I'm going mad.
Skolan var okej, hemma hos Anna var underbart, Kyrkan var, känslofull.
Först lekte vi skrivmaskinen, och hähä, det var kul.
(Men vad är det med dig min ängel? En halvkram när jag kom, ingen när du stack. Är du sur på mig så säg det till mig, säg ngt, Förjagorkarintemedtystnad!)
Sen skulle vi ha Taize mässa. Eftersom varken Dan eller Magnus var där idag, blev det inte så mkt av det, men vi hade tystnaden, och jag började gråta bara av det.
Jag satt där ett tag, Frida och Daniela tröstade mig. Sen blev Felix min personliga kudde, så vi låg där på kyrkgolvet, pratade om Taize och saknade norrlänningarna. Och sen pratade vi mer, mycket mer. Ska inte blotta hans liv här, men säger bara en sak,
Det är så mycket man inte vet..
Iaf, Felix, Tack för att jag fick veta,
kan jag göra någonting så finns jag här.

På vägen hem smsade jag med Linda, Frida och Emma från Taize.
Jag saknar dom så grymt mycket.
Man kunde bara vara sig själv, Leva med dom.
Vi MÅSTE träffas i sommar!

Och jag vet, Förlåt att jag skriver mycket om Taize,
men ni läser på egen risk, så, bad luck. Jag tänker inte ändra mig.