Kristallklara ögon mötte mina
sju månader flög förbi i tystnad
din lukt fyllde mina lungor
i en förenad omfamning
flöt tryggheten stilla förbi
i våra årdror
huden stramade mot din tunna kind
i oförklarliga ord sa du
jag har saknat dig
och tiden som gått så fort
återbetalade genom att stanna
runt omkring oss
som så många gånger förut
öga mot öga
över en kopp kaffe
men tiden gav efter
och kramar på en perrong
är alltid lika svårt
tysta ord behöver inte skrivas
för att kommas ihåg
de behöver bara existera
och inget är så verkligt
som när du viskar
Jag älskar dig
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
jag känner igen mig så mycket, otroligt fint <3,
hur fint som helst verkligen!
Skicka en kommentar