Sprängande
inkörda naglar
i panik
som vi själva skapade
Klösande
vi rivs isär
sakta
i små små bitar
Trevande
tyst försök
att kanske
ge upp allt
Tystnade
vi gav upp
sakta
slutade vi leva
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
Flum-dum, kompistokig wannabe poet som lever i era andetag.
I'ts me,
Vad finns att säga? Fotografering, vänner, poesi och resor i mitt hjärta. <3
Här har ni mig, take it or leave it
Om mig
- Sandra
- Göteborg, Sweden
- Om mina ord berör dig- om så bara en gång, så har jag lyckats.
Bloggarkiv
-
▼
2007
(240)
-
▼
augusti
(19)
- Du förstör mig, älskling.
- och kanske är våran väg delad?
- Puss på Chris som står ut med mig och hjälper mig....
- Om Jag förlorar digSå förlorar Jag synenOm Jag för...
- Egentligen.Vem försöker jag lura?Klättra steg för ...
- Puss på att jag inte vet vad jag ska skriva men pu...
- Avsked.Alltid lika jobbigt.Alltid lika svårt.Vi va...
- (En bild säger mer än tusen ord, när jag ger er bå...
- Jag känner att jag borde bloggat efter skolans för...
- Och du vet, när man bara svävar sådär ovanför moln...
- Åhå. Marit live är som, jag vet inte vad. Hon har ...
- Annika Norlin avslutar meden Hello Saferidesång på...
- jag skulle kunna leva i dom här dagarna hur länge ...
- Vi var på Liseberg igår. Jag och Frida och lidköpi...
- Nedräkning
- Bortglömda tankar
- Snälla stanna
- Jag var nog trött igår,19 timmar tågresa var det j...
- Snart på väg hemåt till alla mina småbarn. Frågan ...
-
▼
augusti
(19)
1 kommentar:
åh, jag blir alldeles varm och kall och jag vet inte vad, det är datorkunskap och iskallt i skolan, jag gillar det inte, fy fan, jag ogillar det så starkt och jag tänker på dig. jag saknar dig, du begåvade favorit-sandraaa. <3
Skicka en kommentar