Sprängande
inkörda naglar
i panik
som vi själva skapade
Klösande
vi rivs isär
sakta
i små små bitar
Trevande
tyst försök
att kanske
ge upp allt
Tystnade
vi gav upp
sakta
slutade vi leva
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Flum-dum, kompistokig wannabe poet som lever i era andetag.
1 kommentar:
åh, jag blir alldeles varm och kall och jag vet inte vad, det är datorkunskap och iskallt i skolan, jag gillar det inte, fy fan, jag ogillar det så starkt och jag tänker på dig. jag saknar dig, du begåvade favorit-sandraaa. <3
Skicka en kommentar