onsdag 14 februari 2007

Samuel?

Jag läser våra ord om och om igen.
Samuel, vart är du?
Jag saknar dig, jag saknar dig så himla mycket.

Det är konstigt, jag kände dig bara genom dikta.
Jag vet att du bor (bodde?) i Skåne,
vad du hette, men inget mer.
Jag kände dig bara genom dina ord Samuel,
men det var allt jag behövde.

Du var så klok Samuel, så bra på att få ut vad du ville.
"För när man mår dåligt så ser man ingenting ljust.
Kanske en eller två dagar någon gång då och då.
men det försvinner lika snabbt tycker man, men om man bara försöker så finns ljuspricken där
Det är så man överlever, för ingen människa lever i ett helt mörker"


- Du var helt otrolig Samuel! Och du fick mig att le, du fick mig att le så himla mycket.

"Hm, vart ville jag komma med det här egentligen? Jo jag hade
ett syfte, men nu kommer jag såklart inte ihåg vad det kan ha
varit :S. Ursäkta."
- Samuel, du gav mig hopp, du gav mig leenden.
Dina ord kommer alltid finnas i mig, vad som än har hänt.

Om det är så illa,
Att du tagit dina vita vingar och flygit,
Vila i Frid Samuel, krama om din farmor då.
Vaka över oss här nere.

Du var underbar <3

Inga kommentarer: