Heaven is a place nearby, I know, but still I miss you. I miss you, I'll always miss you.
Tankarna släpper aldrig. Jag saknar er så jävla mycket.
Farmor, 9 månader.
9 jävla månader utan dig.
28/7 - 06,
"Det var inga goda nyheter, hon dog inatt"
Vi förstod direkt, även om det var oförståligt lång tid därefter. Att vi inte var hemma, jag vet inte om det gjorde det bättre eller sämre. Vi gick där på menorcas gator och bara grät, allihopa.
Jag tog just fram min dagbok och läste vad jag skrivit där, den dagen. Tårarna rinner igen.
Att vi alla fick vakna upp till en ny dag, medan en ängel återvände till himlen.
Det var som den där artikeln som farfar gav oss, den som fick mig att gråta. "Att detta skulle bli vår sista gemensamma upplevelse utanför sjukhuset, visste vi inte då. Om någon sagt det till mig, hade jag inte trott det." Våran absolut sista upplevelse var utanför sjukhusets väggar, med ett lyckligt leende som prydde hennes vackra ansikte. Och jag kommer ihåg avskedet, regnet, alla kramar, nattfjärilen, din vackra sovande gestalt. Farmor, snart fyller pappa 50, jag vet att du så gärna ville vara med. Jag önskar mer än allt i världen att jag skulle kunna få dig levande igen, här och nu.
För evigt älskad, för evigt saknad.
Mormor, 6 månader.
6 jävla månader utan dig.
4/11 - 06,
även då var vi borta.
Den femte kom telefonsamtalet jag aldrig kommer glömma. Telefonsamtalet som kastade hela min värld upp och ner, igen. Andra gången på tre månader som jag förlorade en av dom jag levt hela livet med, dom jag älskade. Paniken, rädslan, ovetandet. Jag såg direkt på mamma att någonting var fel, jag såg hur paniken steg i hennes ögon. Jag gick som i en dimma ner, sökte mig till pappa som bara ställde sig och kramade om mig. Jag kan fortfarande inte förstå vad som hänt. Du var så pigg, och sen bara, pang, en sekund, och du levde inte längre.
Det var så tomt, när man gråtit ut alla tårar, vad gör man då?
Avskedet, samma rum, samma regn, samma himmel. Du var så vacker, du vilade i fridens armar. Men samtidigt önskar jag att vi bara kunde få en till sommar på stockevik, mer tid, mer kärlek. Jag saknar dig. Jag kommer alltid älska dig.
"You just faded away
You spread your wings you had flown
Away to something unknown
Wish I could bring you back."
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Åhh älsk..
jag kan inte säga mer än
att jag vet hur det är<3
och ja finns här för dig
jag lyssnar om du vill prata
<3
åhhh gud ...
du får nästan mej att gråta oxå...
kom ihåg att du e stark =)
massa kramar Maria
Åh, hemskt.
Jag finns här för dig <3
Skicka en kommentar