En månad sen Taize idag, och jag vill mer än någonting tillbaka. Gudtjänstinspelningarna från podcast som jag fått av Erik spelas i iTunes och jag försöker återskapa känslan.
Lars winnerbäcks låt Nån annan har ett så passande citat.
"När vi flydde från sanning, tid och besvär
för att ta måsten i andra hand." - För det var verkligen så. Man kunde bara släppa allt, verkligen allt. Det här hemma behövde man inte bry sig om för tillfället, och tankarna kunde flyga fritt, tårarna kunde rinna. Det fanns alltid någon. Och även tid till att vara själv om man så önskade.
Jag kan inte räkna alla gånger jag grät där nere. Men samtidigt var det inte jobbigt. Det är en känsla som inte går att beskriva, du gråter, men känner dig så oändligt fri. Så underbart fri.
Det har inte gått en dag utan att jag har haft korset runt halsen. Och inte en sekund utan "armbandet"- det är på 24 timmar om dygnet.
Jag vill bara tillbaka igen. Få uppleva allt igen!
Känslorna, friheten, Människorna, Gud, allt det där!
Helt enkelt,
obeskrivbart.
Taize. <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar