Och jag tror att det är såna här dagar som får mig att leva. Morgonen blev visserligen jobbig, sur och stressig, men det ordnade sig. Vid 11 (?) kom farfar, och ungefär halv 12 åkte vi mot varberg. Väl framme tog vi en fika på hotellet, sen gjorde vi oss iordning och åkte iväg till kyrkan. Vigseln var fin, mina tårar var nära att komma när jag såg Maria gråta under solosången.
Hon var så vacker, riktigt vacker.
Och sen åkte de iväg i en droska efter vigseln, Maria och Daniel.
Dom är verkligen gulliga tillsammans. Hoppas verkligen på att de får ett bra liv.

Sen satt jag på varberg station i 90 minuter, segtvärre. Sen kom iaf äntligen tåget och jag åkte hem. Väl hemma stod Mia utanför dörren och väntade. Vi stack och hämtade Anna, och satte oss sedan ute och lyssnade på gammalgammal musik.
Det övergick sedan till att vi hade vattenkrig på studsmattan, det var mys.
Efter en tur till statiol satte vi oss och kollade på film. Klockan hann bli rätt mycket, och de drog sig hemåt.
Elin ringde och vi satt och pratade typ en och en halv timme. Jag saknar henne verkligen!

Och jag och Christopher sitter här och funderar på att dygna. Klockan är ändå snart tre, och jag kommer sova bort halva dagen imorgon annars. Får väl se. Soluppgången är aldrig fel att se.