Du förstör mig, älskling.

Åh älskling,
om du bara visste

du trasar isär mig
slänger bort mig
som om jag vore
ingen.

du river lätt
isär våra minnen
som om dom inte
funnits.

du försvinner
och frågar sen
vart det försvann;
vi.

åh älskling,
om du bara visste.
__

(Håll ut, det löser sig.
Hoppas jag)

och kanske är våran väg delad?

Sprängande
inkörda naglar
i panik
som vi själva skapade

Klösande
vi rivs isär
sakta
i små små bitar

Trevande
tyst försök
att kanske
ge upp allt

Tystnade
vi gav upp
sakta
slutade vi leva

Puss på Chris som står ut med mig och hjälper mig.
Puss på Felix som är allmänt söt och bjöd mig på kompismiddag med Petra och Petra i morgon.
Puss på Timo som är så söt och så bra, (även om nya plattan är för mycket rock och för lite indie)
Puss på Ericas kommentar och att hennes brev kom idag.
Puss på Petra för att hon stöttar.
Puss på Maria av samma anledning.
Puss på Andrea, Camilla, Carro, Alexandra och Jasmin som gör skolan bättre.

Puss på att jag egentligen har dom bästa vännerna man kan ha. Detta är bara folk som gjort något speciellt idag. Åh, jag älskar er!

Om Jag förlorar dig
Så förlorar Jag synen
Om Jag förlorar dig
Då har Jag ingenting kvar
Förlåt mig men Du är allt Jag har.

dufårintelämnamignu.
Jag behöver dig!

Egentligen.
Vem försöker jag lura?
Klättra steg för steg,
för att slutligen nå helvetet.

Ni är ju här,
kämpar som mig.
Men vem försöker jag lura?
När jag önskar att förlora.

Men ändå,
Jag vet inte vart jag är,
bara vart målet finns.
Men vem försöker jag lura..?

Åh. helvetespissskit.

Puss på att jag inte vet vad jag ska skriva men puss på att jag älskar göteborg och att moneybrother spelar ikväll och puss på att jag gillar mina klasskamrater och puss på att Ida är världens sötaste unge :*

Avsked.
Alltid lika jobbigt.
Alltid lika svårt.

Vi var på Dans avskedspredikan idag. Det vara bara synd, för hela gudstjänsten var så antiDan. Det var inte alls hans stil. Det var en gospelkör. Anordnad av en kyrktant. Förlåt, men hon är verkligen det. Hon satt bakom pianot och det var felfelfel. Det ska vara Dan och Magnus bakom gitarrer! Gospel är okej, men Dan gillar inte gospel! Det borde dom veta efter sju år.. Jag menar, hans pres på lunar (haha, ja, puss på att han har lunar och att jag kollar in den) står det "
Jag önskar mer gitarr, mer trummor och mindre Orgel i gudstjänsterna, men man kan inte alltid bestämma allt." Mindre orgel, hallå! Åh. Magnus såg rent av plågad ut, Dan var lite likgiltlig. Alf var den som höll i det hela, vi hade önskar att Dan höll i hela. Dock avbröt vi ett tag, satte Magnus bakom gitarren och sjöng Så länge jag lever. Dan sjöng och stampade takten med foten. Det är Dan! Gitarr, rock, inte gospel.
Sen var det fika. Kyrkfika. massa tanter, så ska det inte vara!
Det var iallafall skönt att träffa alla igen, och det blev maaaaassa kramar! <3
Och Dan kommer när ungdomsgruppen börjar 6 september, skönt!

Jag kommer Sakna honom!
"Vi vill vara unika, men sådär lite lagom, så vi inte sticker ut för mycket"
Men Dan, du kommer Alltid var Unik!

(En bild säger mer än tusen ord, när jag ger er båda kan ni väl inte missuppfatta mig?)

- Bara för att jag inte ska glömma. Jag ska göra en bild av det. Någon gång. Det har jag sagt i några månader nu. Men ändå. Någon gång.

Jag känner att jag borde bloggat efter skolans första dag men det var bara så mycket intryck och så mycket av allt. Men nu är jag i alla fall här. NV07 kommer att vara min klass tre år framöver - för jag tror att jag stannar. Första dagen var inte så speciell. Jag träffade Johanna, Shamin och Amanda där, dom ska tydligen gå i min klass. Det är skönt att veta vilka några är, men jag hade hellre börjat på nytt, helt börjat på nytt. Där ingen vet vem jag är, vem jag har varit. kanske skulle jag då kunnat bli den jag vill? Men ja. Efter lite allmänt prat av rektorn och lärarpresentationer så gick vi in i nvklassrummet. Camilla söten som jag träffade på kick-offen var där och jag satte mig bredvid henne. Dagen gick fort, 90 min var inte så hemskt. Info, papper papper papper, sen slut.
Hängde kvar i stan lite, sen träffa annakvinnan - Hon ska ha ryssen i engelska, jag tycker seriöst sjuuukt synd om henne! - sen stan med Jossa. Sen baravarakväll.

Igår var bääättre. Vi lärde känna varandra i klassen och jag tror att det kan bli bra, riktigt bra. Jag såg en tjej första dagen som hade sköönaste klädstilen, och jag sa det till henne igår, "Jag måste bara få säga det, din stil är hur skön som helst!" och människan började prata med mig och så tog den rasten slut.
Dagen spenderades genom lekar och info. Andrea (tjejenmedstilen), Camilla, Jasmin, Alexandra och Karro blev mitt sällskap hela dagen. Mysgäng.
Efter skolan hängde jag, Andrea och Jasmin kvar i stan ett tag, och sen åkte jag hem och mötte Annakvinnan. Träffade Josefin och Tony på spårvagnen, längesen man såg dom!
Grillkvällen med familjen inkluderat Rikard vara bara woonderful.

Så, duvet. Det känns rätt bra. Skolan ordnar sig nog. Det liksom, funkade mellan oss.
NV07.
ja.


(Och sötismänniskor, Tack för alla kommentarer!
Ica: det blir bättre. Du är bäst! <3 )

Och du vet, när man bara svävar sådär ovanför molnen och mår sådär bra som man bara gör ibland. Den känslan. Här. Nu. jag älskar det.
Hittade några dikter jag inte sparat på datorn i ett block, skriver in dom här, stå ut : )

Brevet till mitt förflutna jag.

Hej,
Det är jag,
En gång till,
Även idag,
Du vet vad jag vill?

Är du kvar?
Jag kan inte glömma.
Trots allt jag har,
Slutade jag drömma.

Läser du än?
Funderar du ibland,
På vad som hände sen?
Om vi kom iland.

Förstår du nu,
Vad du gjorde mig till?
Allt som var du
Är inte vad jag vill.

Folk drar upp minnen,
Som jag försökt glömma,
Med alla mina sinnen.
Men jag slutade drömma.

Du dödade mig
Och för att jag finns
Kan jag tacka dig,
Minns du vad jag minns?

Hejdå,
Dags för mig att gå,
Hälsningar från ditt sentida jag,
Sådär, nu så,
Vi ses en annan dag.

____________________________________

Ett år av död.

Ett år av tystnad,
Ett år av saknad.

Lugna andetag i livets mardröm,
Långsammare, utdöende.
Tystnad. Död.
Oerkallig.

Ord om sviktande hopp,
Känslofyllda, försiktiga.
Tystnad. Död.
Oförståligt.

Tårar rinnandes som strömmar,
Fallandes, eviga.
Tystnad. Död.
Oförglömligt.

Tusen känslor av sorg,
Men jag minns Dig med lycka.

28/7 -06,
Vila i Frid.
Förevigt saknad,
Förevigt älskad.

/ Ditt barnbarn Sandra. <3

______________________________

Åhå. Marit live är som, jag vet inte vad. Hon har sån energi, sån glädje, sån utstrålning!
Man ser att hon verkligen Njuter av att vara på scen. och njöt, det gjorde jag med. Jag och Hanna stod längst fram, och det var huur bra som helst.

I'LL ALWAYS BE YOUR SOLDIER var avslutningslåten, och jag bara äälskade det. Hon satte sig på kanten och sträckte fram micken till dom bredvid mig, och vi sjöng allihopa. Och jag smsade, och när jag kollar upp står marit freaking bergman där framför mig och jag bara svimmade lite lätt. PUSS PÅ MÄNNISKAN! :*

Sen skulle vi se Neverstore. Gick till brew house, träffade Sofi, smet förbi hela kön ^^ Dock var allt försenat och Lillasyster var först ut. Jag och hanna pallade en låt, sen satte vi oss utanför och lyssnade. Tänk dig typ 20 åriga, stora killar, inte nyktra precis, och alla vill stå längst fram, yes. Nej, vi satt bättre där ute tror jag. Och Neverstore gick ner för trappan precis bredvid oss och vi insåg efteråt att vi borde tagit kort, smaart >_<
Skööön dag iaf! Ikväll är det Navid, Fibes och Ternheim som gäller. Och sen ska Hanna och Gabbi sova hos mig, mys :)
Pussokram/
Sandra

Annika Norlin avslutar med
en Hello Saferidesång på svenska (2006)
och säger att detta kan vara den sista
konserten med Säkert! någonsin.
Det vore synd.

Jag slår seriöst sönder någonting om det är så.

jag skulle kunna leva i dom här dagarna hur länge som helst. jag bara älskar det. göteborg. och konserterna. och människorna. och lyckan. och glädjen. måbradagar. ge mig mer sommarlov. ge mig mer mer mer! timbuktu var sjukt trångt och det kom en STÖRTSKUR men åh vad bra det var. och folket. jag är glaad att jag mötte hanna och gabbi på lägret för dom är bara så SKÖNA. och sofi väckte mig i morse och hon ska nog sova här inatt. puss. jag hade fått icabrev och hon lyfter mig alltid tusen meter över jorden. och sen spelar marit och neverstore och jag bara ÅH. vi ska vara läängst fram på marit, så hoppas på bra kort. åh jag bara mår bra av det här. dock har linda åkt hem och jag saknar henne. jag var rädd att det inte skulle funka. att vi skulle bli less efter drygt två veckor, men nej. jag fick ett sms fyra minuter efter tåget gått; "fan vad jag kommer sakna dig! du är en underbar människa <3" PUSS PÅ MIN FRU.

Mannen på bilden är självklart timbuktu.

Vi var på Liseberg igår. Jag och Frida och lidköpingsfolket. Åh vad jag bara mådde bra. Det var mysmysmys. Och att jag träffade Linda, Hanna, Gabbi och Felix tidigare på dagen gjorde det inte värre om man säger så :) åh vad jag älskar må bra dagar. Lindamänniskan åker hem idag, ska ner till stan om ett tag och säga hejdå. Jag kommer sakna henne! sen blir de umgänge med Felix ett tag och senare med Hanna och Gabbi och Timbuktu konsert, yey!

(bilden tagen när dom andra åkte flumride, jag roade mig med kameran och spåbubblor istället. <3)

Nedräkning

Bortglömda tankar

Duvet, såna där ord som man hittar ibland. Hastigt nerskrivna. För att inte glömmas. För att inte försvinna. Dagar efteråt. Känslor återupplivas.

Fel,
Så fel.
Ångest i drivor.
Jag hör inte till.
Kasta bort mig.
Skynda.
Jag förstör.
Tiden är knapp.
Sekund på sekund.
Jag förstör.
Mig själv.

Världen växer vild.
Verkligheten väntar.
Väldig väntan verkar varaktig.

Snälla stanna

Jag känner att jag borde uppdatera bloggen, men jag orkar inte riktigt. Fick just reda på att en vän ska flytta till dalsland i morgon. Jag menar.. vi ses inte spec mycket just nu ändå, men nu kommer vi ju ses ännu mer sällan. men okej hon är hemma på helgerna men då är det så himla mycket annat som ska hinnas med och även om vi inte ses så ofta så är hon en riktig vän för hon är hon och jag ser henne som en vän även om vi inte ses så ofta och jag kommer ihåg alla våra minnen jag vill inte att hon ska flytta för jag vill bara vara med henne mer och mer och jag kommer ihåg när hon slutade våran skola och hon sa att hon inte skulle klarat det utan mig och jag verkligen vill ha kvar henne här i göteborg eller utanför göteborg är det ju men ändå jag vill ha henne här nära,
snälla stanna.

Jag var nog trött igår,
19 timmar tågresa var det ju.
Puss.
orkar inte skriva nu heller.

Snart på väg hemåt till alla mina småbarn. Frågan är; vill jag?
Det är mys här uppe, riktigt mys. Jag saknar er så sjukt mycket, men jag mår bättre här uppe. Aja, imorgon vid ett är jag iallafall hemma efter 18 timmars bussresa, vare sig jag vill eller inte, men det kommer nog bli rätt skönt.
Skriver mer om allt sen när jag är hemma igen :)
PUSS!