Avsked.
Alltid lika jobbigt.
Alltid lika svårt.

Vi var på Dans avskedspredikan idag. Det vara bara synd, för hela gudstjänsten var så antiDan. Det var inte alls hans stil. Det var en gospelkör. Anordnad av en kyrktant. Förlåt, men hon är verkligen det. Hon satt bakom pianot och det var felfelfel. Det ska vara Dan och Magnus bakom gitarrer! Gospel är okej, men Dan gillar inte gospel! Det borde dom veta efter sju år.. Jag menar, hans pres på lunar (haha, ja, puss på att han har lunar och att jag kollar in den) står det "
Jag önskar mer gitarr, mer trummor och mindre Orgel i gudstjänsterna, men man kan inte alltid bestämma allt." Mindre orgel, hallå! Åh. Magnus såg rent av plågad ut, Dan var lite likgiltlig. Alf var den som höll i det hela, vi hade önskar att Dan höll i hela. Dock avbröt vi ett tag, satte Magnus bakom gitarren och sjöng Så länge jag lever. Dan sjöng och stampade takten med foten. Det är Dan! Gitarr, rock, inte gospel.
Sen var det fika. Kyrkfika. massa tanter, så ska det inte vara!
Det var iallafall skönt att träffa alla igen, och det blev maaaaassa kramar! <3
Och Dan kommer när ungdomsgruppen börjar 6 september, skönt!

Jag kommer Sakna honom!
"Vi vill vara unika, men sådär lite lagom, så vi inte sticker ut för mycket"
Men Dan, du kommer Alltid var Unik!