Det var ett år sedan idag, och saknaden vägrar släppa.
Höstlovet har varit det bästa på länge. <3
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
Flum-dum, kompistokig wannabe poet som lever i era andetag.
I'ts me,
Vad finns att säga? Fotografering, vänner, poesi och resor i mitt hjärta. <3
Här har ni mig, take it or leave it
Om mig
- Sandra
- Göteborg, Sweden
- Om mina ord berör dig- om så bara en gång, så har jag lyckats.
Bloggarkiv
-
▼
2007
(240)
-
▼
november
(24)
- Ibland kan ni bara gå och dö.
- Och äntligen vänner och café hela kvällen och åh v...
- Oh you never faild to catch meyou were always by m...
- "Nu är det såhär, att även om ni inte tror det, så...
- Om jag bara skriver och skriver och skriver, så ka...
- Mattedrivor. Rinnande näsa. Sprängade huvud. Öronb...
- Tack för att ni finns!Återigen torsdag igår. Konfi...
- Det löser sig, det gör det alltid!
- Och återigen kommer vi till skolan för att få besk...
- Det tog oss 26 timmar i buss. Trötta, slitna och m...
- Random tankar
- "Vafan, någon har ringt mig! Jag kollar upp männis...
- jag gillar inte när ni gör så! >___<
- TACK.Åh vad jag älskar dom och dom är bara så bra ...
- Två timmars promenad nyligen. Till ramberget, wies...
- Konstant med spårvagnar. En bil då och då. Stilla ...
- Lösningen på kvällen igår blev att vara med Ida oc...
- Min blogg har tydligen fastnat på 200, denm vägrar...
- mina händer är kalla av all kyla. och kylan kan vi...
- Det har aldrig varit så svårt. Så svårt att få fra...
- Ni gör det inte bättre genom att bråka med mig.(Do...
- På bordet ligger en biologibok, ett block, och tus...
- Det var ett år sedan idag, och saknaden vägrar slä...
- Fallandes likt löv mot dödens frihet
-
▼
november
(24)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar