Kvävande ensamhet i hopp om din närhet.

Jag behöver ditt huvud
så nära
att jag kan höra
dina
tankar

Dina fingrarinflätade
i mina
gav orsak till ordet
perfektion

Bultande hjärtan
i extrem
taktkänsla
vi gör aldrig
fel

Och älskling,
det gör så ont att sova ensam nu.

Vi var höst
och sommaren
därpå
evigt sprudlande
i lycka

Din bröstkorg
höjs
i varje
andetag

Och älskling,
jag kan inte andas utan dig.

Sömnen river
mina ögonlock
mörkret
sliter

Försiktiga steg
och din hand
i min
skapar
perfektion.

Och älskling,
jag är inte hel utan dig.

Och ja, jag har en tendens att överdriva i dikter och jag kommer ändra den hundra gånger om men jag måste få ner det i ord. jag saknar er redan. ni är så mysiga. och jag känner mig så trygg. Ett hav av armar och filtar och kroppar och kramar och kuddar.
och jag älskar det.
Andrea, sista kvällen, uder Totori eller vad den hette, när jag låg på din arm och du hade den runt mig och jag hade din runt mig och missuppfatta mig inte nu, men det var så underbart. Tryggeten var total.

Och det gör så ont att sova ensam nu!