Jag vet inte var jag ska hugga nånstans, när demonerna bor
i mitt bröst.

jag vill förstöra någonting. jag vill riva kemibokenm i bitar, och bränna upp dom. Jag vill skriva med en penna på ett papper, hårt, länge, tills pappret är små trasor och inte värt att spara. Jag vill slå någonting, men sängen skyddar mina knogar.
Så jag hamrar tagenter, så hårt jag kan.

förlåt att jag uppdaterar så sällan, min dator är fortfarande trasig och människan som har ghostskivan vägrar återlämna den så jag kan fixa det.
Iallfall,

I fredags var jag på håkan, fina, fina håkan. Jag saknade lite att stå med dem som "Känn ingen sorg för mig, Göteborg" påminner om, (nivet, Kvällen), och det var synd att jag inte fick träffat min söta Tonefisk, men annars var allt väldigt bra. Jag saknade Hurricane men grät till Gårdakvarnar och skit. Jag armbågade människan till höger men dansade så mycket jag kunde.
Kvällen slutade dock konstigt men vi sammanfattar med killens kommentar;
"Jag gillar jordgubbar, men fan inte dig."

Petra sov hos mig och vi sov bort hela lördagsmorgonen, riktigt skönt! Pluggade och åkte sen hem till Andrea och pluggade ännu mer. ( jag har inget liv just nu)
På kvällen kom Tim, vi belönade oss själva med kladdkaka och film och fin natt.
Var hos Andrea på söndag förmiddag också,
sen tog vi en fika, och jag pluggade, ännu mer.
En viss saknad människa mailade mig,
vi får se vad som händer nu.

Sov ensam och drömde om att Simone hade ett band och spelade för mig. Det var fint men jobbigt att vakna halv fem och ha huvudvärk.
En inlämning och en redovisning över. Bara två prov till denna veckan.
Pappa kom hem med en picknick filt, en stor tröja, en rolig vattenflaska och kramar. Han är bra.
Nu ska jag försöka få igång Spore ett tag, PUSS!

jag hatar att vara opepp.

[x] Fysikredovisning fredag
[x] Engelskainlämning måndag
[x] Mikrobiologiredovisning + inlämning måndag
[] Fysikprov tisdag
[] Kemiprov onsdag

Känns bra att iallafall gjort klart en del.

Det tog mig, på minuten, en timme att få min dator att komma igång. Nu är den helt sjukt seg och det är knappt så att jag kan skriva det här.
När jag försökte få på den förut, arbetade den tills skrivbordsbilden kommit upp, och la sen av.
Jag har startat om den flera gånger, så det är inte det.
Någon som kan veta vad felet är? Jag är desperat -.-*

Vi gör ett arbete om Hepatit B, och pratar om smittorisk genom blod, sexuell kontakt och så vidare,
varpå en i min klass säger helt utan att tänka "Men jag har ju många sexuella kontakter",
hon kom dock på sig själv efter ett tag och avbröt sig. ^^

jag kastar snart datorn i väggen. Jag har ju allting i huvudet, men mina fingrar vägrar sammarbeta. jag skriver om samma rad 20 gånger för att jag inte vet vad jag vill skriva. jag hatar det här.

jag har öppnat worddokumentet, längre kommer jag inte. Jag hatar det här. Det är inte så att jag hatar engelska, alla filmer är bättre på engelska, och vissa förstörs till och med av att man har subtitles på. Men det är bara den där känslan. Känslan av ångest som kommer så fort jag tänker på att veckan börjar med en engelska lektion. Det är inte så att jag inte gillar läraren eller klassen, verkligen inte, jag bara hatar lektionerna. Jag sitter på helspänn och kan verkligen inte slappna av, alls. Varje ord skakar mig för att jag inte vet vad som kommer efter. Jag vill inte vara tyst, inte dålig, men det är inte så lätt när stämbanden bränner hela halsen i stelhet. Känslan finns där hela tiden. Hela tiden när jag tänker på det. Och jag vet ju att jag behöver engelskan, det är det som är så jobbigt. Jag lär aldrig komma ifrån det.
och jag lär ta bort det här inlägget typ imorgon. jag vet inte ens varför jag skrev det.

Vackra människor

Vissa människor har en helt otrolig påverkan på mitt humör.
När jag trött, sur och lite smått nere gick in och
hörde "Sandra!!" vände mig om, och såg ditt leende blev allt så mycket bättre.
Helt oväntat och otroligt jättefint.

Tack,
rådjurssyster. :) <3

Idag häntade jag ut min biljett till Navid modiri och Gudarna
idag. Det kändes så himla bra att ha en biljett till en av deras konserter i handen igen. Speciellt nu när den nya skivan är på gång. Egentligen borde jag spara pengar, men.. navid är värd det. navid är värt allt. Stämningen som råder på deras spelningar är obeskrivbar.
15 oktober kommer den signerade skivan hem till mig.
18 oktober står jag på sticky med alla andra dina navid fans och hör allting live.
Det kommer bli så fint.

Stockholm -08<3

Ni får en väldigt lång text, jag behövde få det ur mig. Jag är medveten om att den är tråkig, men ni kan väl kommentera och låtsas att ni läst? :*

I onsdags gick jag upp kvart över fyra, jag var smått intill sovande när jag gick runt och packade det sista. Hämtade upp Emilia och åkte in till stan. Vid Shellmacken satt det redan massa folk. Några med kaffe i handen, några låg på marken och småsov, och överallt låg det packning. Efter några minuter anländer en gul dubbeldäckare,

Brännö buss – överallt i Europa, förutom på Brännö.
Vi har diskuterat namnet noga dessa dagar. Vi påbörjade i alla fall vår sex timmar långa bussresa upp till Stockholm. Killarna hade en megafon som såg till att vi inte sov så mycket, men annars var resan upp helt okej. Vi stannade 45 kalla minuter på en mack någonstans och fördrev tiden med godissnörstävlingar. När vi äntligen kom fram till Stockholm dumpade vi väskorna, och åkte sen in till stan. Åt lunch och gick runt på stan ett tag, jag kände mig lite smått vilse men som tur var fanns där andra människor som visste vart vi skulle. Vi samlades sedan igen utanför Riksdagshuset, och gick på en otroligt ointressant stadsvandring. Det kunde säkert ha varit kul, men när man har genomblöta kläder, fryser, har en dålig guide och ska gå i en och en halv timme i regn, är man inte jättepeppad. Försökte även få tag i Simone, som jag skulle träffa, men utan att lyckas. Fick lite småpanik och smsade flera här hemma och bad dom kolla upp numret (tack!), men insåg att det måste stå fel på bloggen..

Efter det kom vi i alla fall tillbaka till skolan i typ fem minuter, och sen gick vi och åt. Här ringde även Simone upp mig och jag kan inte förklara hur glad jag blev :*

Åkte sedan in till stan med Jasmine och Emilia, men gick åt olika håll vid t-centralen. Ställde mig utan Pressbyrån och väntade på Cili, Twin och Simone. Jag insåg efter ett tag att jag inte alls visste hur Simone såg ut, men när en söt tjej kom fram och kramade mig kunde det inte vara någon annan än henne. Mimmi kom strax därefter, och sen även Cili. Lika fint som alltid att se dom. Vi tog oss till ett café jag inte har någon aning om vart det ligger. ;> Det blev en fin fika. Cili och Twin åkte efter ett tag, men jag och Simone satt kvar rätt länge och pratade. Det var verkligen fint att träffa henne och vi insåg att vi nog stod nära varandra på kent, utan att riktigt veta om det. Cafeét stängde sedan, så vi sa hejdå. Får se till att ses igen!
Jag ringde upp Carro och tog mig till ett annat café (som jag faktiskt vet vart det ligger!) där hon, Emilia, Ida, Gunnar, Tobbe, Jennifer, Amanda och Jasmine befann sig. Camilla kom lite senare, och ett tag efter det drog vi oss även därifrån.

Kvällen spenderades sedan på skolan med allt folk. Man lär känna folk så mycket bättre när man bor med dom, det är helt sjukt! Det satt folk överallt, och vi pratade oss igenom kvällen.

På torsdagen var det att gå upp tidigt som gällde. Frukosten serverades halv åtta och sen var det dags att förbereda sig inför Jamaica! Alla METG skolor samlades alltså i Stockholm för att ha Teoretiska OS, och alla klasser var ett land. Vi var alltså då Jamaica. Folk satt i hela korridorerna och målade flaggor på varandra, tog brun utan sol eller bytte om. Det var typisk lägerkänsla, jag gillar det. Sen tog vi tunnelbanan till Stadion, där alla 12 klasser samlades. Mitt i kön till att få gå in tog Emil megafonen och började sjunga No woman, no cry, och vi alla hängde på! Jamaica, JAMAICA ekade från megafonen då och då.

Sen blev det inledningstal, och den obligatoriska elden tändes. Eld-tändaren pratade också ett tag, men skånskan var så grov att vi inte fattade så mycket, haha. Och sen drog tävlingarna igång! Det var kula, längd, sprint, styltor, stafett, läskbacksklättring och mycket annat! Det var alldeles för kallt, men dagen blev ändå rätt lyckad. Jag gillar min klass så otroligt mycket. Och det såg så otroligt härligt ut med den stora flaggan och alla reggeamössor. Sen åkte vi i alla fall tillbaka till skolan, åt mat, och fick äntligen ta det lite lugnt. Vi låg väl mest och pratade och var social med några ettor. Sen började alla att göra sig i ordning inför kvällens ”fest”. Alla lånade skor, strumpor, locktänger, smink och allt man kan komma på av varandra och stämningen var mysig. När vi vid sju gick ner för trappan och in i aulan blev det dock lite sämre, haha. Mitt i rummet stod välkomstdrinkar, så långt var allt bra. Men resten av lokalen liknade mest ett mellanstadiedisko. Alldeles för hög musik, diskolampor, och stolar utmed väggarna. Det blev i alla fall prisutdelning, och vi kom på femte plats. :> Vi stannade där nere ett tag, men sen stack jag, Carro, Erik, Jakob, Gunnar och Ida in till stan och gick på café istället, lite mer min grej känner jag. Folk uppskattade festen, men nej, inte jag. En mysig fika känns lite mer som jag. När vi några timmar senare kom tillbaka höll det fortfarande på. Jag träffade på Tim utanför och vi tog oss en promenad och pratade. Jag älskar att folk litar på mig. Jag älskar allt vi sa. Det känns så fint att vara totalt ärlig ibland.

Vi var ute så länge vi kunde, men senare på kvällen var det så kallt, så vi drog oss inåt. Satte oss i vårt rum och pratade med Åsa och några andra istället. Musiken var på lagom nivå en våning upp. Och prat är fint. Vi halvsov i en hög på Sandras madrass ett tag, men sen satt vi i korridoren och pratade igenom halva natten. Jag ville verkligen inte hem vid det tillfället. Allt var så fint. Vi smög in och la oss, och jag somnade direkt.

I fredags fick vi i alla fall lite sovmorgon, men jag gick ändå upp bland de tidigaste. Allt för att inte behöva köa i 20 minuter till toaletten, haha. När jag stod och borstade igenom håret hör jag någon sjunga opera i korridoren. Lite smått chockad undrar jag vem det är, tills jag någon sekund efteråt inser att det är Emil, rektorn, som bestämt sig för att väcka oss genom att sjunga. Haha. Han är allt bra skön!

Vi åt frukost, och sen var det bara att packa ihop allting och städa lite. Vi i vårt rum lyckades ganska fort, härligt! Runt halv tio åkte vi sen in till stan. Gick runt lite, och sen tog vi en fika några tjejer. Lyckades hamna bredvid några ur malmöklassen som en i vår klass strulat med dagen innan, hur stor är chansen? Haha.

Sen var det dags för att besök på riksdagen. Maud Olofsson log mot oss, guiden var helt okej, men alla var så trötta. Men i början var det riktigt kul, att gå igenom säkerhetskontrollen fick en att känna sig så viktig, haha ;>

Hungriga och trötta begav vi oss sen till drottinggatan där skolan bjöd på thailunch. Så fasligt gott! Hela bordet satt tyst och bara njöt. Godaste jag ätit på länge, verkligen. Blev fasligt mätt, men det var det värt. Mätta satte vi oss på bussen för att påbörja hemresan. Jag sov eller halvsov mestadels, vilket var väldigt skönt. De sista timmarna spelade vi kort några stycken, och vilken tävling det blev. Alla fajtades ordentligt, men kul hade vi! Pappa hämtade upp på parkeringen och väl hemma var det så tyst. Så otroligt tyst. Det har nog en tendens att bli så om man sovit med så många människor i några dagar.

Jag gjorde inte så mycket alls på kvällen, tog det mest lugnt ett tag, och sen sov jag jätteskönt i min säng, haha.

Stockholm 08 var fint,

Hoppas på att det görs om!

Om åtta timmar åker jag till stockholm och träffar Simone, kanske david, Cili, Mimmi och kanske Sofie.
Det ska bli fint!
Ses på fredag igen! :*

Jag visste att jag skulle sakna henne, men inte såhär påträngande. Jag visste inte inte att frånvaron skulle komma så tätt inpå, så snabbt.
att klockorna i huset skulle slå i otakt.

Ni kan väl rösta,
snälla? :*

17

Tusen tack till alla som gjorde min födelsedag igår värd att minnas! <3

"Klockan är nu någon minut över tolv och jag hoppas att du vet vad det betyder ;) [...]"
Jag vet mycket väl. Tack för smset jag väntade på. <3

Ovisshet under ett paraply

Nerböjda huvuden
betraktar svart asvalt
med nogrannhet
- Du måste se himlen
sa jag
där under mitt svarta paraply

Och utan ilska
slet du paraplyt ur min hand
och sa
- Då måste du göra det själv
inget du ser därunder
kan vara verkligt

och jag ville visa dig
insidan
av allt det svarta
- Jag har skapat mig en egen
var allt jag kunde få ur mig

men jag tror du förstod
för du tog min hand
och sa
- Delar du med dig?

Jag är så otroligt trött, hela tiden. Jag somnar nästan varje gång jag kommer hem från skolan, och ändå sover jag bra på nätterna. Jag vill verkligen inte vara trött, det är så mycket på gång!
Folk kommer hit, jag fyller snart år, och snart är det stockholm och allt också. Massa kul på gång, det gillas starkt! Och jag vet inte varför jag skriver det här inlägget, det är verkligen ett tråkigt inlägg, men så kan det bli ibland!