över en kopp kaffe
ser jag ett leende
bland höstens
regnvåta löv.
Innan
omkringsparkade
av små barn
och vuxna människor
som har livet kvar.
och där var du
och där var jag
för att bara få
fly lite grann
sprang vi i löven
längst allén.
och du och jag
har nog livet
i behåll.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Fina ord :*
urhärligt sandra
man får en såndän fri och flygande känsla
Skicka en kommentar