Jag hatar dig, kan man bara säga av ren kärlek.
Duger,
när andra,
inte finns.
Jobbig.
Hatad.
Påträngande.
Tysta viksningar,
utanför samtalet,
befinner jag mig.
Ekande skratt.
Skapande
av minnen
jag inte får delta i.
Avund.
Ord,
från så djupt in i hjärtat,
att det skapar oförståelse.
Längst bak hörs
tysta snarkningar
som ett tecken
på noll respekt.
Eller ett lugn
djup förståelse.
Snarkar du,
nu?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar