Två år. Sommaren -05.

Det har snart gått två år sedan jag började skriva dikter, och det är sjukt hur fort tiden faktiskt går. Jag har hunnit med mycket, visst, men det orden lockas minnena fram, och just därför älskar jag att läsa det jag själv skrivit. Och visst, jag strävar efter att bli lika bra som Nellie, Bell, Tessa och alla dom, (niärminanyfunnaidoler), men jag har utvecklats, det syns.
Jag är inte på topp, och kommer aldrig komma dit, men jag njuter av att skapa meningar, och ibland förundras jag över mig själv. Jag kan ta fram ett gammalt dokument och bli helt paff, inte förstå att jag skrivit det. Meningar som ” Existerar din värld här, eller är det mitt patetiskt krävande hjärta som bara längtar efter tröst?” och ” Gamla minnen växer till liv från nya tider, och jag vet inte vad jag ska göra när luften kvävs och glassplittret smälter i solen.” Vad får jag dom ifrån?

Från fyrtaktsrim till tvåtaktsrim till oförstådda meningar.

Ibland skriver jag mer, ibland mindre. Just nu känns det lite som om jag är i en svacka, men jag hoppas för allt i världen att jag kommer upp igen. Som Petra skrev ”Poesi är som luft, man kan inte andas utan den.” Poesin och orden har fått mig att andas, att ha något att fly till när allt bara strömmar förbi i bäckens vatten.

Jag har utvecklats som diktare, men även om människa, genom mina ord. Jag har lärt känna så många underbara själar, men samtidigt även lärt mig vad riktigt svek och död innebär. Ibland tror jag att jag får kommentarer bara för att så pass många vet vem jag är, men ibland kommer just den där speciella, som verkligen får en att vilja utvecklas, att kunna mer, orka mer! (Therese, vila i frid. <3)

Och även om jag gillade Dikta.se mer innan det blev så stort, är det alltid kul med nya talanger. Som man tyvärr hittar mer sällan.. Men idag satt jag och läste igenom Nellies dikter, och det var verkligen, ofattbart hur bra dom är. Det är det där som jag kallar riktig talang! Det där som jag strävar efter att en dag försöka uppnå.

Så, varför sitter jag och skriver det här klockan elva på kvällen? Det är en riktigt bra fråga faktiskt, men vissa saker bara måste man få lämna åt jordens ofattbarhet.