Nystart!

Det finns alldeles för mycket här nu.
Min poesiblogg som jag gjorde blev ingen direkt hit, så jag tänkte att jag gör om den till min vanliga
blogg, och flyttar därmed till wordpress. Gillar verkligen deras funktioner och design mer.
Min blogg framöver är alltså;
http://ordentarplats.wordpress.com/
se till att komma ihåg att kommentera ; )

killing time, for no reason...

...

Tankarna täcktes av snö

Det var fint idag,
Vi var på poetryslam på hängmattan. Jag gillar hängmattan, det är
mysigt, och alla människor är så speciella och fina.
Tävlingen gick iallafall till så att de som anmält sig, fick
en mening, och skulle improvisera fram en dikt som skulle innehålla den här meningen.
Det var nyskapande, kul och inspirerade,
absolut en grej man går på igen!
En av meningarna var "Tankarna täcktes av snö",
och jag kollade på Tilda och sa;
Vi skriver varsin dikt på det!
Sagt och gjort,
här är min dikt:

I vårens sol
sprack våra knoppar ut
i full blom
och i värmen
växte vi större
än någonsin.
Höstens regn renade
oss från allt vi upplevt
och vi levde
bara i oss.
I våra ord,
och allt vi inte sa.
Det blev vinter
och tankarna
täcktes av snö
som stilla seglade ner
från den klara
stjärnhimlen
när allt vi hade tog slut
i takt med året.

och ibland
tror jag att
det året,
Vårat,
var det enda jag levde.
För det var bara då
jag kunde se
mina andetag
göra vita moln
i den kalla luften.

Jag mådde så dåligt att jag inte orkade gå till svenskan, så nu ska jag snart iväg till skolan.
80 min svenska, och sen är det lov. Det ska bli så himla skönt!

höstleenden

över en kopp kaffe
ser jag ett leende
bland höstens
regnvåta löv.
Innan
omkringsparkade
av små barn
och vuxna människor
som har livet kvar.
och där var du
och där var jag
för att bara få
fly lite grann
sprang vi i löven
längst allén.
och du och jag
har nog livet
i behåll.

Första tanken när jag vaknade;
Okej, tre morgnar till, sen slipper jag gå upp såhär tidigt ett tag.
Jag behöver verkligen lovet.

Jag älskar spontanitet.
Fika och bio sådär fint på en måndag.
och snart, snart, snart är det höstlov.

Det var en fin helg. Igår spelade Navid och hans gudar på ett fullt Sticky fingers. Vi fick höra nya låtar, gamla låtar, dansa, hoppa, skrika, sjunga, ha på oss apmasker och bara må bra. Vi tog oss sen hem genom ett regnigt Göteborg, och jag och Petra fortsatte till Michaela. Där blev det en mysik kväll med fina människor. Vi somnade sent, och sov inte mycket, men det var en fin kväll/natt. Idag ägnades åt att se på film och äta godis. Det var så skönt att göra ingenting alls.
puss!

"Vem är det som ritar mustasch på mig hela tiden?"
"Det är ingen mustasch, det är ett ögonbryn som hamnat fel"

"men hallå! Ni får inte rita för mina ögon! Vem var det?"
"Med tanke på att planschen kom från höger så var det ju inte jag eller David iaf"
"Men.. varför hämnas jag på dig då?!"

- Navid modiri och Gudarna är lite smått knäppa, men det gillas. Pepp inför ikväll!

hilf, bitte?

jag behöver ett snyggt tema till firefox (eller iaf ett som inte ser helt dumt ut), hjälp mig? :D
(Min dator fungerar igen. <3)

God will put a new song to your heart

Saknaden av en spegelbild

jag saknar dig
och allt som var vi
som verkligen betydde
någonting.
Alla våra ord
fick natten att
lysa
starkare
än dagen någonsin gjort.
Hand i hand
och fotspår i snön.
åt olika håll.
min spegelbild försvann
när frosten lade sig vit,
över den.

Det känns rätt kasst att ägna studiedagen åt det som man egentligen ska; plugg.

Men Felix och jag har bestämt att vi (förmodligen) ska till kungälv den sjunde november och se
Loke, fina Loke!
(Friday, kom hem!)

Positivt vs Negativt

Dagens negativa sida:
- Snuva, illamående, nysningar och allmänt trött.
- Allt detta plugg

Dagens positiva sida:
- Pappa köpte biljetter till Hair på storan till mig och min syster!
- Navidskivan (+två gratis singlar) låg i brevlådan när jag kom hem.
- Fina kommentarer på dikter och bilder.

En bild säger mer än 1000 ord (?)

allt kan inte vara som det alltid varit.

Jag hatar dessa konservativa prettokyrktanter. Allt kan inte vara som det alltid varit, så är det bara. Visst, det är fint att bevara det gamla också, men någonstans måste man gå vidare, det går inte annars. Okej, det finns alltid sura människor som gillar det gamla, men vad händer sen? Vad händer om 20-30 år då? Någonstans måste man gå vidare. Man måste kunna tänka lite nytt.

finfint

Vissa dagar är fina.
Frank's med Emilia, Jasmine, Oscar och Linnea är fint. Vandra runt i stan är fint.
Förtroende är fint.
Fika med Veronica och Frida är också jättefint.

förflutna minnen

Jag läser igenom gamla dikter, skriver lite om dom, vem dom är skrivna till, och varför.
och jag blir lite rädd. Mådde jag som jag skrev? Gjorde jag verkligen det? Okej, man är alltid lite "over the top" när man skriver dikter, men ändå. Allt gjorde så himla ärligt ont. Jag tror att jag glömt och förträngt så otroligt mycket. Och vad hände med alla er som jag skrivit så många dikter till, ni som hade hela mitt hjärta i era händer? Jag älskar er för allt ni gjorde, det är bara så synd att vissa kapitel tar slut på för få ord.

Gårdagens logiska tänkande

Om Måns drack grädden, gick han in till Maja gräddnos.
Pelle var hemma.
Antingen Måns eller Pelle drack grädden.
Om Pelle var hemma hela dagen, drack han inte grädden.
Var Måns inne hos Maja Gräddnos?

Jag vill ha antingen korv eller hamburgare.
Till det vill jag ha antingen pommes frites eller mos.
Väljer jag korv vill jag inte ha pommes frites.
Jag vill inte ha mos.
Vill jag ha korv eller hamburgare?

---

Det här är vad vi gjorde på kultur- och idéhistorian igår,
meningen är att man ska svara på de kursiva frågorna.
Först blev vi bara "VA?!" men man fick vrida om hela hjärnan, och sen förstod man hur lätt som helst!

Spontanhjärtat älskar

Jag älskar dina ord
din röst
som går att skilja från mängden.
Som fåglar på lätta vingar
för de fram sitt budskap
över hav, sjö och land
flyger de.
För att aldrig ge upp
de slukas aldrig
av den mörkaste natten
utan lyser med solen
när den går upp.
För de vet
att tro går att väcka i varje hjärta,

om man bara lyssnar.



(Detta är bara en spontanskriven dikt inspirerad av ett utdrag ur
Paulo Coelhos bok Alkemisten.
Bra bok, läs den!)

<3

Åh, så himla fint. Navid modiri och Gudarnas nya skiva finns att lyssna på på deras myspace.
Hela dagen blev så mycket bättre när jag hittade en navidplansch i stan också.
:*

And all you can think of is what to do next

Denna man satt på en bänk när vi var påväg till skolan. Man blir sådär glad av att se honom (Emilia föll nästan ihop på marken och sprang sedan tillbaka och frågade om hon fick ta kort på honom) och dagen kändes inte lika förjävlig.

Nu ska jag äntligen sova, och imorgon har jag nästan ingenting att plugga, tror jag! Ska bli så himla skönt att ha en dag ledigt. Borde dock plugga ändå, men äh, lite fritid ska jag skaffa!
Och jag vill resa. Min syster kom hem idag efter en månads tågfluff, blir lite smått sugen! Skönt att hon är hemma iaf :*

Det här är Fridays sköldpadda, som numera endast är en superhjälte.
Må han/hon vila i frid!

Förlåt, men;
helvetes jävla människor, har ni inget liv?!

Nittio kilometer i timmen kan döda oss båda

på en väg
i nittio kilometer i timmen
ler vi
och jag vet att jag har kontroll
över våra liv
för svänger jag fel,
krockar,
bromsar för fort
kan vi dö båda två.
Och kanske att jag någongång
dör i en bil
som krockar i något så fånigt som ett träd
men då
ja,
precis då
får du inte sitta bredvid
betrakta.
för ditt liv är värt så mycket

Spegelideal

Krossade speglar.
förstörda ideal dödar
det vi trodde
att vi
var.
spegelskärvor i munnen.
åh min clown,
varför är du så seriös?
Hela världen skrattar åt dig,
du kan väl skratta med?
De hånar varje steg du tar,
även din röda näsa är
omodern.
Ingenting finns längre
och barnkalas dödar
försvunna
kidnappade
och
våldtagna
själar.
Åh min clown,
varför är du så seriös?
Jag trodde att du var en av de
få
som inte skulle krossas
av sin egen spegelbild.

och ibland undrar jag
hur det skulle vara
att faktiskt
räcka till.

(Smått inspirerad av låten Illusions - VNV Nations
och allt med samma tema.)

"Hello Saferide spelar med band på Storans Clubscen

Åldersgräns 18år"

jag hatarhatarhatar det! Jag vill ju se fina Annika..

Det blåser så sjukt mycket ute. Pappa skojade och sa "Haha, lust att gå ut?" men jag blev faktiskt lite sugen på det. Så otroligt uppfriskande. Jag tänker låta fönstret stå öppet iallafall,
Paulo coelho skrev en gång en fin sak om kärlek.
Kärleken är luften. Vi har alla stora hus, fyllda med luft,
men om vi låter dörrarna och fönstrerna stå stängda för länge
får vi ingen ny kärlek.
Så jag låter fönstret stå öppet.

Efter en mysig fika med matilda och javas underbara klasskaka återvänder jag hem till matteboken. Fixar iordning allt, och inser att jag glöt formelpappret och pappret med vad vi ska läsa på i skolan. Bra Sandra, bra!

Idag har varit en såndär bra dag. Nivet när man bara vaknar, tar det lugnt, lyssnar på bra musik, bussen kommer i tid och det bara känns bra? Ungefär så. Jag gillar såna dagar. Jag gillar att ta det lugnt, att bara vara efter stressande veckor. Nu ska jag sova många timmar och sen träffa Matilda, det ska bli fint.

Jag vet inte var jag ska hugga nånstans, när demonerna bor
i mitt bröst.

jag vill förstöra någonting. jag vill riva kemibokenm i bitar, och bränna upp dom. Jag vill skriva med en penna på ett papper, hårt, länge, tills pappret är små trasor och inte värt att spara. Jag vill slå någonting, men sängen skyddar mina knogar.
Så jag hamrar tagenter, så hårt jag kan.

förlåt att jag uppdaterar så sällan, min dator är fortfarande trasig och människan som har ghostskivan vägrar återlämna den så jag kan fixa det.
Iallfall,

I fredags var jag på håkan, fina, fina håkan. Jag saknade lite att stå med dem som "Känn ingen sorg för mig, Göteborg" påminner om, (nivet, Kvällen), och det var synd att jag inte fick träffat min söta Tonefisk, men annars var allt väldigt bra. Jag saknade Hurricane men grät till Gårdakvarnar och skit. Jag armbågade människan till höger men dansade så mycket jag kunde.
Kvällen slutade dock konstigt men vi sammanfattar med killens kommentar;
"Jag gillar jordgubbar, men fan inte dig."

Petra sov hos mig och vi sov bort hela lördagsmorgonen, riktigt skönt! Pluggade och åkte sen hem till Andrea och pluggade ännu mer. ( jag har inget liv just nu)
På kvällen kom Tim, vi belönade oss själva med kladdkaka och film och fin natt.
Var hos Andrea på söndag förmiddag också,
sen tog vi en fika, och jag pluggade, ännu mer.
En viss saknad människa mailade mig,
vi får se vad som händer nu.

Sov ensam och drömde om att Simone hade ett band och spelade för mig. Det var fint men jobbigt att vakna halv fem och ha huvudvärk.
En inlämning och en redovisning över. Bara två prov till denna veckan.
Pappa kom hem med en picknick filt, en stor tröja, en rolig vattenflaska och kramar. Han är bra.
Nu ska jag försöka få igång Spore ett tag, PUSS!

jag hatar att vara opepp.

[x] Fysikredovisning fredag
[x] Engelskainlämning måndag
[x] Mikrobiologiredovisning + inlämning måndag
[] Fysikprov tisdag
[] Kemiprov onsdag

Känns bra att iallafall gjort klart en del.

Det tog mig, på minuten, en timme att få min dator att komma igång. Nu är den helt sjukt seg och det är knappt så att jag kan skriva det här.
När jag försökte få på den förut, arbetade den tills skrivbordsbilden kommit upp, och la sen av.
Jag har startat om den flera gånger, så det är inte det.
Någon som kan veta vad felet är? Jag är desperat -.-*

Vi gör ett arbete om Hepatit B, och pratar om smittorisk genom blod, sexuell kontakt och så vidare,
varpå en i min klass säger helt utan att tänka "Men jag har ju många sexuella kontakter",
hon kom dock på sig själv efter ett tag och avbröt sig. ^^

jag kastar snart datorn i väggen. Jag har ju allting i huvudet, men mina fingrar vägrar sammarbeta. jag skriver om samma rad 20 gånger för att jag inte vet vad jag vill skriva. jag hatar det här.

jag har öppnat worddokumentet, längre kommer jag inte. Jag hatar det här. Det är inte så att jag hatar engelska, alla filmer är bättre på engelska, och vissa förstörs till och med av att man har subtitles på. Men det är bara den där känslan. Känslan av ångest som kommer så fort jag tänker på att veckan börjar med en engelska lektion. Det är inte så att jag inte gillar läraren eller klassen, verkligen inte, jag bara hatar lektionerna. Jag sitter på helspänn och kan verkligen inte slappna av, alls. Varje ord skakar mig för att jag inte vet vad som kommer efter. Jag vill inte vara tyst, inte dålig, men det är inte så lätt när stämbanden bränner hela halsen i stelhet. Känslan finns där hela tiden. Hela tiden när jag tänker på det. Och jag vet ju att jag behöver engelskan, det är det som är så jobbigt. Jag lär aldrig komma ifrån det.
och jag lär ta bort det här inlägget typ imorgon. jag vet inte ens varför jag skrev det.

Vackra människor

Vissa människor har en helt otrolig påverkan på mitt humör.
När jag trött, sur och lite smått nere gick in och
hörde "Sandra!!" vände mig om, och såg ditt leende blev allt så mycket bättre.
Helt oväntat och otroligt jättefint.

Tack,
rådjurssyster. :) <3

Idag häntade jag ut min biljett till Navid modiri och Gudarna
idag. Det kändes så himla bra att ha en biljett till en av deras konserter i handen igen. Speciellt nu när den nya skivan är på gång. Egentligen borde jag spara pengar, men.. navid är värd det. navid är värt allt. Stämningen som råder på deras spelningar är obeskrivbar.
15 oktober kommer den signerade skivan hem till mig.
18 oktober står jag på sticky med alla andra dina navid fans och hör allting live.
Det kommer bli så fint.

Stockholm -08<3

Ni får en väldigt lång text, jag behövde få det ur mig. Jag är medveten om att den är tråkig, men ni kan väl kommentera och låtsas att ni läst? :*

I onsdags gick jag upp kvart över fyra, jag var smått intill sovande när jag gick runt och packade det sista. Hämtade upp Emilia och åkte in till stan. Vid Shellmacken satt det redan massa folk. Några med kaffe i handen, några låg på marken och småsov, och överallt låg det packning. Efter några minuter anländer en gul dubbeldäckare,

Brännö buss – överallt i Europa, förutom på Brännö.
Vi har diskuterat namnet noga dessa dagar. Vi påbörjade i alla fall vår sex timmar långa bussresa upp till Stockholm. Killarna hade en megafon som såg till att vi inte sov så mycket, men annars var resan upp helt okej. Vi stannade 45 kalla minuter på en mack någonstans och fördrev tiden med godissnörstävlingar. När vi äntligen kom fram till Stockholm dumpade vi väskorna, och åkte sen in till stan. Åt lunch och gick runt på stan ett tag, jag kände mig lite smått vilse men som tur var fanns där andra människor som visste vart vi skulle. Vi samlades sedan igen utanför Riksdagshuset, och gick på en otroligt ointressant stadsvandring. Det kunde säkert ha varit kul, men när man har genomblöta kläder, fryser, har en dålig guide och ska gå i en och en halv timme i regn, är man inte jättepeppad. Försökte även få tag i Simone, som jag skulle träffa, men utan att lyckas. Fick lite småpanik och smsade flera här hemma och bad dom kolla upp numret (tack!), men insåg att det måste stå fel på bloggen..

Efter det kom vi i alla fall tillbaka till skolan i typ fem minuter, och sen gick vi och åt. Här ringde även Simone upp mig och jag kan inte förklara hur glad jag blev :*

Åkte sedan in till stan med Jasmine och Emilia, men gick åt olika håll vid t-centralen. Ställde mig utan Pressbyrån och väntade på Cili, Twin och Simone. Jag insåg efter ett tag att jag inte alls visste hur Simone såg ut, men när en söt tjej kom fram och kramade mig kunde det inte vara någon annan än henne. Mimmi kom strax därefter, och sen även Cili. Lika fint som alltid att se dom. Vi tog oss till ett café jag inte har någon aning om vart det ligger. ;> Det blev en fin fika. Cili och Twin åkte efter ett tag, men jag och Simone satt kvar rätt länge och pratade. Det var verkligen fint att träffa henne och vi insåg att vi nog stod nära varandra på kent, utan att riktigt veta om det. Cafeét stängde sedan, så vi sa hejdå. Får se till att ses igen!
Jag ringde upp Carro och tog mig till ett annat café (som jag faktiskt vet vart det ligger!) där hon, Emilia, Ida, Gunnar, Tobbe, Jennifer, Amanda och Jasmine befann sig. Camilla kom lite senare, och ett tag efter det drog vi oss även därifrån.

Kvällen spenderades sedan på skolan med allt folk. Man lär känna folk så mycket bättre när man bor med dom, det är helt sjukt! Det satt folk överallt, och vi pratade oss igenom kvällen.

På torsdagen var det att gå upp tidigt som gällde. Frukosten serverades halv åtta och sen var det dags att förbereda sig inför Jamaica! Alla METG skolor samlades alltså i Stockholm för att ha Teoretiska OS, och alla klasser var ett land. Vi var alltså då Jamaica. Folk satt i hela korridorerna och målade flaggor på varandra, tog brun utan sol eller bytte om. Det var typisk lägerkänsla, jag gillar det. Sen tog vi tunnelbanan till Stadion, där alla 12 klasser samlades. Mitt i kön till att få gå in tog Emil megafonen och började sjunga No woman, no cry, och vi alla hängde på! Jamaica, JAMAICA ekade från megafonen då och då.

Sen blev det inledningstal, och den obligatoriska elden tändes. Eld-tändaren pratade också ett tag, men skånskan var så grov att vi inte fattade så mycket, haha. Och sen drog tävlingarna igång! Det var kula, längd, sprint, styltor, stafett, läskbacksklättring och mycket annat! Det var alldeles för kallt, men dagen blev ändå rätt lyckad. Jag gillar min klass så otroligt mycket. Och det såg så otroligt härligt ut med den stora flaggan och alla reggeamössor. Sen åkte vi i alla fall tillbaka till skolan, åt mat, och fick äntligen ta det lite lugnt. Vi låg väl mest och pratade och var social med några ettor. Sen började alla att göra sig i ordning inför kvällens ”fest”. Alla lånade skor, strumpor, locktänger, smink och allt man kan komma på av varandra och stämningen var mysig. När vi vid sju gick ner för trappan och in i aulan blev det dock lite sämre, haha. Mitt i rummet stod välkomstdrinkar, så långt var allt bra. Men resten av lokalen liknade mest ett mellanstadiedisko. Alldeles för hög musik, diskolampor, och stolar utmed väggarna. Det blev i alla fall prisutdelning, och vi kom på femte plats. :> Vi stannade där nere ett tag, men sen stack jag, Carro, Erik, Jakob, Gunnar och Ida in till stan och gick på café istället, lite mer min grej känner jag. Folk uppskattade festen, men nej, inte jag. En mysig fika känns lite mer som jag. När vi några timmar senare kom tillbaka höll det fortfarande på. Jag träffade på Tim utanför och vi tog oss en promenad och pratade. Jag älskar att folk litar på mig. Jag älskar allt vi sa. Det känns så fint att vara totalt ärlig ibland.

Vi var ute så länge vi kunde, men senare på kvällen var det så kallt, så vi drog oss inåt. Satte oss i vårt rum och pratade med Åsa och några andra istället. Musiken var på lagom nivå en våning upp. Och prat är fint. Vi halvsov i en hög på Sandras madrass ett tag, men sen satt vi i korridoren och pratade igenom halva natten. Jag ville verkligen inte hem vid det tillfället. Allt var så fint. Vi smög in och la oss, och jag somnade direkt.

I fredags fick vi i alla fall lite sovmorgon, men jag gick ändå upp bland de tidigaste. Allt för att inte behöva köa i 20 minuter till toaletten, haha. När jag stod och borstade igenom håret hör jag någon sjunga opera i korridoren. Lite smått chockad undrar jag vem det är, tills jag någon sekund efteråt inser att det är Emil, rektorn, som bestämt sig för att väcka oss genom att sjunga. Haha. Han är allt bra skön!

Vi åt frukost, och sen var det bara att packa ihop allting och städa lite. Vi i vårt rum lyckades ganska fort, härligt! Runt halv tio åkte vi sen in till stan. Gick runt lite, och sen tog vi en fika några tjejer. Lyckades hamna bredvid några ur malmöklassen som en i vår klass strulat med dagen innan, hur stor är chansen? Haha.

Sen var det dags för att besök på riksdagen. Maud Olofsson log mot oss, guiden var helt okej, men alla var så trötta. Men i början var det riktigt kul, att gå igenom säkerhetskontrollen fick en att känna sig så viktig, haha ;>

Hungriga och trötta begav vi oss sen till drottinggatan där skolan bjöd på thailunch. Så fasligt gott! Hela bordet satt tyst och bara njöt. Godaste jag ätit på länge, verkligen. Blev fasligt mätt, men det var det värt. Mätta satte vi oss på bussen för att påbörja hemresan. Jag sov eller halvsov mestadels, vilket var väldigt skönt. De sista timmarna spelade vi kort några stycken, och vilken tävling det blev. Alla fajtades ordentligt, men kul hade vi! Pappa hämtade upp på parkeringen och väl hemma var det så tyst. Så otroligt tyst. Det har nog en tendens att bli så om man sovit med så många människor i några dagar.

Jag gjorde inte så mycket alls på kvällen, tog det mest lugnt ett tag, och sen sov jag jätteskönt i min säng, haha.

Stockholm 08 var fint,

Hoppas på att det görs om!

Om åtta timmar åker jag till stockholm och träffar Simone, kanske david, Cili, Mimmi och kanske Sofie.
Det ska bli fint!
Ses på fredag igen! :*

Jag visste att jag skulle sakna henne, men inte såhär påträngande. Jag visste inte inte att frånvaron skulle komma så tätt inpå, så snabbt.
att klockorna i huset skulle slå i otakt.

Ni kan väl rösta,
snälla? :*

17

Tusen tack till alla som gjorde min födelsedag igår värd att minnas! <3

"Klockan är nu någon minut över tolv och jag hoppas att du vet vad det betyder ;) [...]"
Jag vet mycket väl. Tack för smset jag väntade på. <3

Ovisshet under ett paraply

Nerböjda huvuden
betraktar svart asvalt
med nogrannhet
- Du måste se himlen
sa jag
där under mitt svarta paraply

Och utan ilska
slet du paraplyt ur min hand
och sa
- Då måste du göra det själv
inget du ser därunder
kan vara verkligt

och jag ville visa dig
insidan
av allt det svarta
- Jag har skapat mig en egen
var allt jag kunde få ur mig

men jag tror du förstod
för du tog min hand
och sa
- Delar du med dig?

Jag är så otroligt trött, hela tiden. Jag somnar nästan varje gång jag kommer hem från skolan, och ändå sover jag bra på nätterna. Jag vill verkligen inte vara trött, det är så mycket på gång!
Folk kommer hit, jag fyller snart år, och snart är det stockholm och allt också. Massa kul på gång, det gillas starkt! Och jag vet inte varför jag skriver det här inlägget, det är verkligen ett tråkigt inlägg, men så kan det bli ibland!

Träffade Bell idag, det var fint!
Jag tror egentligen att det finns alldeles för många ord mellan oss,
men det är mysigt.
<3

Det blev en fin kväll hos emilia med drinkar, prat, dans och skratt.

Det var alla hej-kramar.
Alexandra skrattade hysteriskt åt något som ingen visste vad det var.
Joddan föstod ingenting.
Friday sa allt klockrent.
Magnus drog skämt så dåliga att dom blir bra.

Allt var rätt mycket som vanligt.
Det var fint men gjorde lite ont.

Okej, nu behöver jag lite hjälp av er!
Vi ska till stockholm den 10 september med våran klass, och stannar till den tolfte. (Tror jag. Eller ja, nästan hela min klass stannar i Stockholm över helgen, men vet inte riktigt vad jag skulle göra där. ^^)
Vi ska iallafall träffa alla andra teoretiska-skolor, och varje klass får ett land, och ska hitta passande
utstyrsel till detta! (som också ska gå att tävla i)
Vi har landet Jamaica, vad ska jag ha på mig/vara? :D

ångestresa till ingenting

jag såg tågen
tusen vagnar med
befriad ångest,
och jag vill åka
någonstans
där allt är lite
mindre av dig
och lite mer
än allt du lovade.

men du är luften
marken
och himmelen
och hur långt jag än åker
så har inte tåg vingar
starkta nog
att lyfta ångesten.

du är marken.
min grund.
stadig nog att ha tåg
körandes över dig.
och jag faller
av en enda vindpust

från dina andetag.

Det spöregnat.
- Vår granne har sin tvätt ute.

Hur man skämmer bort sig själv en tisdagskväll efter en dag med tre timmar fysik: (Som iockförsig var rätt rolig eftersom att Fredrik krossade koppar och livade upp det)

- God mat
- Låångt varmt skumbad med en bra film
- Mysiga kläder, te och en god bok
- Varm säng och många timmars sömn

Nu är jag på te punkten,
kvällen börjar arta sig bra!

Jag måste få ägna det fyrhundrade inlägget åt Lars winnerbäcks låt "Du gamla fria nord",
som genomsyrat i princip allting de senaste dagarna.
(och ett hjärta till dig som jag tänker på när jag hör låten): <3

Dom tog det sista fyllot
på den sista permissionen
Dom beslagtog hans sista ägodel
och släpade honom hårdhänt sen ner till stationen
Dom sa: Okej, stan är lugn nu
Nu kan ni låta era söta, vita barn springa omkring
Och dom kom ut ur sina gömmor
och dom såg sig runt, men dom såg ingenting

Du gamla, fria nord
Här på bästa sändningstid får vi ett välserverat styckmord
Varför inte stänga av solen fort
För vi lever inte länge nog för att
rätta till allting dom gjort mot dig
rätta till allting dom gjort mot dig

Högt ovanför gatorna i stan
delas piller ut mot flunsan medan nya planer smids
Ja, dom stora männen har en ny plan
Det är att kriminalisera symtomen medan sjukdomen sprids
Och när jag vaknar
ömmar mina käkar och min panna svettas kallt
Jag försöker hålla hårt i nåt
men jorden vill spricka, det är lava överallt

Du gamla fria nord
Här direktsänds varje våldtäkt, varje razzia, varje självmord
Varför inte stänga av solen fort
För vi lever inte länge nog för att
rätta till allting dom gjort mot dig
rätta till allting dom gjort mot dig

Ja dom tog det sista fyllot
på sin flygfärd på väg över plast och neon
Dom släpade honom ner till stationen
och sa: Du borde fatta bättre än att försöka rymma härifrån
Själv åker jag ut på turné
och drömmer om pojken med guldbyxorna
Men det är inte samma sak nu
när alla sitter bakom lås
utom knivarna och yxorna

Du gamla, fria nord
Här på bästa sändningstid får vi ett välserverat styckmord
Varför inte stänga av solen fort
För vi lever inte länge nog för att
rätta till allting dom gjort mot dig
rätta till allting dom gjort mot dig

rätta till allting dom gjort mot dig
rätta till allting dom gjort mot dig

Vår lärare Suzi, som vi hade i kursen bild och form, visade oss för längesen några videor som
hon trodde kunde inspirera oss. Jag valde nu att gå in och kolla på dom igen, och insåg att alla videor från det här bandet, Röyksopp, är helt sjukt bra!
Gå in på youtube och kolla,
det är värt det!

http://www.youtube.com/watch?v=jl4rwMZWATs&feature=related

Vi var och såg Loke idag, han är så otroligt bra. Hela café hängmattan var fullt med speciella människor och det fanns inte minsta lilla plats över på golvet. Det var trångt,
men så himla fint. Varje litet ord var fint.



Videon är Lokes låt Underjorden,
absolut värd att lyssna på!

jag älskar spontanitet.
det är så fint att inte ha allt planerat. bara sticka iväg sådär. försvinna.

"Dagen blir alltid bättre när man vaknar bredvid en vän."
Torsdagen blev bra ändå. Var fint att se nästan hela klassen samlas igen. Smått besviken på
att allt var så oorganiserat, men det löser sig nog.
Amanda var sen och Emil var virrig, allt var som vanligt med andra ord.
Mötte nostalgivänner påväg hem och spenderade kvällen med fina du.

Det blev ingen lekstart, utan skolan drog igång direkt på fredagen. Blev egentligen är rätt
slapp dag ändå och vi låg vid kajen, det är det fina med att gå på lindholmen.
Efteråt köpte vi glass och solen var skön.
släktkalas och söta småbarn.
tjejkväll med fina människor och sov i varsin soffa.

cupcakes, massa kaffe, tomtebloss och brandvarnare.

och jag har förresten klippt mig, kort!
det gör sig dock inte fint på bild.

Satt och fikade en fin fika med några från klassen idag, och insåg faktiskt att snart är det dags. Dagsför andra året. På torsdag kommer vardagen tränga sig på. Jag vill lite, på ett sätt, men samtidigt vill jag verkligen inte. Jag har inte fått ut allt jag vill av sommarlovet! Så mycket som jag lovade att göra som jag inte gjort. Alltför mycket. Ändå har jag hunnit med mycket. Det har varit ett fint sommarlov, det har det. Men nu är det bara några dagar kvar, och det finns så mycket kvar att göra, och det som är mest frustrerande är att jag inte vet vad!
Jag vet att jag vill hinna med saker, men jag vet inte vad jag vill. Jag vill bara leva såhär just nu, med slappa dagar och härliga kvällar på fik, i stan, på promenader eller bara rent allmänt.
Jag är rädd att vardagen och höstmörkret som kommer snart ska dra ner på på marken.
Jag vill så gärna le.

Det börjar alltid med goda intentioner men på
Vägen förstörs alltid nått
Jag trodde aldrig att jag skulle vara en som
Lämnade, sårade och smet
Det är en underlig känsla när man börjar hatasig
Själv, den smyger sig på, äter sig in
Och för varje synd man gör måste man göra en till

Fick alldeles för mycket tid över till ingenting igår, så vid halv åtta åkte jag och Ida in till stan. Mötte upp massa folk och gick till backyard babies, mestföratt. Lyssnade lite halvdant, men gick efter halva konserten ner för avenyn och satte oss på Frank's istället, mycket bättre! Fler folk anslöt och det blev riktigt mysigt.
Sen var jag hos Ida tills halv två, det var mysigt :*

Helt sjukt hur duktig den här killen var!
Svalde svärd med muskler jag inte visst fanns och jonglerade på en tre meter hög enhjuling med en massa vassa saker, och dessutom samtidigt ha ögonbindel!
Förlåt att videon är felvänd, men man ser ändå.
(tror dock det blir sjukt dålig kvalité på bloggen, vet inte varför..)

Igår träffade jag Nellie! Det blev jättefint. Det är stort att se en av sina förebilder bara sådär plötsligt. Efter alla hundra, kanske rentav tusen ord så var hon plötsligt där och kramade mig.
Du är fin kvinna, glöm inte det! <3

Hellsongs var fina och We're not gonna take it väckte alla minnen jag kunde hoppas på. Dem spelade inte Seasons in the abyss vilket var lite synd, men annars var det jättefint.
Såg kusowskys sista låt och det var fint att få vara där de få minuterna.
Och sen var det äntligen dags för moneybrother. Jag tänkte på kajsa och saknade att krama syster, men annar så var allt väldigt fint.

Puss på er som fortfarande läser!

och tänk att något så enkelt som du bredvid dig i sängen mig kan göra mig
så lugn

Lasses rader är så fina. och så sanna. Kvällen, natten och
dagen blev fin och mysig.
I varma kramar och med lugna andetag några
centimeter bort känner jag mig så trygg.
all kärlek till er.

Gick på stan och köpte allra mysigaste tröjan,
fikade till dålig musik men med fint sällskap,
såg heath ledger i The dark Knight,
en fin dag helt enkelt. <3

Jag gillar hur dagar kan förändras från något så dåligt, till något så bra. Jag gillar hur havet slår mot klipporna vi sitter på, hur våra skratt bara är för oss. Ni är fina, det är ni verkligen.

Det finns så många ord som aldrig når någonstans där någon lyssna på dom. Men om du bara ville höra av dig, viska, SKRIK, whatever, jag skulle lyssna till varje stavelse. Det är annorlunda nu, när alla ord ligger i din mun och allt jag kan göra är att vänta
med en textur av sprickor över hjärtat.

28de:
åkte faktiskt till Orust igen, även om vi inte trodde det. Det var samma samma madrasser, samma vägar, samma sten, hav och sol. Inget men allt har förändrats sen jag var där senast. Allt ändras
men det är alltid du och jag.

29de:
sol och bad, åska och regn, soffor och sudoku, varm oboy och UNO.

30de:
Åkte med bussen hem till stan, duschade, och åkte in till stan.
träffade fina människor och grillade och badade och kvällen blev sådär jättefin.

31de:
Fick äntligen träffat Veronica! Fikade, vandrade runt och spontanträffade Anna för en kram. Köpte billiga örhängen och pratade. Stötte på andra Anna och Stereo när jag sagt hejdå till Veronica och följde med dem till vattnet.
Satt i solen och impulsträffade Felix och Elias. :*

Det här, det var bra dar. <3

att ligga på ett bord och kolla upp mot stans inte lika lysande stjärnor kan bara vara så fint som det var med dig. ord är inte oändliga men allt vi sa liksom svävade upp mot himlen och stannade där, lite till höger om stjärnan som lyste starkast över oss. och våra ord är kanske oändliga
för oss.
tack.

Marie, alldeles för varm kö, "skogsbrand", skugga och bajamajor, fick börja springa mitt i allt, sönderrivna biljetter (bokstavligt talat..), sprint, fina platser, konstigt bra thåström, irriterande människor, nya människor, svarta skynket, kent, vi kan väl vänta tills imorgon, avtryck, utan dina andetag, ingenting, stenbrott, generation x och såklart mannen i den vita hatten och massa konfetti. Allt var väldigt fint.

Klockan elva var det redan 27 grader i skuggan, för att inte tala om i solen.
Folk köar redan till Kent.
Det blir mycket vatten som gäller för vår del.
Ikväll kommer bli så himla fint.
<3

Det finns vissa människor som sprider solsken runt sig vart dom än går. Man ser deras leende och det är precis som i klychan, det blir varmt i hela området runt en.
Jag ville egentligen bara säga tack.

Detta är egentligen väldigt internt, men jag tror ni alla förstår orden;
Friday är verkligen "gulle du", och har adopterat mig som lillasyster. Hon är en bra storasyster som får mig att le. :*

rädslan och paniken var alltför stor
men solen går upp som om ingenting hänt.
precis som det ska vara.

Erik, du kommer förmodligen aldrig läsa det här,
men du ska veta att du är en av de snällaste jag vet.
och du,
hoppet dör verkligen sist.

allt var fint och fult på samma gång. regnet skavde ända in i benen. det var alkohol överallt förutom i mig. vi missade kristoffer men hängde runt på fina gator och skrattade. blev uppraggade av 92or och frågade efter legitimation. gick på bajamajor och skrek på folk. fick världens sämsta hemresa men sängen full med filtar och täcken blev extra fin.

och diktafolket på dagen var jättefina. jag gillar dom.

vissa dagar är sådär extra fina. Vi firade allt lite försent, men det blev lika bra ändå. Att ta fel på en tesked och få en alldeles för salt smet är tillochmed roligt när du är mitt sällskap. Att få skoskav är roligt. (och ta av skorna och få männen på macken att skoja med oss) Allt har en tendens att bli så himla mycket roligare när du är med. Vi gör sånt som Ingen annan skulle få för sig att göra, och jag gillar det! Pannkakstårtan kommer stå och ruttna i kylen för att ingen orkar den, men samtidigt står den där med alla minnen om när vi bakade den,
du och jag.
(ni får ett jättegammalt kort eftersom att det alltid var vi, alltid ska vara vi.)

Nästan helt frisk nu! :D:D

Var i alla fall hos läkaren idag. Det var kö utanför vårdcentralen och en gumma började prata med oss. Om sin familj, uppväxt och allting. Tyckte lite synd om henne, som inte hade någon att prata med i vanliga fall. Jag skulle bli helt överbelastad om det var jag. Vi log och var sociala i alla fall. Det var en rätt söt liten tant.

Sen fick jag ta mer blodprover och sånt, har flera små hål i fingrarna nu. Efter 10 minuter av ett dåligt tv-program fick jag sen gå in till dokton. Han är lite speciell. Lite som House, egentligen.

"Oj. Det kanske inte var körtelfeber då. Eller så är den nästan över. Ja, du håller på att bli frisk iallafall, så det är inte så mycket att tjata om.
Du får komma in och göra ett test nästa vecka om du vill, för att se om det var körtelfeber. Vilket iof är rätt onödigt.
Om du inte någongång i framtiden vill kunna gå fram till någon och säga
'hej, jag har haft körtelfeber'
vilket iof också är rätt onödigt. Ja.. du håller på att bli frisk iaf!"

Var hos doktorn idag igen. Det första jag fick höra när jag när jag öppnade munnen var
"Oj."
Tydligen är det nog inte halsfluss, utan körtelfeber.
Hurra.
Fick dessutom ny medicin,
åkte till apoteket och skulle hämta den och trofan att den inte finns på något apotek i göteborg.

"Det kommer bli bra,
men det blir några svettiga dagar först."
Jag har redan haft mina svettiga dagar, gör mig frisk >_<

jag är så sjukt trött på att vara sjuk! Halsen blir bara värre och nu kan jag inte ens sova längre. Där försvann det tidsfördrivet. >.<

Min frukost,
lunch,
och middag:
ett glas nyponsoppa.

Feber: 39.9

Gör mig frisk, snälla?

Fyra timmar kvar.
Satt framför scenen och skrattade och fick fyrkantiga mönster på händerna.
Två timmar kvar.
Var iväg och mötte syskonen ett tag, och hörde på håll hur Maia hirasawa började spela. Kunde gå förbi allt folk på grund av banden vi fått, vilket var väldigt skönt! Maia är fin. Hon såg så gullig ut däruppe på scen.
En timme kvar.
Miss Li spelade på avstånd, det var synd. Men vi hörde och dansade iallafall.
Tio minuter kvar.
Lasse. klappklappklapp. Lasse. klappklappklapp. Lasse. klappklappklapp.
Och så kom han äntligen ut, och alla skrek öronbedövande högt.
Han öppnade upp med några låtar jag inte kunde så bra, men jag stod och log ändå, för allt var så himla fint. Låtarna flöt på och vi bara sjöng och njöt.
Jag dricker glögg med balkongdörren öppen inatt
jag är så trött på alla mail och koder
jag vill ha dig här på riktigt inatt
och suga liv ur din halspulsåder.
Vi skrek. Och kramades och dansade i takt hela låten. Allt var så otroligt vackert.
Hela konserten var otroligt fin. Jag saknade dock lite låtar. Dom där lite mindre kända som man älskar lika mycket ändå.
Men sammanfattningsvis så var det så bra som bara lars kan vara. <3

Allt om winnerbäck kommer senare, allt om den kvällen kommer senare. Nu har jag knappt ork att sitta upp. Vaknade igår och hade helt sjukt ont i halsen. Hemma lyckades jag få i mig en macka. Lyckades med många grimaser ta mig upp för trappan, in till sängen. Jag frös och kallsvettades om vartannat. Halvsov några timmar, men skakade mest. Mamma kollade i halsen och konstatera halsfluss. Jag har nog aldrig haft såhär jobbig halsfluss. Åkte till Kungsbacka och fick medicin, på vägen hem åt jag en halv glass. Man får lite nya perspektiv när man måste kämpa för att få i sig en del av en glass. Det är ungefär så mycket jag fått i mig på två dagar. Kom väl hem runt sex, och orkade knappt gå uppför trappan. Jag har inte tagit mig ur sängen sen dess. Jag kan inte stå upp på grund av all feber, benen bara viker sig.

Anttila
choklad
cider
vitlöksbröd
kuddar och täcken
filmer
ett gameboy

och jag

i uterummet.
Nu är det bara att vänta på regnet. <3

Såg Finding neverland igen. den är så fin. så otroligt fin.
"Excuse me, you're standing om my arm."
"Oh, I'm sorry, but you are under my bench"
jag borde vänja mig vid att den är fin, men jag kan inte riktigt. jag gråter varje gång. och Peters ögon på slutet är ju bara så otroligt fint. åh, se den, ni som inte gjort det!

(och bara en sak,
jag slår er inte om ni kommenterar,
bara så ni vet)

(åh vad jag bloggar idag, förlåt till er som fortfarande läser, hur få ni nu är.)

Hellsongs sjunger we're not gonna take it,
och jag tänker på 20timmars festivalen. Hela trappan gungade.
Varje hand i luften visade att vi inte skulle ta någon skit.
Varje kram visade kärlek.
Jag satt bredvid Andrea och Therese och hellsongs var precis framför oss,
allra längst fram.
Det blåa ljuset svepte över oss gång på gång
ögon som kisade.
Hjärtan som dunkade.
Allt var så fint.

"dom kanske krossar mig en dag, men tills dess var det jag som vann."
det finns så mycket att citera. så mycket att göra. men jag är så otroligt okreativ just nu. jag kan inte ens få ihop orden till en dikt. kanske för att jag har ett överflöd av dom? d, jag håller med dig, dem ser lite ut som en fisk. jag vill på festival. fast egentligen vet jag inte om jag vill det, just nu. jag är så trött. jag vill nog bara lyssna på lite danspop och dansa runt med människor jag gillar. som på berg 211.
stjärnfallet är jag
och du är himlen jag föll från
idag.
stjärnfallet är jag
och du är himlen för mig
varje dag.

Orken sinar. Webdesign känns så otroligt onödigt just nu, men almedal sjunger fint för mig nu när allt kallt är skönt. och jag som brukar hata kyla vill bara dyka ner i ett hav av isbitar. för allt går sönder i värmen. det är så kvavt att vi knappt kan andas och jag hoppas innterligt på lite renande regn. så vi kan börja se.
allt.

Fina dagar på kössö. <3

sommar är något speciellt. fast nu är det lite för varmt. allt smälter bort. jag med.

Vattenpipa med finaste på berget,
jag gillar sommaren.

jag var vaken för att se det ljusa börja gå upp, men jag orkade inte se mer. Mina ögon var för trötta, de bländades av något så ljust. Efter alldeles för många timmar sommarsömn med en filt över fönstret lyste dock era ord mer än någon sol kan göra, och mina ögon var redo att ta emot.
åh vad jag älskar er.

Folk säger att jag skriver bra, medan jag själv undrar
vad det är jag gör bra. Alla ord finns ju redan.
Grammatiken är hård som sten. Jag pusslar ju bara
sätter in en känsla här och där, inklämd.
allt känns som plagiat av ingenting
och bacon har fått ett nytt namn
och nya ord har ersatt de invanda.

Äntligen hemma igen. Ni som fortfarande läser skulle bli så trötta om jag skrev allt jag gjort dessa tre veckor, så ni får lite bilder och lite ord och förhoppningsvis ändå mycket känslor.
började på landvetter, och sen flöt allt på. Taizé var inte Taizé, men jag gillade det ändå. Regn, sol, broder fluff, silent park, maten, kyrkan, cluny (och allt som hör till), muren, frukosten, jobbet med sjungande tyskar, vattenkrig, himlen, ljusmässan, hjärtan och vänner.





Fler bilder finns på min bilddagbok.
Sen var det estland i två veckor, med mysIda. har dock inte lagt in dom bilderna ännu, så ni får ha tålamod! men estland var billigt, lugnt och skönt.
Var i Stockholm lite snabbt på hemvägen, träffade sötaste twin. <3
och allra skönast var när vi började känna igen husen på bussen på väg till göteborg, och när massa vänner mötte skabbiga mig och Ida och fikade och firade Joddan. Väl hemma togs jag emot av syster som kom och kramade mig länge, och italienfaster som var hemma och massa kramar överallt.
Borta bra,
hemma bäst.

jag
orkar
inte
mer
jävla
stress.
jag
bryter
ihop.
fan.

Vi ses den 28de igen.

6 Juni

Nästa bild

|

Föregående bild

Nominera Ändra

Flytta / Radera bild

2008 2007 2006 2005 Januari Februari Mars April Maj Juni Juli Augusti September Oktober November December 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 31 Flytta Radera

Lägg till i album

Lägg i album

Stäng Ändra text

jag tror han behöver

ett vapen

jag tror han behöver

någonting mera

jag tror han behöver

explodera.

Imorse när jag vaknade

trodde jag att fåglarna sjöng för mig,

men det var bara någonting som pep

i min näsa

Förlåt att jag stammar när jag säger

jag älskar dig

men det är för att jag menar

varenda stavelse

Jag skriver om allt,

för att veta att jag finns.