spelar Järnspöken med Kent och den låten får mig att känna så mycket som man möjligt kan känna på en och samma gång.

Liten lägenhet, galen pitbull, öl och evig rökstank,
Människor, hallonbål, kompisstrul, skumma blåmärken, tomater
och sveriges handbollsdamer till OS,
Vilken helg!

sådära halrvra.

Dagens!

http://pixelboy.muxtape.com/

Dagens musik är ett blandband från Silverfisken,
killen med bäst musiksmak!
Lyssna och njut! :)

ont-i-magen-snygga håkan gav
oss kramar,
log,
och småpratade
duvet,
sådär,
perfect.

För sent för edelweiss!

Du säger att kärleken aldrig var till för dig
Att du aldrig känt vinden högt över trädtoppen

Säger att den delar sig vid kinden och blir hel igen bakom dig
Och varje moln är trasigt
du räknar allt sorgligt natten lång
och hon du älskade en gång, och kanske älskade dig.
Spelar det någon roll?
Nej kanske ingen
kanske allt egentligen.

Du säger; har du tändstickor?
Ja tillräckligt om du vill bränna ner Stockholm.
Och har du vin & sprit
så det räcker att få hela fjärden full av sorger
Allt är försent, försent för vin försent för kärlek ren som snö.
Inatt finns ingen väg tillbaks.

Och du undrar vem som kysser henne nu
Och du undrar vem, vem om inte du
O läpparna du kallar dina
det gör ont att veta men lika ont att undra

Du säger; har du tändstickor?
Ja tillräckligt om du vill bränna ner Stockholm
Och har du vin & sprit så det räcker att få hela fjärden full av sorger
Allt är försent, försent för vin försent för kärlek ren som snö
Inatt finns ingen väg tillbaks
Ingen alls

Försent för edelweiss.
Ingen Alls
Försent för Edelweiss
Ingen Alls.
Edelweiss

Snart är det håkan signering och nya skivan är ju så sjukt bra!

Kent!

Allt började med en underbar tågresa med fina vännerna. Kom till Växjö och mötte Jonas. Mötte sen upp Robin och gick runt på stan. Fick skjuts till Tipshallen och jag och Karro hade kul i bagaget med att le åt de som var bakom. Mötte upp Osse, Alexandra, Tess och Lina och efter en kvarts rejäl kyla fick vi äntligen komma in! Köpte varsin t-shirt, tog obligatoriska toalettkort och belägrade oss framför scenen. Efter ett tag petade någon mig på armen och jag fick en kram av oskarshamns sötaste Lea. Familjen spelade några få låtar, och sen vare KENT!
Orden är liksom inte tillräckligt bra. Mitt kentsällskap gled isär lite, men i slutet stod jag vid Lea, Lina, Robin, Karro och Gabbi och jag kan inte säga det bätte än Lea sa det "När jag stod mellan Sandra och Tobias, och skrek med i texterna, kände jag att, ja, såhär ska det va. Såhär borde det vara."
Såhär borde det alltid vara.

Sen blev det hem till Jonas som gällde. Hämtade packning och åkte till Robin. Tv-spel tills tre på natten och sen somnade vi gott allihopa. Bara tog det lugnt på fredagen och sen tog jag och Karro tåget hem.
Såna här helger är inte helt fel!

(Det här inlägget kommer bli så litet att det knappt syns men jag vill ändå ge en kram till Bell (ja, det är du gyemo), för hon är så sjukt bra.)

Svaghet passar inte in i en hård värld

Vi dränker oss i märken,
McDonaldspapper och dyra gummisulor
för att dölja våra svarta själar
betalar vi mer och mer

Våra största problem
är när vi ätit för mycket
eller när man bara kan ta ut 500lappar i bankomaten
samtidigt som din själsfrände dör

Våra dyra kängor andvänds flitigt
trampar hål på allt som uttrycker sig
lämnar djupa brännheta spår
för att dölja våran rädsla

Vissnande blommor knäcker vi av
för att undanröja allt
som visar minsta tecken på svaghet
i en hård värld byggd på metall

Viskningar kan spränga hela hus
för vi är inte rädda att säga
att vi är bäst
och du är så jävla underlägsen.

Note to myself:
Börja läs kemiläxorna så blir inte proven så jävla svåra!

Dock finns det ju värre sätt att plugga på än i t-shirt ute i solen.

Mötte hanna och fick min tågbiljett och såg hanna och lisa och fick leende hej och fick tillbaka en bråkdel pengar och köpte en ny biljett och nu är det faktiskt äntligen fixat även om jag blev rädd där ett tag.

Är du fortfarande arg?
Är du fortfarande arg?
Kan du fortfarande läsa mig?
Jag brukade skrika och gråta och spy
Men det fanns da'r
Jag minns de än
De bästa någonsin
Är du fortfarande arg? 

Alla har vi vårat eget sätt..

Ett år och sex månader,
och sen det här?

"Han älskade er så mycket. Varje gång jag träffade honom pratade han om er."
Nu vilar finaste. <3

Endast stearinljus och det lysrörsvita datorskenet lyser upp fingrarnas lek över tagenterna. Doften av bränt papper fyller rummet, för att få fylla något slags tomrum. Regnets eviga smattrande är det enda som tränger sig ända vägen fram till mina trumhinnor. Jag fryser trots din spontana kram och vackra ord "Jag älskar dig, jag vill att du ska veta det." förut. Kollar igenom alla mina bilder från 2007, det blir några tusen, och tänker på hur långt ett år egentligen är. Så mycket man hinner med. Vänner man lär känna. Vänner man glider ifrån. Ögonblick man aldrig glömmer, stunder man knappt kommer ihåg. Solen som det var så längesen man såg, snön som uteblev. Allt finns där. Bevarat. I en tid vi knappt vågar minnas.

Jag läste igenom några av mina gamla dikter och blev lite smått nostalgisk. April 2006. Det är snart 2 år sedan. Tiden går fort.

Livsmålningen

Du målade mitt liv.
Så lätt som man målar en tavla.
Tankarna blev en skiss,
Känslorna blev färger,
Och vi blev huvudpersonerna.

Du målade oss springande,
På en äng där solen lyste,
Men våra leenden överglänste den.
Du målade den finaste tavlan som fanns,
Målade mitt liv underbart.

Du målade när du sprang, fort, fort.
Men inte längre med mig, utan från mig.
Du försvann som en prick längst ut på ängen,
Och ensam stod jag kvar.
Känslorna slocknade, och därmed försvann alla färger.

Du målade min värld i en gråskala.
Där stod jag ensam, med tårarna rinnande.
Bad för att du skulle komma tillbaka,
Men du var föralltid borta.
Borta, försvunnen i evigheten.

Du målade mig,
Försvunnen, frusen och bortglömd,
Stod jag kvar där på vår äng,
Förstod inte vad som hänt,
Men sen gick det upp för mig,

Du målade när du sprang till en annan tavla.
Och nu gör jag desamma. Målar mitt eget liv.
Inte beroende av dig
Min nya tavla är inte riktigt lika fin,
Men det kommer den att bli, tidsnog.

Du målade en liten bit i mig, Hoppet.
Och den biten hoppas, att du en dag ska komma tillbaka,
Säga "Jag älskar dig, att jag inte förstod."
Först då, när jag hör de orden.
Då kommer min tavla att återigen ha alla färger.

2/4 2006

mina converse är dränkta i lera, kroppen alldeles mör. Skoskavet värker fortfarande. Huden under fötterna är halvt bortskavd. Händerna är upprivna och huvudet borta. Ingen mer vildmarksvandring på ett tag för min del!

Vissa ord betyder mer än andra,
dina visade sig att göra det.
Tack.

Lugn. total harmoni med musiken i hans nostalgiska toner. man kan inte låta bli att älska det. fulländat. tills dörrens slag kastade tillbaka allting. skrik. snälla sluta! Jag behöver det här för att orka. jag vill överrösta, skrika tills mina lungor töms på avgasfylld luft. men jag gör inget. låter mig krossas. Men bryt inte ihop nu som han sjöng innan i en totalt annan värld.
Vart lever vi?