Oexisterande perfektion.

Och om jag kanske inte vet,
och känslorna flyger,
högre än vi nånsin
tänkte?

Och om jag inte känner,
och spegeln spricker
i tusen bitar,
av min åsyn?

Och om jag inte vet,
Vad vi nånsin sa,
kanske var allting,
en dröm?

Och om det inte går,
om orden fastnar
i min hals,
och kväver mig?

Och om det kanske var jag som inte
var den jag ville vara,
den vi tillsammans
förväntade oss?

Och om jag fick önska,
skulle jag vilja
uppleva allt
igen.


Och kanske speglar sig verkligheten
I allt vi drömde så mycket om
men aldrig
gjorde.