och jag vill bara skriva och skriva och skriva för jag behöver bli av med alla känslor som studsar runt som studsbollar som Ica skrev en gång men jag vet inte vad jag ska skriva för de studsar bara i kors överallt och gör mig förvirrad till tusen för att jag inte kan få dom att stå still i en sekund och allt bara virrar runt i ingeting och mammas och pappas ord flyger runt runt runt och jag vet inte hur det blir efter tejp och under tejp och när jag ska träffa Noomie och med stockevik och när jag ska träffa anna och varför hon inte hör av sig och jag känner att jag behöver ha lite struktur för en gångs skull och jag längtar tills ungdomsgruppen börjar igen för jag behöver den verkligen när det är såhär och det är nästan så att jag måste gå dit på söndag för att få lite lugn så som Felix fick när han gick dit i Kanada och jag vill att han ska komma hem snart och jag vill att det ska sluta regna så jag får mina kvällar med folket igen för jag tror verkligen att jag behöver det men jag vet inte om jag kommer få gå ut med dom igen nu efter att pappa vaknade inatt när jag skulle träffa Ida och jag blir virrig av allting för jag vet inte vad jag vill göra med någonting och jag borde ta en promenad och gå ut och gå och bara rensa tankarna men jag har inget batteri på min iPod och Anna är inte hemma och kan gå ut och gå med mig och jag vet inte om jag vågar höra av mig till Petra för allt är bara så konstigt där och jag lyssnar på nationalteatern och tänker på vad jag fick reda på om henne som jag inte vill nämna namnet på inatt och jag kan verkligen inte tro det om henne för hon verkade vara en oändligt skön tjej fast det brukar ju vara så att dom som man tror bäst om är sämst det borde jag ha lärt mig vid det här laget men jag är hopplös på den fronten och jag hatar mig själv för det men mest älskar jag er som står kvar och jag ska sätta punkt nu och låta er andas och om ni orkat ändå hit så puss.