knä, Andrea i Tims knä till höger, Karro snett bakom med huvudet på min axel, Emil (rektorn) stod bakom, och Ola, Fredrik och HugBear kollade också ett tag, det var mysigt. Matten var okej den med, vi lekte mest med matte-programmet och förberedde inför matte b. Haha, Björn blev lite nervös när Emil var med på lektionen också. Sen engelska, skönt det med. ^^ Linda var snäll och lekte med oss så vi fick ta det lugnt.
Nu måste jag dock plugga datorkunskap, och helst göra lite naturkunskap.. men vi får se, det löser sig. Monica kommer hem idag med, ska bli skönt att se henne igen.

söndag 16 december 2007

haha, jag är så dålig. man ska inte plugga till ett stort kemiprov klockan 20 i 12 kvällen innan. om exakt 12 timmar börjar vi skolan kom jag på.

Vi var hos farfar idag. Han började gråta när han kramade om mig. Min starka farfar tynar bort, och gråter i min famn. Det påmminde mig så mycket om farmor, när hon låg inne. När vi kom dit efter en svår natt, och hon kramade om oss och sa "Jag var så rädd att jag skulle dö utan att få se er igen."
Han var så svag, så liten. Men samtidigt så söt, som alltid. Han berättade om när jag var liten, om "hattar" och allt. Och han låg och höll min hand.
Jag är så splittrad.
Jag älskar dig, farfar.

lördag 15 december 2007

En gråtande lördag.

It's the soundtrack for the end,
sjöng just Jocke.
Varför?
Total kaos råder i min hjärna,
snälla lämna oss inte.

fredag 14 december 2007

Jag skiftar så himla mycket. Men jag försöker tänka positivt, och när jag gör det, försvinner allt annat. Skolan och att hinna köpa julklappar är det enda som tynger nu faktiskt, men det funkar det med. Fick idag reda på att jag fick mvg på det nationella provet i matte a. :D (det är nu ni ska ge mig beröm, tack.) Det ska nog funka. Måste göra klart energi arbetet, och plugga till måndags Kemiprov i helgen, sen går det nog okej. Det är så mycket annat bra som gäller liksom. I onsdags var jag på Liseberg igen, med tjejerna jag saknat så mycket! Underbart mysigt. Sen igår var det avslutning i kyrkan, allt var bara toppen. Skratt och mys. och Dan var där, jag har saknat honom så mycket! Och ikväll blir det Antilla konsert med Hanna och kanske Hanna, PUSS.

onsdag 12 december 2007

Jag gillar min skola (jagvillverkligeninteflyttadärifrån.)
Vi hade öppet hus idag, jag skulle egentligen bara stanna tills Emelie och Anna kom, men jag fastnade! Jag fastnade i skolan, är inte det rätt illa? Men det var ju så kul!
Jag, Camilla och Amanda hade verkligen kul. Det var så skönt. Vi skämtade med alla lärare, kom några sp-elever närmare och så. Och Philip är snäll, och har varit i Taizé, han är fett cool! :D och Anni lärde jag känna bättre, och vi skämtade med alla och vilken stämning! och det var jättekul att prata med alla som kom, jag vet inte varför, men det var bara kul!
och vi fick nya METG-tröjor, jag älskar dom, hur sköna som helst.
haha, puss.

tisdag 11 december 2007

jag har just gjort klart andra delen av naionella provet i matte A, nu är det över. Och jag tror, jag tror, att det gick bra. Linus och jag slog oss ner i varsin soffa i lilla rummet efter, det är nästan bara vi som är klara. Sebbe kom nu, och Fredrik. Det var rätt skönt att lägga sig i en soffa med den bärbara och massa kuddar, jätteskönt faktiskt. Jag ska stå ut de två sista veckorna nu, det går.

måndag 10 december 2007

Jag glömde säga dig någonting när du fanns i mitt liv.

Du log mot mig när du betala för min tystnad

och jag glömde vad jag såg

den dåtida du

full av känslor

och du

styrde dem åt samma håll

som alla andra.


Inget förrödande regn som faller över oss

bara bländande sol

som bränner igenom

allt jag någonsin såg

och du

glömde att vi fanns.


Regnet hittade sin tidpunkt att anfalla

den ensamstående mig

dränkt

i regnets alldeles egna tårar

och du

ditt skratt ekar

i mitt hjärta.


9/12 2007

(De två första raderna i dikten är ur Kents låt ”Elefanter”)


((ingen behöver känna sig sårad eller träffad eller något, jag behövde bara skriva)


söndag 9 december 2007

siffror och bokstäver i en oändlig röra. jag förstår verkligen inte. nationellt prov på tisdag. jag är död. så död.
hur ska jag klara matte D? Det här funkar inte. låt mig förstå. snälla.

fredag 7 december 2007


Kvällen var mysig, det blev pepperkakshusbak. Jag, Friday och Oscar satte mycket lovande ihop alla husen, utan någon miss alls, jag lovar! ehm.. iaf. Fem olika hus blev det, vårat blev väl inte direkt det finaste men vi hade definitivt roligast åt Friday, det slutade med att Oscar låg på golvet och skrattade okontrollerat med kristyr i ansiktet. Dagen idag gick relativt snabbt också, debatten var riktigt rolig och dagen flöt på. Nu är det hem till Alex för meditations och massagekväll som gäller! <3

onsdag 5 december 2007

ingen reaktion.
Snodd av iara av julia, sen snodd av julia av ylva, nu snodd av ylva av sandra.

Namn:
Sandra
Antal kuddar i sängen: en, + elins tröja.
Drömmer om: att få ett liv jag trivs med. och en canon eos 400D :*
Favorit-tvprogram: Typ, house?
Favoritbok: Paulo Choelos. <3
Favoritdryck: hm, te, kaffe.
Favoritfik: Åh, svårt. Fröken ohlsson, hagacafeérna, eller café Dalí
Favoritfilm: V för Vendetta, döda poeters sällskap, osv.
Favoritgodis: choklad, typ.
Favoritkläder: slaaaapp.
Favoritmat: pappa-mat är gott!
Favoritmusik: men svårt!
Favoritfärg: hm, svårt här med!
Frisyr: kort, krullig.t.
Går i sömnen: nix. tror jag inte
Har på mig just nu:linnen, täcke ^^
Hemsida: Bdb ^_^
Hårfärg:mörkblont, typ.
Intressen: försöka vara kreativ, vänner, massa.
Kan baka bullar: jovars.
Ogillar mest hos folk: falskhet, jag håller med ylva
På söndag ska jag: plugga! :( och se på tess och fixa albumet :D
Senast sedda film: Hm. tror det var Austin powers.
Tror på spöken: nej.
Vill åka till: oooohamn. Och västerås. och massa andra länder lååångt bort.
Ålder: 16
Åt till frukost imorse: en macka.
Ögonfärg: blå, typ.


Jag har fetttttttt tråkigt! Rädda mig?

tisdag 4 december 2007

stan. panik och kontrollanter. puss med Lufsen.
Dagen var mysig ändå.
Slutet iaf.
Och nationella går nog okej.
Jag hoppas det.

Det löser sig, det gör det alltid.
Okej,
datorkunskapen, kemin och spanskan gjorde jag inte, men det gick bra ändå.
Talet gick bra. Svenskan är inlämnad.
Imorgon är det engelska redivisning, på ett oklart arbete. Och ett nationellt prov på hela matte A.
Torsdag är det spanska prov.
Fredag Energidebatt.

2 dagar av veckan avklarade iaf.. Återstår bara 3, hur dom kommer gå får vi se..

söndag 2 december 2007

Jag vet att du menar allvar,
något måste ha undgått min blick
helgerna med er är de bästa. det blev ju bara massa mys och sen sova sådär sent och bra och mysigt som vi alltid gör. och sen morgon och våfflor och grädde och glass och nyttiga som få. och regnmys hela dagen och massa kramar och mys och film. och mitt i prick och till liserberg bland allt ljus, ni är mitt ljus, och varm choklad och rostade mandlar. följt av hand i hand i haga och hejdåkram till prickunderbara och sen hem till dig och julmusik och glögg och lussekatter mitt i natten följt av en harrypotter film och sova någongång på natten sådär mysigt igen. och sova länge länge och bara kramar hela tiden. och frukost framför ännu en harry potter film och mysmysmys. och sen hem till en hus pyntat med ljusstakar. det är nästan julstämning hos mig nu.
ni är underbara.

fredag 30 november 2007

Ibland kan ni bara gå och dö.

onsdag 28 november 2007

Och äntligen vänner och café hela kvällen och åh vad jag saknat att bara prata prata prata med er och få sådär fina kramar som värmer först huden och sen längre och längre och ända in till hjärtat.

tisdag 27 november 2007

Oh you never faild to catch me
you were always by my side

But
you
can't
help
me
now

you
could
try
but
you
would
not
know
how

not
even
you
could
help
me
now.

måndag 26 november 2007


"Nu är det såhär, att även om ni inte tror det, så var det ENDA som fick mig att tveka till att säga ja till det nya jobbet var dom här torsdagarna, för dom betyder väldigt väldigt mycket för mig." <3

Och jag saknar dig så himla mycket.
Om jag bara skriver och skriver och skriver, så kanske, kanske att du inte ser det jag skrev om dig. Kanske blir de orden bara några i mängen, några man inte behöver lägga märke till, några som är lättast att ignorera. Då slipper man ta till sig. För visst är det lättast älskling, att bara ignorera?

lördag 24 november 2007

Mattedrivor. Rinnande näsa. Sprängade huvud. Öronbedövade hosta. Men det var det värt!
Kvällen igår var så mysig. Eftermiddagen också iochförsig. Idaälsklingen kom hit och vi åt kladdkaka och hade kortkrig och kramades och sådär bra. Sen Sandra och Sandra och åkte till Joddan och där var alla och drinkarna stod redo och efter lite pratpratprat, jag förstår inte, våra ord tar aldrig slut, var det middag. Och det blev tacos och skratt och kramar och kassa filmer och mys och twister och flumm och ännu mer mys och återigen finns inga ord för dom.
Jag får lov att citera Moberg som hon sa när vi låg och pratade i rummet;
Ni måste vara dom skönaste jag umgås med.

Ida, Joddan, Petra, Pb, Phia, Rasta, Moberg. <3

------------------------------------------------
Jag saknar alla dina kommentarer. Det känns inte som om jag duger längre. För ingen ser ens sår
Om man bara går snabbt.

fredag 23 november 2007

Tack för att ni finns!
Återigen torsdag igår. Konfirmanderna var jobbiga och det blev seg stämning och det var inte kul alls. Men under mässan flydde jag ut och träffade Anna, söta ungen! och sen mötte vi Mia och gick tillbaka till kyrkan, och det blev så mycket bättre! Det var lite segt, okej, men så mysigt! Och sen hade vi diskus, haha, internt, och det spårade så rejält mycket och det är så skönt att bara sitta och lyssna på dom för dom är så bra! Och det blev mer snack och bra och allt. Och sen gick Anna och Mia hem och det var andakt. och jag borde inte skriva det här för det finns inga ord att beskriva med. Jag satt på golvet, med ryggen mot den andra bänken på höger sida, precis som alltid.
Och Magnus pratade och hans röst är ju terapi. Men vi sjöng sen, Glory. Låten som alltid sätter sig i huvuet flera dagar efter. Men jag kunde inte tänka på den. Det var TaizeTaizeTaize, hela tiden. Men Volontär Frida såg det och kom fram, satte sig bredvid mig och la armen om mig. Då blev det lugnare igen, men samtidigt låg känslan alltid där. Felix gick fram och tänkte ett ljus, och föll nästan ihop i gången sen. Jag, Frida och Petra satte oss runt honom och bara kramades. Och jag tror att det blev bättre med honom också. Sen var det bön. Och jag ville ha TAIZÉ. Och jag bara bröt ihop, jag med. Tårarna började rinna och jag saknade det så oändligt mycket. I slutet satt Frida, Felix, Ida och Frida runt mig och bara kramade mig. Och bokstavligt torkade mina tårar. Underbara människor. Och vi satt kvar när det hela var slut också. Bara satt. Vi saknar det så mycket allihopa. Och när jag var redo tog Ida min hand och vi gick ut. Sen var det dom obligatoriska hejdå-kramarna. Inte för att vi är tvugna, utan för att det är så mysigt. Av Magnus fick jag allra längst kramen och ett "Ta hand om dig!" - jag tror han hade sett att jag gråtit. Dom är underbara, jag älskar dom. Efter alla kramar gick Ida och jag hem, den där pratstunden behöver man varje vecka.
Det är så skönt att bara få släppa allt ibland.

Toleredskyrkan är fristaden på jorden. <3

onsdag 21 november 2007

Det löser sig, det gör det alltid!

äntligen, äntligen, äntligen klart med naturkunskapsarbetet! Det löser sig, det gör det alltid! Åh, det är så himla skönt. Nu kan jag njuta av kyrkan i morgon utan att tänka på detta. Och om jag stannar på den extra matte lektionen kan jag vara lite bra och jobba hårt, så har jag förberett mig lite där med, det ska nog gå! Det löser sig, det gör det alltid! Nästa vecka är nästa vecka, nu är iallafall denna snart slut. Det går, jag klarar det. Jag SKA klara det.

Det går en Taizé-epidemi bland oss. Det är nu i mitten det var så längesen man var där, men samtidigt så långt kvar tills man åker igen. Och vi saknar det så mycket.
Men jag vet att jag kommer dit igen. På ett eller annat sätt kommer jag dit igen.

Nej, nu ska jag plugga spanska glosor, sen sova!
Godnatt alla!
PUSS!
Och återigen kommer vi till skolan för att få beskedet; Samuel är sjuk.
Vi hade kunnat börja tio vafan,
och ni sitter vi alla här kvart över ått och jag borde verkligen jobba. Jag borde verkligen det. Datorkunskapsuppgifterna är rätt okej, jag har gjort dom mesta, men naturkunskapen. Jag har panik på naturkunskapen. Och jag måste skriva hela ikväll. Och min dator dör snart, för min laddare ligger hos Andrea, och dom är hon är sen som alltid ; )
Jag vill verkligen inte. Det som nästan blev en bra morgon när jag träffade Petra på spårvagnen. Men jag vill inte denna dagen, Jag vill inte!
Nej. Ska göra sista uppgiften nu, sen försöka göra Lite naturkunskap iaf.
och mina ögon bara rinner och rinner och rinner och jag förstår inte varför!

Det tog oss 26 timmar i buss. Trötta, slitna och med värkande kroppar var vi äntligen framme, men jag vet inte någon som inte tyckte att det var värt det. Det är den lilla staden Taizé i Frankrike jag pratar om. En liten stad, som gjort så stor påverkan på mig och många andra.


Taizé är en klosterby, dit flera tusen nya ungdomar åker varje vecka. Dock är det absolut ingenting som säger att man behöver vara troende för att få besöka Taizé, många åker dit för att få träffa nya folk, för gemenskapen, för att få uppleva nya saker och så vidare. För det är en speciell känsla av gemenskap som råder i Taizé, alla gör sin del av det hela. För att få besöka Taizé måste även du göra din del, uppgifterna är olika varierat med din ålder. Ungdomar har som oftast som uppgift att städa ett par gånger i veckan. De lite äldre hjälper till med mat, diskning, undanplockning och liknande. De vuxna får agera nattvakter eller leda smågrupper som varje dag träffas och pratar, leker eller liknande.


Taizés brödarskap grundades av Broder Roger år 1940. Det har sen dess växt otroligt mycket. Broder Roger blev oturligt nog dödad för två år sedan av en psykiskt sjuk kvinna, då han hade uppnått en ålder på 90 år.


Det finns speciella tider och regler för olika saker som man måste följa i Taizé. Det är en respekt du måste visa alla där nere för att vara där; att passa tiderna på dagens inplanerade saker. En del av dessa är Gudtjänster, som är tre gånger per dag. Och nu i mitten när ni hör det här börjar ni tappa intresset, men det är inte alls Gudtjänster som i Sverige, med dessa timtal långa predikningar. I Taizé står musiken i centrum. Sångerna som i sig är en stor del, sjungs på alla möjliga språk; Latin, Franska, Tyska, Engelska, Svenska och så vidare. Det är det bästa med det hela, man behöver egentligen inte göra någonting alls. Om man så vill kan man bara sitta och lyssna, att höra flera tusen personer sjunga i kanon är rejält häftigt.

Man har också lagt vikt på tystnaden, lugnet, i Taizé, därför är det i varje Gudtjänst 10 minuters tystnad. Man ser den som oändlig i början, och saknar den när man kommer hem igen.


Trots alla tider känner man sig så fri i att få vara där, det är någonting speciellt med atmosfären där nere. Kvällarna är höjdpunkten för alla ungdomar. Det är då de vuxna i Taizé går och lägger sig, och alla unga går i flock ner till området runt Oyak, en affär som säljer den godaste och billigaste chokladen du kan hitta.

Det är runt Oyak du kan se de många människorna som spelar gitarr, och grupperna som står runt och sjunger. Det är där du kan se lekar du inte ens visste fanns. Det är där du knyter så många nya kontakter. Det är där det finns fart, rörelse, liv.


Dock är det även nere vid Oyak man säger hejdå när man efter en vecka som gått alldeles för fort reser hem igen. När alla mailadresser ska bytas, sista kramarna ges, tårarna fällas. Och när bussen till sist rullar ut från området,

önskar man för allt i världen att man kommer tillbaka.


jag kommer gråta under mitt svenskatal!

söndag 18 november 2007

Random tankar

Jag hatar dig, kan man bara säga av ren kärlek.

Duger,
när andra,
inte finns.
Jobbig.
Hatad.
Påträngande.
Tysta viksningar,
utanför samtalet,
befinner jag mig.
Ekande skratt.
Skapande
av minnen
jag inte får delta i.
Avund.

Ord,
från så djupt in i hjärtat,
att det skapar oförståelse.
Längst bak hörs
tysta snarkningar
som ett tecken
på noll respekt.
Eller ett lugn
djup förståelse.
Snarkar du,
nu?

fredag 16 november 2007

"Vafan, någon har ringt mig! Jag kollar upp människan!"
"Gör det!"
"Hm.. Roger Dahlén."
"Vart bor han?"
"Göteborg."
"Men vart, finns det ingen adress?"
"Nej."
"Haha, avdelning! :D Det är en psyksjuk som ringt dig!"
"Men kolla på eniro!"
"What?! Nu bor han i sthlm!"
"Han kanske är schizofren."


jag gillar inte när ni gör så! >___<

TACK.
Åh vad jag älskar dom och dom är bara så bra och dom får mig alltid att må bättre och att man bara får komma dit när man behöver det och jag lovar dig man behöver det sådär en gång i veckan som vi är där för torsdagarna får en att faktiskt orka igenom dom andra dagarna för man kan tänka att på torsdag ja på torsdag då får jag komma till kyrkan och de små konfirmanderna och ungdomsgruppen och lek och prata och skratt och tårar och mys och kramar och bråk men vi håller ju alltid ihop oavsett vad och det behövs att man får visa sina känslor och alltid ha någon som delar glädje och sorg och ett stort tack till Magnus att han gör det möjligt och tack för alla dåliga skämt och tack för alla seriösa ord och tack för all tillit och tack för att vi alltid kan komma till dig om vi behöver och tack för allt Magnus verkligen tack ja tack för det betyder så otroligt mycket för oss allihopa och jag menar det är så otroligt bra att så många kommer dit varje vecka och jag älskar att få göra det och du säger att vi är så värdefulla och Magnus du är värdefull du med och det är så undebart; TACK.

onsdag 14 november 2007

Två timmars promenad nyligen. Till ramberget, wieselgrensplatsen, förbi vågmästare platsen, ner igenom massa ställen, fortsatte till Lindholmen, Sannegårdshamnen, upp genom Eriksberg, förbi lundby gamla, vidare genom Tolered och sen, hemma. <3
Drygt 13 000 steg, fulla av prat.
Pappa är bra ibland.
Konstant med spårvagnar. En bil då och då. Stilla flytande vatten. Inhägnat av starka kedjor. Lampor utan ljus. Människor som sakta strosar, rusar snabbt förbi. Guldvisare nära nära tolv. Upplysta av solen. Gamla hus i kontrast till byggkranarna. Hänvisningar överallt. Ingen uppmärksamhet.

Dom har gett efter för våra krav och gett oss massa kuddar och tavlor och allt i skolan. det är fullt med kuddar i fönstret som jag sitter i nu. Det är riktigt mysigt. Andrae och Alex pluggar japanska och Tim hämtar sina efterlängtade handskar. Resten av klassen sitter i klassrummet och jag behöver en liten lugn stund, så jag satte mig här. Mysigt. Störa, röda, fluffiga kuddar, mhm!

måndag 12 november 2007

Lösningen på kvällen igår blev att vara med Ida och Petra, det var nästan För mysigt. Usch vad jag överanvänder orden mys, mysigt och mysiga. Men liksom, det är ett så bra ord, det beskriver så bra. Mys. Dom är mysflickor. PUSS. <3

Och idag var bra. Vi är så knäppa, så otroligt knäppa, men jag älskar det.
Cc-klubben for life, haha. nörd, jatack. Så underbart knäppa människor.
Ikväll kommer Andrea hit och sover här också, mysmänniskan. <3

söndag 11 november 2007

Min blogg har tydligen fastnat på 200, denm vägrar inse att jag har mer inlägg. Menmen, fredagskvällen blev sjukt kul och mysig och folket är så sött och Felix är så bra som bjuder in oss alla. Jag vet inte vad jag ska skriva, för orden räcker inte riktigt till, det var ju så mycket. Igår var ju bra den med, Frida och Mia och Victor, och Restaurang med mamma och pappa och promenad, och direkt till en promenad med Anna, följd av en myskväll/filmkväll hos henne och MYS.
Och idag blir också bra! Jag kind of älskar såna här helger, som är så bra. Då orkar man liksom, man orkar så mycket mer. Det är dags för Navid-mannen idag, vi får se om han spelar eller bara läser eller så, men det ska bli skönt att träffa Navid-människor iaf! :D
Sen så får vi se vad som händer, men det kommer bli braaa iaf. PUSS.

fredag 9 november 2007

mina händer är kalla av all kyla. och kylan kan vi inte springa ifrån. sekunder, minunter, timmar, de flyter på vad vi än gör. vi kan inte springa ifrån tiden, för vi springer i tiden. allt vi kan göra är att göra det bästa av den.

I onsdags efter skolan mest läste jag biologi (sov) och på kvällen kom Andrea hit, och vi tog en långpromenad med Anna. Det var mysigt, det var ett tag sen Anna och jag träffades innan dess, igen! Tiden står inte på våran sida när den bara flyter iväg. Men när vi väl träffas så är allt som vanligt igen. Min söta Anna. Andrea's och min kväll gick iaf åt till att plugga, och vi pluggade faktiskt! Vi kände oss väldigt duktiga när vi kröp i säng runt tolv och somnade direkt. Jag drog upp tjejen tidigt eftersom att jag började nästan två timmar tidigare än henne, men hon följde lydigt med till skolan och sov på spanska lektionen, söte. Torsdagen försvann relativt snabbt i skolan, och när jag kom hem somnade jag. Det var första gången som jag verkligen inte ville gå till kyrkan. Jag ville sova och bara sova och sova. Men jag tog mig till kyrkan i regnet, och det var det värt! Som alltid, såklart. Jag kunde få ta det lugnt ett tag igen, och det var så himla skönt! Och Friday hade massa tävlingar och det var ostbågar och popcornätning och bilsmycken och ba ba vata lamm och linda som monade och snurrigt och rock och psykhem som passar oss och allt bra. Kvällen var ju så sjukt bra! Och Sebbe var där, som jag har saknat människan! Och sen var det andakt. Och det var mysigt. Friday spelade och sjöng en låt hon skrivit, hon sjunger så fint. Men det var sorgligt samtidigt. Volontär Frida hade sådan otrolig hemlängtan och grät och jag försökte trösta henne, men tror inte att det hjälpte speciellt mycket. Men hon är söt människan. Efter alla obligatoriska hejdåkramar och mys gick jag och Ida vägen hem. Det var rätt kallt, men mysigt, som alltid. Jag läste igenom biologin en sista gång innan jag somnade, och sen soooov jag. Jag ville verkligen inte gå upp i morse, särskilt inte med tanke på biologiprovet. vi hade tre timmar på oss, usch. Men det gick nog bra tror jag, det kändes bra. Och det är skönt att det är borta. Labben var kul och skoldagen var över. Resten av dagen har endast slarvats bort genom att sitta här, men det har varit rätt mysigt. Nu ska jag snart möta Ida och sen träffa Sophia, Nyllet, Joddan och någon mer, och sen är det middag och filmkväll hos Felix som gäller! MYSFOLK.

torsdag 8 november 2007

Det har aldrig varit så svårt. Så svårt att få fram ord. Svenskan blev härmed det värsta ämnet. Jag hatar att hålla tal. Jag vill prata om Taizé, men jag vet inte.. det känns så.. jag vågar inte! Jag är feg, ja. I WON'T DENY YOU, men ändå, jag är feg. Och en så liten sak får mig att tvivla. Tvivla på om jag fortfarande är hon som jag alltid var men aldrig ville vara. Jag vill inte vara den. Men ändå är jag så feg. Och jag kommer inte ifrån det. Jag kommer inte ifrån det hur mycket jag än försöker. Usch, fan.

tisdag 6 november 2007

Ni gör det inte bättre genom att bråka med mig.

(Dock är Bella en söt person :*)
På bordet ligger en biologibok, ett block, och tusen ton papper. Många tusen ord med mål att gå rakt igenom min hjärna och inte stanna när jag verkligen behöver få dom att fastna. Jag skulle kunna plugga med Andrea i morgon, hon kommer på kvällen och sover förmodligen här, tänk att något så enkelt som du bredvid mig kan göra mig så lugn, då kanske jag får sova att tag, jag har inte kunnat sova på ett tag nu. Frågan är bara hur mycket vi pluggar egentligen, förmodligen inte så mycket. Och ungdomsgruppen på torsdag kommer jag absolut inte missa, jag behöver verkligen den nu. Jag behöver få träffa alla, få komma till min fristad ett tag. Bara släppa allt. Alltså måste jag plugga in allt idag.. och det finns intressantare grejer om man säger så. Men jag borde satsa på det här provet, han sa ju att jag kunde på mvg om jag gjorde bra på provet. Men om jag inte har energi? Jag kan inte lura mig själv.

söndag 4 november 2007

Det var ett år sedan idag, och saknaden vägrar släppa.







Höstlovet har varit det bästa på länge. <3

torsdag 1 november 2007

Fallandes likt löv mot dödens frihet

Hon hoppade från balkongen, dalade ner mot marken som ett löv från årstiden som för henne betydde dör, och hon färgas röd lagom till nedslaget. Några sekunder i stillhet, svävandes, och sen var allt över. Men vad var egentligen över? Allt hon någonsin levt för var för längesen försvunnet.


Jag minns leendet,
jag minns det så väl, Hennes leende. Och jag minns hennes röst. Den där rösten som alltid tog sig tid till alla. Trots att jag sällan pratade med henne så minns jag. Jag var den som stod bredvid, en liten bit bort, som skymd, rädd att bli smittad. Jag var den som såg allt hända, men som aldrig vågade reagera. Jag var en av alla dom.


Man kunde se henne i korridoren, hon tog alltid sådär lagom mycket plats. Aldrig osynlig, men ej heller undanträngande. Hennes röst slog aldrig ut någon, den var sådär lagom som vi alltid strävar efter. Kanske var det därför. Kanske var det därför vi inte såg, allt det som vi borde ha sett.


Vi såg hennes stora tröjor, vi såg hennes leende fasad, men vi såg aldrig anorexian eller självmordstankarna som växte sig större. En porslinsblank fasad, utan sprickor. Vi borde ha sett, vi borde ha förstått. Hon försvann. Hela hon bara tynade bort. Orken till skolan försvann långt in i mörkret och den enda matten hon räknade var det ständiga räknandet av kalorier. Dem styrde hela hennes liv, lagarna. Lagarna på vad som var tillåtet att äta, och vad som genast borde spys upp igen.


Och vi märkte inte när hon försvann helt, när sjukhuset bedömde fara för hennes liv. Sjukhuset blev mer och mer hennes hem och stället där hon spenderade mest tid. Handbollen, den älskade handbollen, hade hon fått lägga av med för längesen. Allt som betydde någonting för henne skalades sakta av från hennes liv.


Diagnosen ”obotlig” var nog. Hoppet var det sista som fick henne att hänga kvar, och de kvävde det i höstens mörkaste mörker. Vi hade börjat fundera vid det här laget. Vart var tjejen med leendet? Tjejen med rösten som alltid var lagom. Vi var så många, men ingen av oss vågade reagera, ingen vågade vara den som frågade.


Och vi slapp. Våran feghet tog överhanden, och ers
attes snart av skammen. Innan vi alla hade tagit oss mod att fråga, hade hon tagit sig mod till att ta sitt liv.


Vi var så många, så starka. Och ändå var det tunna hon som var modigast. Tjejen som alltid var lagom, aldrig för mycket, aldrig för lite, vågade allt.

Medan vi aldrig ens vågade se.


Världen hade förblindat våra ögon. Om vi bara hade sett förbi den porslinsblanka fasaden, vad hade hänt då, hade hon levt nu, flickan med den ständigt leende munnen?
Vad är det för mening att kunna se om man inte inser?


Hon föll som ett löv, på sin sista väg mot frihet.


--


Denna novell är tillägnad 15 åriga Lena-Marie som för drygt en vecka sedan tog sitt liv.

Vila i Frid.

(Det är nu mer än en vecka, men det var ett tag sen jag skrev den)


(Den är inte skriven ut mitt perspektiv, och vissa saker är helt påhittade. Men tänk,

tänk om vi alla kunde se?)

tisdag 30 oktober 2007

Nationelteatern spelas,
allt strul fixade sig just.
Helgen har varit braaaa,
och igår mötte sötungarna mig,
Sen sov dom här.
Nu ska jag till Petra med massa bra folk,
Sen är det att sova hos Frida som gäller,
och i morgon är det skulf.
PUSS.
Detta lovet blir bra!

fredag 26 oktober 2007

Anna tittade in ett tag innan hon åkte,
(PUSS!<3)
och snart är det min tur.
Resan till lyckan går 18:02. <3
Jag vet en flicka som är så lång, att hon kan röra vid stjärnorna
men ändå går med krökt rygg och känner sig minst av alla
För hon kallas flaggstång och gråter på platser så tysta och trånga
Men ingen ser.

Lasse är så bra.

torsdag 25 oktober 2007

I mitten av en hurricane

Och om jag bara kunde skulle jag ställa allt till rätta igen.

måndag 22 oktober 2007

och hon inspirerade mig så sjukt mycket. hon verkar bra. carpe diem. fånga ögonblicket och tänk sen. döm aldrig. bedöm efteråt. jag tror det kan gå bra. hon verkar duktig.
men dagen kändes lång, trots sött folk. jag borde sova, och plugga, och packa.
men ja,
det får vänta. nu ska jag snart försöka sova iaf, det behövs.

söndag 21 oktober 2007

och tänk att något så enkelt som
du bredvid mig i sängen
kan göra mig

så lugn

Kvällen igår blev så bra! Enda minuset var att Alex inte kom, annars var det perfekt.
Det var sött folk, te, filmer, mys och bara BRA.
Klockan tre kände vi oss sådär lite småtrötta och tog oss upp på Tims rum, kurade ihop oss i sängen och såg ännu en film. Klockan var sedan runt halv fem och tanken var att vi skulle sova,
men det gick som vanligt med det. Klockan sex ringde Tims väckarklocka och vi hade inte ens haft en tanke på att sova. Men det var bättre, för det var så mysigt. Vi hade en två meter stor säng, men använde endast halva.
Vi skrämde upp varandra, så vi låg i en hög och bara kramades. Pratade, myste, undrade vad folk egentligen tänker om oss, kom på att vi skiter fullständigt i det och bara var sådär bra.
Klockan hade hunnit fram till kvart i sju någongång innan vi somnade.
Kallamigkonstigmedjagälskarattsovasådärpackatmedmassakramarmaröverallt.
Det var svårt att komma upp i morse, men det var det värt!
Och dagen var BRA.
Vi var hos farfar, och han mådde så mycket bättre. Han log, han kunde sitta med oss, han var uppe på benen och åh.
Farfar, jag älskar att se att du mår bättre!
Även inköp av mysigaste mössan skedde idag.<3
Och jag borde plugga så FETT mycket Kemi. Usch.

Lycka kanske ändå inte bara är ett begrepp.

lördag 20 oktober 2007

Duvet, ibland bloggar man bara för att göra det. Ibland för att få ut känslor. Ibland för att man inte har något annat att göra. Ibland för att andra ska få läsa.
Idag är en för att man inte har någonting annat att göra dag. Jag försöker få minuterna att gå snabbare. Kemin gav jag upp, jag får ta det i morgon istället. För om jag känner oss rätt kommer vi inte göra någonting ikväll heller.
Det är filmkväll + översovning hos Tim på gång. Det känns som om vi är där varje helg,
det är riktigt mysigt. Mysfolk är vad dom är. Hoppas Alex kommer bara. Jag vill ha henne där med ju.
Nu gick mitt alarm, vilket betyder att jag ska gå till spårvagnen.
Farewell!

torsdag 18 oktober 2007

Och hela inlägget försvann igår,
men jag känner ändå att jag måste få ut orden
igen
på något sätt. Egentligen finns det ju inte ord.
Hur kan man beskriva död?
Död är ju tomhet. Någon som inte längre finns. Borta.
Då borde det heller inte finnas ord att beskriva med.

Hur tänkte du?
Jag vill så gärna veta hur du tänkte.
Jag visste knappt vem du var, jag visste inte hur du mådde, jag visste inte att du levde med anorexia, jag visste inte att du hade så mycket mod,
mod att ta livet av dig.
15 år. Snälla du, det är ingenting.
Hur hamnar vi här, egentligen?
Hur hamnar vi där vi känner att döden är den enda vägen ut?
Den enda vägen för att slippa stå ut med all jävla skit.

Och jag blir så jävla rädd.
Får du log ju alltid, visst log du alltid?
Jag minns dig från träningen för sådär längesen, du log ju alltid!
Du log framför anorexian och döden, du log.
Folk har tagit sina liv innan, (R.I.P Therese, Turbo, Louise och ni andra. <3)
men nu kändes det så nära. Vi har gått i samma korridorer så många gånger,
och nu kommer du aldrig mer gå.
Tänk om det nästa gång är någon jag verkligen Älskar.
Jag visste ju knappt vem du var, men mina tankar går till dina närmaste vänner, till din familj, till alla som verkligen älskade dig.
Tänk om jag var en av dom?
Tänk om.

Och hon berättade idag att hon var så skakad. Hon kände dig inte alls, hon visste inte ens vem du var. Men duvet, hon var i samma sits för några år sedan. Med ätstörningar och självmordstankar. Tänk om hon tagit sitt liv? Då hade jag aldrig fått träffa denna underbara människa.

Hoppas du mår bättre nu.

Vila i Frid,
Lena-Marie.

onsdag 17 oktober 2007

Det känns som att vi påverkas så mycket.
Av reklam, tidningen, folk runt oss, av allting. Göteborg är smäckat med intryck och ibland har vi tendensen att bara ta emot, ta upp, och trycka bort vårat eget.
Vi känner inte, vi bara gör det. För alla vill få göra som dom vill, men när vi på en punkt har chans till det, gör vi som alla andra. Människor strävar efter att bli speciella, men inte så mycket, inte för mycket, man får inte sticka ut. Man måste glida in i mönstret. Vara speciell på samma nivå som alla andra.

tisdag 16 oktober 2007

Jag kan inte tro att det är sant!
Kent, livs levande KENT satt en halv meter ifrån mig och bara log sådär sött.
Och Jocke hälsade med Hej och benen började skaka och vi var alldeles skakis efteråt men så sjukt glada! Åh.
Och Ida var där. Och Petra. Och Willy. Och Idas vän Isabelle som var bra.
DET KALLAS LYCKA.

måndag 15 oktober 2007


Heaven
The perishers - Get well soon.

Otroligt fin låt.
Farfar fick provsvaren från röntgen idag.
Han ska opereras.

Oh lovely you,
get well soon.
Det var ett tag sedan jag lyssnade på Thåström, men nu när jag hör tonerna igen låter det så självklart. Labbrapporten är på väg att bli klar, nästan iaf, vikanlåtsasförattlugnapaniken. Helvete, insåg just att typ hälften var fel. ÅH.
Jag behöver verkligen lovet, det är så mycket, så mycket överallt. Från himlen faller spik ner. Små, små.
Smärta.
Tusen gånger om.
Omtåliga punkter
inkluderat
träffsäkerhet.

söndag 14 oktober 2007

http://wwwb.aftonbladet.se/vss/special/namnlistor/ungdomsvaldet/visa/1,5998,1,00.html

547 sidor med ljus.
Det är inte lite.
Tänd ett du med,
För Riccardo.
<3

lördag 13 oktober 2007

Men snälla förstör inte.
"tack återigen, vad vore jag utan dig? <3"

SNÄLLA.
jag orkar inte förlora dig.
Känslan,
den där känslan.
Hade jag haft oändligt med tid,
hade jag älskat dig i oändlighet.

Hoppas filmkvällen blir bra imorgon.
Jag saknar dom.
SÅ HÅLL MIG HÅRT, HÅLL MIG ÄLSKLING.

onsdag 10 oktober 2007

Då var dagen slut. Det har varit två pissdagar i rad, jag gillar det inte. Men i morgon är det ungdomsgrupp, det ska bli skönt. jag behöver få komma bort lite. Få känna Något, och samtidigt Inget. Det ska bli SKÖNT, som alltid.

Min fru med dubbelnamn var SÖT idag. Jag saknar henne verkligen. Jättemycket. Jag vill bara krama henne, prata lite, höra, se, känna. Mysehon. Att hon ska bo så många mil härifrån, jag gillar det inte.
Matteprovet gick trots allt bra. Jag trodde att det gick skit, men fick ett vg+, fatta vad förvånad jag blev! Jag hade räknat poängen så att jag iaf fick ett G, men VG+, det trodde jag aldrig. Nej, nu ska jag dricka te och plugga spanskaglosor till i morgon.
Ja, jag är bra på att göra allt kvällen innan.
GODNATT.

tisdag 9 oktober 2007

Påtvingade ord.


Tid.

Sekunder på hög

Fånga ögonblicket.


Påtvingade ord

Förstörda av ögonblicket

Jag gillar inte att folk tvingar mig att att göra saker! och jag gillar inte att du ens försöker. GE DIG.

måndag 8 oktober 2007


JAG KAN BARA SÄGA TACK.
Jag älskar er tjejer. <3
Nu är du där igen,
utan mig den här gången.
Nu är du fast igen,
utan mig den här gången.

Vi pratade ju, gjorde vi inte det?
Förstod du inte innebörden bakom mina ord?
Jag saknar Dig.

fredag 5 oktober 2007

Några minuter till,
sen ska jag in till stan,
möta sötnosarna Ida och Frida,
och sen sticker vi till Lidköping och Sofi och Amanda och Jenka och Taizehelg och bara mår bra och njuter av att vara iväg ett tag.
Eller hur?
Jo, så måste det blir. Man kan inte må dåligt med Ida och Frida och folket <3

torsdag 4 oktober 2007

Torsdagar får mig liksom att leva.
Idrotten var sjukt skön idag. Vi hade badminton och vi körde rundbadminton halva klassen och min klass är ju faktiskt bra, väldigt bra. Puss på dom.
Sen, kyrkan.
Det var inte så mycket folk idag, men det var mysigt. Som alltid så fick det mig att må bättre. Alla ord, alla kramar, allt, bara allt. Det finns inga ord helt enkelt.
Och vissa människor är bara sådär extra söta och JAG ÄLSKAR ER.

onsdag 3 oktober 2007

Och jag är sådär borta igen. Kents låt "Utan dina andetag" kom nu. Jag vet inte, vad är jag, utan dina andetag? Andrea, tack för att du får mig att orka skolan.

Men när jag inte hittar glädje i det jag brukar hitta glädje i? Det finns så mycket annat bra runt mig men jag vet inte. Det är konstigt bara. Men jag längtar tills i morgon. Det ska bli skönt att komma till kyrkan igen. Andakten kommer säkert bli konstig när jag mår såhär, men förhoppningsvis blir det bättre efteråt iaf. Helgen verkar iaf bli bra. <333
Idag kom jag hem med tre biljetter.
Tre biljetter till Lasse.
Våran Lasse.
Lasse lindh,
jag,
Ida,
och
Frida.
Kan det bli bättre? (Om ica är på iof, men ändå.)
Förstå lyckan <3
Dock är jag så trött. Huvudet känns tungt. Solen sipprar in genom fönstret, och lyser upp berget och träden med alla höstfärger. Det skulle kunna bli en jättebra bild. Varför slänger jag inte av mig täcket, tar kameran, och går dit och tar kort?
Jag är så trött.
Jag fick vila ut mot Idas axel förut. Vi var båda så trötta, vi sa inget, vi bara låg sådär hela vägen hem.
Jag borde sova lite, det borde jag verkligen.
Nu har solen gått ner.
Carpe diem,
vafan!

tisdag 2 oktober 2007

Tenshi-chan säger:
tror du ja kan glömma dig bara sådär eller??
Tenshi-chan säger:
jag lovar på derar och samvete, det kommer inte hända!
- Sandra /- P l u g g a r. Taize. <3 säger:
Brabrabra
Du var liksom den första som jag riktigt direkt fastnade för.
Tenshi-chan säger:
o du va den första för mig
Tenshi-chan säger:
och den enda normala just nu oxå tim o alex e mer sånna man skrattar med (iaf du med men ändååå ), dig kan man mer prata med
Tenshi-chan säger:
lite normal
- Sandra /- P l u g g a r. Taize. <3 säger:
( Du var liksom den första som jag riktigt direkt fastnade för.
Tenshi-chan säger:
o du va den första för mig

- Det lät lite som en dålig kärleksroman )
- Sandra /- P l u g g a r. Taize. <3 säger:
Ingen av oss är normala Men måste hålla med, dig kan man mer prata med
Tenshi-chan säger:
hahaha! looool
Tenshi-chan säger:
hehe, jo men axakt
Tenshi-chan säger:
exakt*
- Sandra /- P l u g g a r. Taize. <3 säger:
haha, det är lite coolt att vi blev vänner ändå bara sådär första intrycket
Tenshi-chan säger:
vet men du tillhöör en speciell sort, vet iunte vad man ska kalla dom bara, typ navid-människar, som är sådär.. lätta
Tenshi-chan säger:
o man ser på dig att du e sån, mkt trevligt

DU. ÄR. SÖT.
Oktober.
Nu är det höst. På riktigt.
Igår ringde Ida och frågade om jag ville komma till Frida, jag stack direkt. Det var så underbart att bara prata, mysa, se på tv, lyssna på musik och allt vad det var. Och Ida söten låg i min famn i soffan och hon är så söt. Och Frida kan man nog inte träffa utan att vara glad, senila lilla söta människan. I KNOW IT'S NOT GOOD TO RUN, BUT IT FEELS SO MUCH BETTER NOW WHEN IT'S DONE. Jag skulle inte flytt från läxan, men vem kan tacka nej till lycka?
Nu har jag istället hela biologi arbetet att göra idag eftersom Kenny bestämt sig att flytta fram inlämningen utan att säga till oss i grupprummet, tackförden. Så nu är det hela till i morgon. Och jag borde inte blogga. Men som alltid, jag måste lätta på allt.
Dom förtjänar ju varandra, visst gör dom? Men jag är så rädd. Jag är så rädd som alltid. För att dom ska bli tillsammans, och glömma mig. Jag vill ge dom båda lycka, men jag kände henne först, jag kände henne mest! och jag är självisk som alltid. Men jag är så rädd. Och Om dom blir tillsammans, och sen gör slut, vad händer då? Kan dom vara vänner, kan vi hänge ihop allihopa? Vi som skulle till England efter studenten. Vi som skulle skrika internskämt på studentdagen. Vi som var allt. Men det var jag och hon i början, det var vi. Alltid vi som gick bredvid varandra, väntade om andra skyndade iväg, satt bredvid varandra, pratade, förstod.
Och det gör så ont. Innan jag ens blivit bortglömd. Och jag vet att jag inte gör något bättre genom att bete mig såhär men det är inte lätt. hör ni? det är inte lätt. jag vill ju att vi alla ska kunna umgås. Jag vill inte känna mig utanför för att jag inte är med en dag. jag vill inte vara rädd för att missa något. jag vill inte vara den som frågas sist. och egentligen överdriver jag igen. egentligen är dom underbara. egentligen är jag bara rädd. rädd för att falla tillbaka till det jag aldrig ville vara. Och det gör ont innan slutet ens är påtänkt.

söndag 30 september 2007

Kvävande ensamhet i hopp om din närhet.

Jag behöver ditt huvud
så nära
att jag kan höra
dina
tankar

Dina fingrarinflätade
i mina
gav orsak till ordet
perfektion

Bultande hjärtan
i extrem
taktkänsla
vi gör aldrig
fel

Och älskling,
det gör så ont att sova ensam nu.

Vi var höst
och sommaren
därpå
evigt sprudlande
i lycka

Din bröstkorg
höjs
i varje
andetag

Och älskling,
jag kan inte andas utan dig.

Sömnen river
mina ögonlock
mörkret
sliter

Försiktiga steg
och din hand
i min
skapar
perfektion.

Och älskling,
jag är inte hel utan dig.

Och ja, jag har en tendens att överdriva i dikter och jag kommer ändra den hundra gånger om men jag måste få ner det i ord. jag saknar er redan. ni är så mysiga. och jag känner mig så trygg. Ett hav av armar och filtar och kroppar och kramar och kuddar.
och jag älskar det.
Andrea, sista kvällen, uder Totori eller vad den hette, när jag låg på din arm och du hade den runt mig och jag hade din runt mig och missuppfatta mig inte nu, men det var så underbart. Tryggeten var total.

Och det gör så ont att sova ensam nu!

fredag 28 september 2007



Lasse lasse lasse. Han är ju så underbar. Som Felix sa igår "Hör man namnet winnerbäck tänker man på alla underbara låtar han gjort, och nu sitter han där borta, bara några meter bort. det är sjukt." Lasse var sådär söt och han bara log och jag vet att han gjorde det till alla, men snälla snälla låt mig ta till mig hans leende för det betydde så sjukt mycket och han är så bra och så söt och så underbar. Och sen var det ungdomsgrupp och det var lite segt men jag älskar ändå att vara där och det är folk och det är mycket kramar och det är inte bara kramas för att man måste, utan kramas för att det är mysigt och för att det är så mycket kärlek och bara så mycket så. jag saknar dan, det gör jag. det känns tomt på ett sätt även om det är svårt att definiera hur. idag var iallafall en resa till särö som gällde, det var kallt ett tag, men ändå helt okej. sjukt mycket bättre än att sitta i skolan och ha biologi iaf. och min klass är faktiskt skön. riktigt skön. nej, nu ska jag äta och sånt och sen ska vi till teendreem och se Tims band spela och sen är det filmkväll och översovning som gäller och lördag är laserdome och en till filmkväll denna gången hos felix och jag älskar att det är så mycket kul på gång. <3 PUSS

söndag 23 september 2007

och jag förstår inte varför tårarna alltid ligger och tränger bakom mina ögonlock. jag förstår verkligen inte. dom fanns där förut när jag pratade med elin. dom fanns där när jag skulle reda ut ekonomin med pappa. dom finns där nu. nej, förresten, det gör dom inte, för dom rinner. dom rinner just nu och jag vet egentligen inte varför. och jag behöver taize. jag behöver taize så mycket. jag behöver få gråta utan att någon dömer. jag behöver få gråta till den underbara underbara musiken. jag spelar den nu men det kan ju ändå aldrig bli samma sak. jag saknar det så mycket. jimmi sa att magnus sagt att vi ska dit iår igen, jag hoppas på det. jag måste få komma tillbaka. jag bara måste. få uppleva lite lugn igen.
och jag vill ha min kamera, här, nu. jag kommer aldrig ha råd med den - jag hatar det. jag är så dålig på att spara pengar. och när jag försöker så ser jag allt i pengar och framstår som en snäl jävel. och åh.

fredag 21 september 2007

"Fru hjärter dam, dina skratt är bara tårar."

Jag ska inte skriva det inlägget som jag tänkte skriva för då verkar jag mer knäpp än jag redan är och mitt humör är bara upp och ner och puss på Elina som frågade om jag ville släppa en diktsamling med henne men förfan på alla känslor och puss på skoldagen idag och förfan för vädret som är perfekt för en filmkväll - när jag inte har några vänner här och puss på att det är helg och förfan på jagvetintevad. Och nu blev det knäppt igen och igen som alltid men duvet jag säger som Navid;
Jag skriver om allt för att veta att jag finns.
Ibland gör det ju bara ont. Några ord. Eller rättare sagt, frånvaron av några ord.
Glömde du mig? Tröttade du? Dög jag inte längre?
Jag vill inte förlora dig.
Jag älskar dig.

Och jag vet inte om du läser det här. Jag vet inte om någon läser längre, det är ingen som kommenterar iallafall.
Jag vill ju bara säga att jag älskar dig och jag vill inte leva utan dig och jag hoppas att du förstår för du betyder så sjukt mycket för mig och jag kan bara inte förklara för dig mer än på det här sättet för det kommer göra för ont och jag vill inte såra dig det vill jag verkligen inte för du verkar må bättre nu och jag vill inte förstöra din lycka genom att säga att jag känner mig som ett andrahansval som så många gånger förut och jag vet inte om jag orkar det.
Naturkunskap med Andrea, Alexandra och Tim.
Fyra datorer på ett litet bord. Alla camar med varandra utan Alexandra som är feg.
Tim har högläsning i häftet för oss.
Ibland älskar jag min klass.
Iaf dessa folk. <3

torsdag 20 september 2007

Egentligen borde jag sova, jag kan bara inte släppa det, släppa tankarna som bara virrar runt i mitt huvud. Inte på ett negativt sätt, men bara sådär så att jag måste släppa ut dom innan jag kan slappna av, jag måste få skriva ner dom, spara dom. Jag antar att det kan bli ett känslosamt inlägg idag, så vill du inte läsa så sluta nu. Ibland vill jag egentligen att alla ska få läsa, alla mina vänner, min familj, alla. Men samtidigt vill jag att inte så många har länken till min blogg. Det börjar bli fler och fler som har adressen nu, och jag antar att det är bra, för jag måste lära mig att inte stänga allt. Men som Friday sa en gång, att vissa saker som andra inte förstår, är helt enkelt till för bara mig.

Frida och Frida var så himla bra idag på andakten. (Okej, hela kvällen var bra, men andakten speciellt.) Först började Friday prata (jag kommer från och med nu kalla henne Friday och volontär Frida för Frida helt enkelt) om hur Hon var som kristen. Det är så olika för alla. Men jag tror att det är som hon sa, att man bara kan tro från hjärtat.
Människor har så många dumma förutfattade meningar om kristna; att dom inte svär, att man måste gå i kyrkan varje söndag, att man inte får lyssna på "våldsam" musik, att man inte får sminka sig, att man inte får dricka alkohol, - det finns en evighet.
Det är just därför jag tycker om ungdomsgruppen så mycket, vi bryter mot alla förutfattade meningar. Att vi spelar rock/hårdrock i kyrkan är bara ett exempel. Och titta på idag, vad gjorde vi? Jo, hade tårttävling! Alltså bakade tårtor, sen bestämde "jyrun" vilken som var finast, och sen hade vi tävling om vilken grupp som kunde äta upp sin tårta snabbast - med teskedar. Normalt? Nej.
Men det är just det som är så underbart.
Friday fick mig att tänka så mycket (Nu är jag där igen, jag vill att Friday ska läsa det för hon förtjänar ju att få veta, men samtidigt känns det.. pinsamt?), Hur är jag som kristen?
Jag är nog något slags mellanting. Jag går runt med med wwjd-band, men ibland vågar jag inte stå för att jag är kristen. Om någon frågar rätt ut, så svarar jag självklart Ja, men det är så mycket annat. Så mycket som ligger dolt. Om folk driver med kristna säger jag ibland inte emot, och jag kommer på mig själv, varför gör jag inte det?
Det är just där kristendomen är så underbar. Vi behöver inte alltid göra rätt, vi blir förlåtna ändå. Friday sa också att hon alltid går runt med sitt kors, men att det mest är för hennes egen skull, och lite så är jag med.
Jag har alltid mitt Taizekors (eller en svala som det också kan vara) runt halsen, men det är mest för mig själv. För att jag ska veta att jag blir förlåten. Och också för att jag ska komma ihåg känslan i Taize. Okej, jag kan omöjligt glömma den, men jag vill ha den nära.

Sen var det andra Fridas tur att prata, och hon berörde också med sina ord. Det finns förmodligen ingen chans att hon läser det här, men hon var bra, sjukt bra. Utan att säga för mycket, har hon inte haft ett lätt liv, och det var bara enstaka saker hon berättade för oss. Och som hon sa, egentligen vet vi så lite om varandra. Folks bakrund är ofta dold bland så mycket. Vad vet vi, egentligen? Tjejen där, hon kanske har ätstörningar. Killen där borta, hans mamma kanske är död. Och tjejen bredvid där, hon har kanske just förlorat en nära vän.
Vad vi alla borde tänka på är att välja våra ord. Frida sa det med, hon reagerar kraftigt på vissa saker med tanke på vad hon gått igenom.
Ida, jag och Petra pratade om det där på vägen hem. Om hur många som säger så mycket utan att veta om personen det är riktat till orkar ta emot det. Vi pratade särskilt om en person, som har ätstörningar, tänk om någon precis i början kallat henne tjock, på skoj, javisst, men hon kanske inte tar det på skoj. Om en person bara säger det tillräckligt många gånger till henne utvecklas ett komplex för det, vilket leder till att hon själv tycker att hon är tjock.
Det är så mycket man borde tänka på, och jag tror att vi sårar mer än vad vi egentligen vet om.

Nu blev det väldigt mycket, men jag ville bara tacka hela ungdomsgruppen för en underbar kväll. Och jag vill stå för vad jag tycker, jag tror på Jesus. Jag tror på att han älskar och förlåter mig. Säg mig, vad kan jag egentligen förlora på det?

tisdag 18 september 2007

Och det är ju såhär jag ska göra för att må bra. Jag ska träffa folk, jag måste träffa folk. Ni håller mig vid liv! I dag träffade jag Anna lite kort, och kvällen gick åt till att träffa Joddan, Ida och Sebbe. Jag har inte träffat Sebbe på länge, så det var jätteskönt att se honom igen, sköna människan!
Och Joddans beskrivning om mig till hennes mamma glömmer man inte;
"Sandra är en sån där människa som alla borde ha i sitt liv." MEN SÖTE.
Och Ida är sådär gulligt söt som hon alltid är och
NI ÄR MITT LIV MÄNNISKOR. <3
(inte bara dom jag nämt idag utan alla ni, alla underbara. <3)

Dagen har varit bra, faktiskt. Dock började det inte så bra, jag försov mig och vaknade 20 min innan vår ”datorkunskap” skulle börja – kändes inte fullt så bra. Dock låg stressfaktorn på 100, så jag hann i alla fall in till stan relativt snabbt och missade bara en kvart av lektionen. Slutet av dagen var segt, matte och kemi på onsdag eftermiddag, jovisst. Dock var folket söta som alltid och dagen gick – den med. Jag följde Andrea och Alexandra till bussen till deras japanska och gick runt lite på stan. Elin ringde med inte alltför kul nyheter, men det var ändå bra. På ett sätt. Jag gissade rätt på första försöket, och hon sa ”Och jag som sa att det inte alls funkade mellan oss längre, jag får väl ta tillbaka det.” Men jag vill ju att hon mår bra, hon förtjänar det. Men det lättade så enormt mycket att få avsluta med ”jag älskar dig” och höra samma vackra ord tillbaka. Jag satt vid domkyrkan när vi pratade, för den skänkte mig trygghet. Ryggen mot den, solen i ögonen. Sitter i solen nu med, väntar på Linn. Det ska bli så skönt att träffa henne igen, vi har inte setts sen juni och det är katastrof.
Jag gillar Göteborg så mycket. Speciellt nu. Det är riktigt sommarväder idag. Och en man står på Kungsgatan, sprider sakta sin sköna musik och bara är sådär skön. Han sjunger på spanska och jag gillar att höra det språket, och musiken är bara sån där som kan få mig så lugn, så.. tillfredsställd. Och jag vet ju egentligen inte varför jag skriver det här, men jag bara skriver och skriver. Och jag tänker så mycket men jag får så sällan ner saker i ord, men nu när jag har datorn – vars batteri dör om 9 minuter så kan jag passa på att försöka skriva när jag har tid. Jag har inget internet här i solen på gatan i Göteborg, men jag lägger nog in det på bloggen sen, varför vet jag inte. Jag menar, ingen är intresserad av det jag skriver nu. Inte ens jag. Jag vet inte ens vad jag skriver. Men det känns så skönt att skriva. Bara skriva sådär frenetiskt. Lätt på trycket. Jag skrev det på min svenskläxa, att jag skrev för att släppa ut allt, för att lätta på trycket. Och Sofia citerade några texter på lektionen som hon tyckte var bra, anonymt och så, och hon citerade mig tre gånger och jag blev sådär fånigt glad men jag vet egentligen inte varför. Anna som känner mig så bra sa en gång att jag alltid fick ett speciellt leende när jag får beröm eller någon säger någonting bra, och det kan nog vara sant. Det är bara det att det nog inte är så många som ser det. Vissa saker ser bara några. Och Anna ser, hon ser alltid. Även om hon inte vet allt, så ser hon, hon ser allt.


(Jag vet inte varför, men bara för att liksom)

"And I still need you like the night needs the starlight,
like the ship needs the ocean,
like the body needs the soul,
And I still want you here by my side,
So I won't crash when I hit the ground.
I can't do this on my own, and I can't lie;
I need you like the teardrop needs the eye"

Jag saknar dig så mycket Linda. <3

måndag 17 september 2007

Och vi behöver inte dina ord
försent
i längen värda
ingenting.

Ge bara upp? Ditt svek gjorde att du sjönk till botten för mig. Jag såg ju fan upp till dig! Men nej, gör så bara. Och så jävla mycket tack att vi inte fick veta någonting förrens förra året heller, och att det inte ens fanns planer på att vi Skulle få veta! Det var bara en slump att hon pratade med henne, annars hade vi inte fått veta. Jomen visst, var det meningen att vi skulle leva med en falsk bild av honom? Var det det? Skulle vi längta tillbaka till tiden då dom var gifta eftersom att han var så underbar? Skulle vi det, va?
Åh, det är ingen bra dag. Jag mår sådär kasst-utan-anledning. Och jag behöver få komma iväg till Elin men nej, jävla SJ har någonting emot mig och höjer priserna till det dubbla precis när jag ska boka, Som alltid. Och jag bara klagar och fyfan,

Och jag vet att andra har det värre,
men hur man kan känna sig såhär grå?

söndag 16 september 2007

Ibland bara orkar jag inte med dig. jag VET. Jag vill inte heller att hon ska dö.
men vad fan ska jag göra?

lördag 15 september 2007

Kvällen blev bra, och när jag kom hem efter att ha följt Frida och Ida hem var klockan halv två.
PUSS PÅ MINA MYSFLICKOR.
Jag älskar er! <3

fredag 14 september 2007

Det är typiskt en såndär morgon. Då man kollar ut och möts av grått. Man ser då meningen med att kalla vädret för grått - för det är verkligen grått. Vinden ilar, regnet faller och man kan riktigt se kylan. En såndär dag då man bara vill krypa ner under täcket för att förbli där halva dagen; tills man kurar ihop sig i en soffa med massa filtar och en kopp te. Tyvärr så försvinner drömvärlden när man sätter foten mot det iskalla golvet, för att släpa sig iväg till ännu en skoldag.

(Men nu är skolan slut och Ida och Frida kommer snartsnartsnart och vi ska krypa ihop med filtar och filmer och te och bara prata och mysa och jag älskar dom. <3)

Sprängande tyst i väntan på besked

Jag sitter nära,
nära kyrkan.
För vi måste alla
hämta kraft
någonstans.

Ryggen emot
vill inte se
solen i ögonen
svag musik
spränger sönder

Väntan på besked
sakta vibrationer
växer sig stora
näringen heter
rädsla.

Det är nära nu
riktigt nära
akta dig
innan det spränger
även ditt hjärta.

lördag 8 september 2007

Och jag misstänker att jag är lite smått kär i att se Hellström live för jag bara älskar det och han är så bra och jag och Hanna satt och väntade i två timmar och det var värt det och åh han är så fin och så söt och jag vet inte om jag fick några bra kort men jag är glad i allafall för håkan bara sjunger in lycka i mig genom sin musik och jag älskar det för han är åh så bra och jag vet inte ens vad jag skriver längre men jag gillar håkan och folket var glada och det var jag och 16999 andra och som dom skrev i gp så är det så mycket folk så många inte ser någonting men ändå går dit och sätter sig på en skymd gräsplätt och bara sitter bara för att få vara där när Hellström spelar för stämningen på Liseberg är kärlek i mitt hjärta och Håkan sjunger och folket hoppar och sjunger och kramas och skriker och gråter och bildar hjärtan och är sådär allmänt gulliga och håkan sjunger
Känn ingen sorg för mig Göteborg.

fredag 7 september 2007

Tillfälligt avbrott.

Människor strömmar förbi,
för bråttom hem till ingenting,
för att inte se,
det dom inte orkar.

Stanna upp,
öppna ögonen,
se,
den som inte har ett ingenting.

För att återgå till att blunda,
och skynda vidare i ditt liv.

_________________________

Och det känns som om allt är skolarbete numera och det känns så falskt och
Vi gör det här för att vi måste.

torsdag 6 september 2007

Äntligen har vi fått våra datorer och fungerande nätverk (nästan) Sitter i grupprummet, fem pers är sociala med sina bärbara datorer, känns väldigt nördigt, men okej. oj, nu börjar vi. puss på folket som grattat mig idag :*

Uppdatering;
Lektionen var en svenska lektion utan lärare och jag och Andrea sitter uppkopplade på Nti:s nätverk (vårat la av...) istället. Dock är nog snart lektionen slut, då ska vi ha idrott, hata. ucsh.

måndag 3 september 2007

"Låt dig inte besegras av det onda, utan besegra det onda med det goda."

Romarbrevet 12:21. Puss
Venfor†-Astergos || Cut down like lambs at slaughter! The ocean turned to red! says:
vet du vad?
Läxa, nana. - Sandra /- Du förstör mig, älskling. Taize. <3 says:
nej?
Venfor†-Astergos || Cut down like lambs at slaughter! The ocean turned to red! says:
Vi ska se Torkel i knipa tillsammans
Läxa, nana. - Sandra /- Du förstör mig, älskling. Taize. <3 says:
jasså
Venfor†-Astergos || Cut down like lambs at slaughter! The ocean turned to red! says:
åsså ska vi ha med petrorna
Venfor†-Astergos || Cut down like lambs at slaughter! The ocean turned to red! says:
så ger vi pb en av mina vinflaskor, så är hon nöjd
Läxa, nana. - Sandra /- Du förstör mig, älskling. Taize. <3 says:
hahah.
Läxa, nana. - Sandra /- Du förstör mig, älskling. Taize. <3 says:
det låter toppen!
Venfor†-Astergos || Cut down like lambs at slaughter! The ocean turned to red! says:
Visst låter det bra?
Venfor†-Astergos || Cut down like lambs at slaughter! The ocean turned to red! says:
Så köper vi glass och chokladsås och strössel
Läxa, nana. - Sandra /- Du förstör mig, älskling. Taize. <3 says:
det låter BÄST
Venfor†-Astergos || Cut down like lambs at slaughter! The ocean turned to red! says:
och så sparkar vi ut mina föräldrar

- JATACK! <3

Förlåt att jag är så seg med att uppdatera, men det händer mycket och jag vet inte vad jag ska skriva.
Jag var hos Frida med Ida igår och det var mysigaste kvällen man kan tänka sig. Vi bara Myste och Idamänniskan var sötsötsöt på bilddagboken sen. Jag älskar människorna <3

Och Pappa och jag var just ute på promenad och han är söt ibland och jag gillar det. Vi pratade om massa, men framför allt hur många nya vänner jag fått genom kyrkan.
Jag är helfast i att jag fått så många underbara vänner det senaste året.
PUSS PÅ ER! <3

fredag 31 augusti 2007

Du förstör mig, älskling.

Åh älskling,
om du bara visste

du trasar isär mig
slänger bort mig
som om jag vore
ingen.

du river lätt
isär våra minnen
som om dom inte
funnits.

du försvinner
och frågar sen
vart det försvann;
vi.

åh älskling,
om du bara visste.
__

(Håll ut, det löser sig.
Hoppas jag)

torsdag 30 augusti 2007

och kanske är våran väg delad?

Sprängande
inkörda naglar
i panik
som vi själva skapade

Klösande
vi rivs isär
sakta
i små små bitar

Trevande
tyst försök
att kanske
ge upp allt

Tystnade
vi gav upp
sakta
slutade vi leva

tisdag 28 augusti 2007

Puss på Chris som står ut med mig och hjälper mig.
Puss på Felix som är allmänt söt och bjöd mig på kompismiddag med Petra och Petra i morgon.
Puss på Timo som är så söt och så bra, (även om nya plattan är för mycket rock och för lite indie)
Puss på Ericas kommentar och att hennes brev kom idag.
Puss på Petra för att hon stöttar.
Puss på Maria av samma anledning.
Puss på Andrea, Camilla, Carro, Alexandra och Jasmin som gör skolan bättre.

Puss på att jag egentligen har dom bästa vännerna man kan ha. Detta är bara folk som gjort något speciellt idag. Åh, jag älskar er!
Om Jag förlorar dig
Så förlorar Jag synen
Om Jag förlorar dig
Då har Jag ingenting kvar
Förlåt mig men Du är allt Jag har.

dufårintelämnamignu.
Jag behöver dig!
Egentligen.
Vem försöker jag lura?
Klättra steg för steg,
för att slutligen nå helvetet.

Ni är ju här,
kämpar som mig.
Men vem försöker jag lura?
När jag önskar att förlora.

Men ändå,
Jag vet inte vart jag är,
bara vart målet finns.
Men vem försöker jag lura..?

Åh. helvetespissskit.

måndag 27 augusti 2007

Puss på att jag inte vet vad jag ska skriva men puss på att jag älskar göteborg och att moneybrother spelar ikväll och puss på att jag gillar mina klasskamrater och puss på att Ida är världens sötaste unge :*

söndag 26 augusti 2007


Avsked.
Alltid lika jobbigt.
Alltid lika svårt.

Vi var på Dans avskedspredikan idag. Det vara bara synd, för hela gudstjänsten var så antiDan. Det var inte alls hans stil. Det var en gospelkör. Anordnad av en kyrktant. Förlåt, men hon är verkligen det. Hon satt bakom pianot och det var felfelfel. Det ska vara Dan och Magnus bakom gitarrer! Gospel är okej, men Dan gillar inte gospel! Det borde dom veta efter sju år.. Jag menar, hans pres på lunar (haha, ja, puss på att han har lunar och att jag kollar in den) står det "
Jag önskar mer gitarr, mer trummor och mindre Orgel i gudstjänsterna, men man kan inte alltid bestämma allt." Mindre orgel, hallå! Åh. Magnus såg rent av plågad ut, Dan var lite likgiltlig. Alf var den som höll i det hela, vi hade önskar att Dan höll i hela. Dock avbröt vi ett tag, satte Magnus bakom gitarren och sjöng Så länge jag lever. Dan sjöng och stampade takten med foten. Det är Dan! Gitarr, rock, inte gospel.
Sen var det fika. Kyrkfika. massa tanter, så ska det inte vara!
Det var iallafall skönt att träffa alla igen, och det blev maaaaassa kramar! <3
Och Dan kommer när ungdomsgruppen börjar 6 september, skönt!

Jag kommer Sakna honom!
"Vi vill vara unika, men sådär lite lagom, så vi inte sticker ut för mycket"
Men Dan, du kommer Alltid var Unik!

lördag 25 augusti 2007

(En bild säger mer än tusen ord, när jag ger er båda kan ni väl inte missuppfatta mig?)

- Bara för att jag inte ska glömma. Jag ska göra en bild av det. Någon gång. Det har jag sagt i några månader nu. Men ändå. Någon gång.
Jag känner att jag borde bloggat efter skolans första dag men det var bara så mycket intryck och så mycket av allt. Men nu är jag i alla fall här. NV07 kommer att vara min klass tre år framöver - för jag tror att jag stannar. Första dagen var inte så speciell. Jag träffade Johanna, Shamin och Amanda där, dom ska tydligen gå i min klass. Det är skönt att veta vilka några är, men jag hade hellre börjat på nytt, helt börjat på nytt. Där ingen vet vem jag är, vem jag har varit. kanske skulle jag då kunnat bli den jag vill? Men ja. Efter lite allmänt prat av rektorn och lärarpresentationer så gick vi in i nvklassrummet. Camilla söten som jag träffade på kick-offen var där och jag satte mig bredvid henne. Dagen gick fort, 90 min var inte så hemskt. Info, papper papper papper, sen slut.
Hängde kvar i stan lite, sen träffa annakvinnan - Hon ska ha ryssen i engelska, jag tycker seriöst sjuuukt synd om henne! - sen stan med Jossa. Sen baravarakväll.

Igår var bääättre. Vi lärde känna varandra i klassen och jag tror att det kan bli bra, riktigt bra. Jag såg en tjej första dagen som hade sköönaste klädstilen, och jag sa det till henne igår, "Jag måste bara få säga det, din stil är hur skön som helst!" och människan började prata med mig och så tog den rasten slut.
Dagen spenderades genom lekar och info. Andrea (tjejenmedstilen), Camilla, Jasmin, Alexandra och Karro blev mitt sällskap hela dagen. Mysgäng.
Efter skolan hängde jag, Andrea och Jasmin kvar i stan ett tag, och sen åkte jag hem och mötte Annakvinnan. Träffade Josefin och Tony på spårvagnen, längesen man såg dom!
Grillkvällen med familjen inkluderat Rikard vara bara woonderful.

Så, duvet. Det känns rätt bra. Skolan ordnar sig nog. Det liksom, funkade mellan oss.
NV07.
ja.


(Och sötismänniskor, Tack för alla kommentarer!
Ica: det blir bättre. Du är bäst! <3 )

tisdag 21 augusti 2007

Och du vet, när man bara svävar sådär ovanför molnen och mår sådär bra som man bara gör ibland. Den känslan. Här. Nu. jag älskar det.
Hittade några dikter jag inte sparat på datorn i ett block, skriver in dom här, stå ut : )

Brevet till mitt förflutna jag.


Hej,
Det är jag,
En gång till,
Även idag,
Du vet vad jag vill?


Är du kvar?
Jag kan inte glömma.
Trots allt jag har,
Slutade jag drömma.


Läser du än?
Funderar du ibland,
På vad som hände sen?
Om vi kom iland.


Förstår du nu,
Vad du gjorde mig till?
Allt som var du
Är inte vad jag vill.


Folk drar upp minnen,
Som jag försökt glömma,
Med alla mina sinnen.
Men jag slutade drömma.


Du dödade mig
Och för att jag finns
Kan jag tacka dig,
Minns du vad jag minns?


Hejdå,
Dags för mig att gå,
Hälsningar från ditt sentida jag,
Sådär, nu så,
Vi ses en annan dag.

____________________________________


Ett år av död.


Ett år av tystnad,
Ett år av saknad.


Lugna andetag i livets mardröm,
Långsammare, utdöende.
Tystnad. Död.
Oerkallig.


Ord om sviktande hopp,
Känslofyllda, försiktiga.
Tystnad. Död.
Oförståligt.


Tårar rinnandes som strömmar,
Fallandes, eviga.
Tystnad. Död.
Oförglömligt.


Tusen känslor av sorg,
Men jag minns Dig med lycka.


28/7 -06,
Vila i Frid.
Förevigt saknad,
Förevigt älskad.


/ Ditt barnbarn Sandra. <3

______________________________

lördag 18 augusti 2007

Åhå. Marit live är som, jag vet inte vad. Hon har sån energi, sån glädje, sån utstrålning!
Man ser att hon verkligen Njuter av att vara på scen. och njöt, det gjorde jag med. Jag och Hanna stod längst fram, och det var huur bra som helst.

I'LL ALWAYS BE YOUR SOLDIER var avslutningslåten, och jag bara äälskade det. Hon satte sig på kanten och sträckte fram micken till dom bredvid mig, och vi sjöng allihopa. Och jag smsade, och när jag kollar upp står marit freaking bergman där framför mig och jag bara svimmade lite lätt. PUSS PÅ MÄNNISKAN! :*

Sen skulle vi se Neverstore. Gick till brew house, träffade Sofi, smet förbi hela kön ^^ Dock var allt försenat och Lillasyster var först ut. Jag och hanna pallade en låt, sen satte vi oss utanför och lyssnade. Tänk dig typ 20 åriga, stora killar, inte nyktra precis, och alla vill stå längst fram, yes. Nej, vi satt bättre där ute tror jag. Och Neverstore gick ner för trappan precis bredvid oss och vi insåg efteråt att vi borde tagit kort, smaart >_<
Skööön dag iaf! Ikväll är det Navid, Fibes och Ternheim som gäller. Och sen ska Hanna och Gabbi sova hos mig, mys :)
Pussokram/
Sandra

fredag 17 augusti 2007

Annika Norlin avslutar med
en Hello Saferidesång på svenska (2006)
och säger att detta kan vara den sista
konserten med Säkert! någonsin.
Det vore synd.

Jag slår seriöst sönder någonting om det är så.

jag skulle kunna leva i dom här dagarna hur länge som helst. jag bara älskar det. göteborg. och konserterna. och människorna. och lyckan. och glädjen. måbradagar. ge mig mer sommarlov. ge mig mer mer mer! timbuktu var sjukt trångt och det kom en STÖRTSKUR men åh vad bra det var. och folket. jag är glaad att jag mötte hanna och gabbi på lägret för dom är bara så SKÖNA. och sofi väckte mig i morse och hon ska nog sova här inatt. puss. jag hade fått icabrev och hon lyfter mig alltid tusen meter över jorden. och sen spelar marit och neverstore och jag bara ÅH. vi ska vara läängst fram på marit, så hoppas på bra kort. åh jag bara mår bra av det här. dock har linda åkt hem och jag saknar henne. jag var rädd att det inte skulle funka. att vi skulle bli less efter drygt två veckor, men nej. jag fick ett sms fyra minuter efter tåget gått; "fan vad jag kommer sakna dig! du är en underbar människa <3" PUSS PÅ MIN FRU.

Mannen på bilden är självklart timbuktu.

torsdag 16 augusti 2007


















Vi var på Liseberg igår. Jag och Frida och lidköpingsfolket. Åh vad jag bara mådde bra. Det var mysmysmys. Och att jag träffade Linda, Hanna, Gabbi och Felix tidigare på dagen gjorde det inte värre om man säger så :) åh vad jag älskar må bra dagar. Lindamänniskan åker hem idag, ska ner till stan om ett tag och säga hejdå. Jag kommer sakna henne! sen blir de umgänge med Felix ett tag och senare med Hanna och Gabbi och Timbuktu konsert, yey!

(bilden tagen när dom andra åkte flumride, jag roade mig med kameran och spåbubblor istället. <3)

Nedräkning





måndag 13 augusti 2007

Bortglömda tankar

Duvet, såna där ord som man hittar ibland. Hastigt nerskrivna. För att inte glömmas. För att inte försvinna. Dagar efteråt. Känslor återupplivas.

Fel,
Så fel.
Ångest i drivor.
Jag hör inte till.
Kasta bort mig.
Skynda.
Jag förstör.
Tiden är knapp.
Sekund på sekund.
Jag förstör.
Mig själv.

Världen växer vild.
Verkligheten väntar.
Väldig väntan verkar varaktig.

lördag 11 augusti 2007

Snälla stanna

Jag känner att jag borde uppdatera bloggen, men jag orkar inte riktigt. Fick just reda på att en vän ska flytta till dalsland i morgon. Jag menar.. vi ses inte spec mycket just nu ändå, men nu kommer vi ju ses ännu mer sällan. men okej hon är hemma på helgerna men då är det så himla mycket annat som ska hinnas med och även om vi inte ses så ofta så är hon en riktig vän för hon är hon och jag ser henne som en vän även om vi inte ses så ofta och jag kommer ihåg alla våra minnen jag vill inte att hon ska flytta för jag vill bara vara med henne mer och mer och jag kommer ihåg när hon slutade våran skola och hon sa att hon inte skulle klarat det utan mig och jag verkligen vill ha kvar henne här i göteborg eller utanför göteborg är det ju men ändå jag vill ha henne här nära,
snälla stanna.

torsdag 9 augusti 2007

Jag var nog trött igår,
19 timmar tågresa var det ju.
Puss.
orkar inte skriva nu heller.

onsdag 8 augusti 2007

Snart på väg hemåt till alla mina småbarn. Frågan är; vill jag?
Det är mys här uppe, riktigt mys. Jag saknar er så sjukt mycket, men jag mår bättre här uppe. Aja, imorgon vid ett är jag iallafall hemma efter 18 timmars bussresa, vare sig jag vill eller inte, men det kommer nog bli rätt skönt.
Skriver mer om allt sen när jag är hemma igen :)
PUSS!

tisdag 24 juli 2007

"Joddan says:
du ?
Joddan says:
dom dära svarta prickarna som finns på vissa bröd
Joddan says:
typ runda små små bollar
Joddan says:
är det peppar?"

Här försöker Joddan leta fram en bild och söker på google; "Svarta prickar."

"- Sandra /- Städar, packar osv, alltså inte så aktiv på msn ^^ Taize. <3
vad är det för bröd du äter?
Joddan says:
vet inte
Joddan says:
Jagg har redan ätit upp det
Joddan says:
å, jag har smulat,. vänta jag fotar det!"

Din dumhet livar upp.<3

måndag 23 juli 2007

Botten.
En stegpinne i taget,
och när du äntligen når toppen,
blir du nerspolad igen.

Livsgnistan som varit död i flera år blommade upp igen, och nu häller dom en stor hink med vatten på den, kväver den, dödar den återigen. Och jag står som ett fån bredvid, oförmögen att göra någonting åt det som händer. Du frågade för längesen om jag skulle kunna leva utan dig, jag sa att jag skulle vara tvungen, för de som levde kvar. Men nu vet jag seriöst inte längre. Kan jag verkligen leva utan dig? Nu när du äntligen vill leva, kanske du inte Får.
Jag vet inte längre, jag vet ingenting.

Jag bara längtar tills imorgon då jag ska på Taizegudstjänst, det kan behövas. Jag önskar att Ida kunde vara där bara. Hon är den enda som vet mer om mig, nunärhoninteärkvar, och jag hade velat gråta ut i hennes famn igen.

Paradox?

Stilla.

Tusen rörelser i otakt

inte en tanke i gång

pendling i sjumilafart

sent som en december natt.


Tyst.

Rörelser framkallar ord

inte en viskning hörs

Sprängande ljud vallar

tyst som i graven.


Svart.

Bländande ljuslyktor

inte en centimeter syns

skarpa konturer skapas

himlens alla stjärnor hat fallit.


Olycka.

Leenden till solen

inte ett skratt hörs

lätta steg i luften

döden tränger sig på.

söndag 22 juli 2007

"En av de där dumma idéerna som kommer till en mitt på natten. I hopp om att bli nerskrivna, så folk vet att allt är möjligt. Må hända att jag bara är dum, som har Stephen king som största idol. Skräckens mästare, som han så fint kallas.
Han sår frön i mina drömmar, i de öppna såren.
Men jag brukar döda blommor. Av misstag.
Kanske trivs de inte med mig,
ja något är det. Jag vill förändra världen med mina ord, är inte det bisarrt..?
Jo, mycket underligt.
Vattnet mina ny sådda frön behöver kanske kommer från tron.
Från andra. Från mig själv.
Kanske är det därför jag misslyckas gång på gång på gång och åter igen misslyckas. Med stort M. Lite synd. I framtiden vill jag ändra världen.
Till en framtid.
Inte till en domedag. Och jag hoppas att jag lyckas.
För först då kan jag leva.
På riktigt.."

Jag tror på dig min vän! Och du förändrar redan min värld, till en framtid.
och huvudvärken dundrar som de tusen studsbollarna som Ica pratade om som studsar åt alla håll och det känns som om jag inte kan styra dom så länge till. Förhoppningar. Drömmar. Till slut spricker det ändå, vilket namn vi än ger det. Bara så, spricker. Och sprider splittret åt alla håll. När vi äntligen har lyckats samla ihop en det mesta av det till ytterligare en förhoppning, spricker den med.
Varje gång försvinner en del,
och med tiden slutar vi hoppas.

Men låt mig passa på,
snälla?

torsdag 19 juli 2007

Och vi vandrade i timmar och du gav mig leenderna bara du kan för du vet väl att jag kallar dig för mitt leende och det är inte utan anledning för du är bara så bäst och du har känt mig i tretton år och även om du kanske inte vet allt så vet du Vem jag är och jag behöver aldrig låtsas vara någon annan när jag är med dig för du accepterar mig för den jag är och jag bara älskar att slappna av med dig och det gör ingenting om folk kollar på oss för vi skiter i dom och bara ler och hoppar vidare i steg av lycka och bara mår sådär bäst som jag bara kan göra med dig och jag älskar dig även om jag inte säger det till dig så mycket men det gör jag verkligen,
Jag älskar dig.

söndag 15 juli 2007

- Sandra /- Taize. <3 says:
Haha, alldeles för lik mig.
P. says:
oooja, men det är inte så illa de


Men söte!

Navid och Nationalteatern och Anna och Elin och lycka och luft och kvällar och sommar och prat och musik och bara
å.
vi hade nog aldrig riktig någon vänskap
och även om vi hade det är den tiden över.

för du förstår aldrig mig.
du stöttade inte mig

du kände aldrig mig sandra
en riktig vän skulle
du var aldrig en riktig vän sandra

Ja, nu är det iallafall över..

torsdag 12 juli 2007

Och ibland vet jag bara inte varför för jag gör samma fel om och om igen och jag borde lära mig att inte ge mitt hjärta till någon när jag vet att den personen står med knivar i händerna men folk är så bra på att stå med knivarna bakom ryggen och ta fram dom när jag redan har gett bort hjärtat och jag antar att mitt hjärta inte är värt så mycket längre eftersom att det är massa knivstick i det och jag förstår inte varför jag gillar dig så mycket när du ser mig som en person du än gång träffade och fick fina minnen med samtidigt som du inte vill skaffa nya för det känns verkligen inte som om du vill det och jag vet egentligen inte varför vi ska träffas snart igen för att det känns som om du inte vill utan att du bara vill bli av med mig så fort som möjligt och jag behöver verkligen det här så snälla förstör det inte utan bara låtsas låtsas lite till som du redan gjort så mycket så ska jag nog kunna låtsas jag också så blir vi inte besvikna någon av oss

jag bara får ytterligare en kniv i mitt hjärta.

Det gör ont när man inte betyder lika mycket för folk som folk betyder för en.