i panikluft saknar vi oändlighet

ibland dör hela världen
som är min
med panikluft
gråtna andetag
och svullna lungor
och hålet i sängen växer
i ensamhetens spår
fallande kroppar
nuddar upprivet trä
i smaklösa duns
slungas allt ut i det svarta
utan oändlighet
för allt har ett slut
även vi.

för när hela världen
stannar
är det lätt att falla av
när man inte har något
att hålla fast i
som är hårt som vänskap.
Och där är du
och jag.