Jag kan inte tro att det är sant!
Kent, livs levande KENT satt en halv meter ifrån mig och bara log sådär sött.
Och Jocke hälsade med Hej och benen började skaka och vi var alldeles skakis efteråt men så sjukt glada! Åh.
Och Ida var där. Och Petra. Och Willy. Och Idas vän Isabelle som var bra.
DET KALLAS LYCKA.