Ja, hemma igen efter tio dagar i frihet. Vad ska jag skriva?
Jag tänker inte ge er någon lång beskrivning på hur alla dagar var, men i kyrkan var man tre gånger om dagen, bibelstudier och smågrupper var också en del av vardagen. Kvällarna ägnades åt Oyak där alla ungdomar hängde, så grymt skönt!

Kyrkan var.. känslofylld. Jag grät, mycket, många gånger när minnen kom ikapp, men det var alltid någon som tog min hand, gav mig ett tröstande leende eller höll om mig. Speciellt tack till Petra och Ida, era kramar gav mig allt. Och Ida, dina ord "Det är okej, gråt ut." Tack. <3
Jag kände lugn i kyrkan, speciellt om jag satt långt fram. Där satt jag ofta med Dan eftersom många andra satt långt bak. Det är grymt synd att han ska sluta, det kommre bli tomt!

Oyak på kvällarna var, obeskrivbart!
Mångamånga nya människor, många människor jag kom närmare. Små grodorna, rosa kanin, muffinman, funky chicken, bla. <3
Jag saknar verkligen norrlänningarna redan. Vid den här tiden brukade vi hoppa runt och stoja, gifta oss, leka, skrika, helt enkelt Leva!

Taizé var frihet! Den 26 timmar långa bussresan var det verkligen värt!

Ni nya,
Linda, Emma, Frida, Bella, Erik, Johannes, Kornelia, Paulina, Jenka, Sofi, Hannah, Amanda, Nat, Selina, Anni, Carolina, Jeanette och massamassamassa mer, ni är underbara!
Och ni som jag kommit närmare,
Felix, Jessica, Ida, Joddan, Petra2, Sebbe, Alex, Petra, Dan, Modig, Carina, Emma, Anna, allaalla underbara människor!

Taize,
12-21 maj 2007
- Oförglömligt!

Min bok kommer vara med mig i oändlighet. Alla era ord och hälsningar bär jag i mitt hjärta.
Hoppet på att vi ses igen är starkt. <3