Nostalgi.
Vart tog du vägen?
Spegelvänt bort från mig,
och allt de kallade oss,
försvann.
Vart tog de vägen?
Alla tysta ord,
vi aldrig sa,
i ett svart stjärnhav,
drunknade de.
Leendena vi aldrig log,
bildades på någon annans
själ.
Dagarna vi aldrig fick,
bildade ett berg,
obestigbart.
Och ändå tror jag,
att våran tid aldrig var.
Det var dags att bryta upp,
skapa känslornas jordbävning.
Men kanske ses vi,
när vi trotsat våra rädslor,
och bestigit berget.
Jag möter dig,
med ett leende vi aldrig fick.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Helt underbart vackert älsk !! '
/Måne <3 fluffmoln
Älsk?<3
Alltså herregud, dina dikter. Och om det är möjligt så träffar den här sååå mycket mer än dina andra. VAd jag älskar dem!
Skicka en kommentar