jag såg tågen
tusen vagnar med
befriad ångest,
och jag vill åka
någonstans
där allt är lite
mindre av dig
och lite mer
än allt du lovade.
men du är luften
marken
och himmelen
och hur långt jag än åker
så har inte tåg vingar
starkta nog
att lyfta ångesten.
du är marken.
min grund.
stadig nog att ha tåg
körandes över dig.
och jag faller
av en enda vindpust
från dina andetag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar