jag var vaken för att se det ljusa börja gå upp, men jag orkade inte se mer. Mina ögon var för trötta, de bländades av något så ljust. Efter alldeles för många timmar sommarsömn med en filt över fönstret lyste dock era ord mer än någon sol kan göra, och mina ögon var redo att ta emot.
åh vad jag älskar er.