Åh, jag tror jag har valt rätt. Jag och Linn var på Mikael Elias idag, och det känns rätt. Träffade även lite snällt folk, varav en kommer att gå i min klass. :) Det var riktigt trevligt där måste jag säga. Tror nog att jag kommer trivas. Sen fick man ett usb minne och mojs som reklam ^_^
Linn och jag gick efter det till Vanilj där vi tog en fika. Det var sjukt skönt att träffa henne igen. Vi satt ute i halvsolen och pratade.
Göteborg + Sol = Glad Sandra!
Jag ÄLSKAR Göteborg på kvällar då det är sol. :)
Nejfan, nu ska jag nog dra mig. Fast, justja, SötFrida ska göra ett pärlarmband och skicka till mig _D <3

Och Lisa räddade mig. Icas Hannas Lisa. Jag kom iväg på Krisitans spelning och jag är grymt glad över det. Kristian är grymt duktig, och jag tycker synd om alla de som inte upptäckt honom. Säger som det stod i Gp: "Det är dags att ge småkungen uppmärksamheten han förtjänar."
När Bacon spelades ville jag bara hålla Icas hand och sjunga med henne, det skulle ha känts så rätt! Ingenting, ingenting, ingenting som jag hade längtat efter under hela spelningen kom som sista låten, och Kristian gav oss tillåtelse att komma fram till scenen och dansa, även om vakterna strängt förbjudit det. "För det betyder ingenting, ingenting."
Alla stod och hoppade och hela golvet sviktade. Kristian och basisten började kasta ut morötter i publiken, söta dom. Jag fångade en men gav den senare till Lisa, som fick den signerad ^_^
Blaha, fick hans autografer jag med, eller jag, fick flera, en har jag lovat min sötunge Ellen (:
Nejfan, nu ska jag iväg till Gymnasiesak och se hur det blir :) Kanske blir en till konsert ikväll,
vi får se :)

Ochåterigenkanskejagmissarenavdebästakonserternasomfinnsbaraförattingen
jävelvillhängapå.

Jävlasak

Fucking hell.
Jag hatar det.
Jag hatar min kropp.
Jag hatar mig.


Ochförfan,
Dugöront.
Du sårade mig mer än du kan förstå just nu.

Tejp är iaf bokat och Pajje får mig på bättre humör.
Och Anna och Mia fick mig att orka dagen.
Jag kan aldrig tacka er tillräckligt! <3 style="font-style: italic;">

TYP HEJ JAG SKA TILL TEJP OCH TRÄFFA PAJJE, LINDA, FRIDA OCH BELLA! (OCH KANSKE NOOMIE OCH KORNET!)
BLAHA,
LYCKA! <3<3<3

Oexisterande perfektion.

Och om jag kanske inte vet,
och känslorna flyger,
högre än vi nånsin
tänkte?

Och om jag inte känner,
och spegeln spricker
i tusen bitar,
av min åsyn?

Och om jag inte vet,
Vad vi nånsin sa,
kanske var allting,
en dröm?

Och om det inte går,
om orden fastnar
i min hals,
och kväver mig?

Och om det kanske var jag som inte
var den jag ville vara,
den vi tillsammans
förväntade oss?

Och om jag fick önska,
skulle jag vilja
uppleva allt
igen.


Och kanske speglar sig verkligheten
I allt vi drömde så mycket om
men aldrig
gjorde.

Botten
Toppen
Botten
Toppen.

Seriöst,
Låt mig leva i en känsla mer än en sekund?!

Jubilade Deo Omdes dea. O ____ alleluia, alleluia.

Erik, Tack! Att få höra allt igen, det känns, som fan.
Men åh vad underbart! <3

Om idag inte var en ändlös landsväg
Och inatt en vild och krokig stig
Om imorgon inte kändes så oändlig
Då är ensamhet ett ord som inte finns

Men bara om min älskade väntar
Om jag hör hennes hjärta sakta slå...
Bara om hon låg här tätt intill mig
Kan jag bli den jag var igår

Jag kan inte se min spegelbild i vattnet
Jag kan inte säga sorglösa ord
Jag hör inte mitt eko slå mot gatan
Kan inte minnas vem jag var igår

Och jag är fast,
så djupt fast.

Asså, vafan?
Mitt humör är som en jävla bergochdalbana.
Låt mig bara få ta ett andetag på toppen innan jag störtar ner igen?!
Jag vet seriöst inte hur länge jag orkar längre. Jag stannar, det klart, men hur mycket ORKAR jag? Jag måste få vila lite. Bara såna där små saker, få sätta sig ner och läsa en bok. Bara sitta tyst. Tänka. Jag orkar inte kolla igenom Dikta, då är det illa. Jag ockar inte kolla igenom bilddagboken. Och inte läsa silverfiskens blogg, då är det Verkligen illa!

Och jag vet inte vad jag känner för dig. Hand i hand verkade så rätt, men det har det gjort med vänner också. Och jag vet inte om jag ens orkar tänka på det, för jag vet att det inte kan bli någonting ändå. Men snälla, låt mig vara med. Jag tror inte att jag orkar annars..

NATIONALTEATERN!
Såg det sköna bandet idag med massamassa skönt folk :)
Dom får mig att må så himla bra.
Vi vara stod och skrek, skrattade, sjöng och Levde.
Ida,Dinhandiminvärmer.
-UNDERBART!

Sen träffade jag sötasöta Jolina! :) <3<3

Snällafrysinteutmigförjagorkarinte.

I'm going mad.
Skolan var okej, hemma hos Anna var underbart, Kyrkan var, känslofull.
Först lekte vi skrivmaskinen, och hähä, det var kul.
(Men vad är det med dig min ängel? En halvkram när jag kom, ingen när du stack. Är du sur på mig så säg det till mig, säg ngt, Förjagorkarintemedtystnad!)
Sen skulle vi ha Taize mässa. Eftersom varken Dan eller Magnus var där idag, blev det inte så mkt av det, men vi hade tystnaden, och jag började gråta bara av det.
Jag satt där ett tag, Frida och Daniela tröstade mig. Sen blev Felix min personliga kudde, så vi låg där på kyrkgolvet, pratade om Taize och saknade norrlänningarna. Och sen pratade vi mer, mycket mer. Ska inte blotta hans liv här, men säger bara en sak,
Det är så mycket man inte vet..
Iaf, Felix, Tack för att jag fick veta,
kan jag göra någonting så finns jag här.

På vägen hem smsade jag med Linda, Frida och Emma från Taize.
Jag saknar dom så grymt mycket.
Man kunde bara vara sig själv, Leva med dom.
Vi MÅSTE träffas i sommar!

Och jag vet, Förlåt att jag skriver mycket om Taize,
men ni läser på egen risk, så, bad luck. Jag tänker inte ändra mig.

08:15,
Nu skulle jag varit i kyrkan.

10:00,
Nu skulle jag varit i storgruppen.

17:00,
Nu skulle jag dricka översött te.
Snälla, stoppa mina tankar? Jag blir galen. (NukomLindainpåmsn,kommersaknaTaizeännumer!) Jag vill bara tillbakatillbakatillbaka.
Jag saknar lugnet, friheten, tystnad, enkelheten! Till och med enkelheten i maten saknar jag! Satt på klassråd förut, alla pratade, slog händerna i bordet (ja,minklassärmogen) och liknande, och jag bara kollade på Ewe och sa "Tystnaden i Taize."
Och jag fick just reda på att det bara var några minuter ifrån att vi träffade norrlänningarna i tyskland, jävlabussar! :/
Linda, en av mina fruar, hähä, har iallafall lovat att komma hit!

Pratade med Erik idag, sköna han :)

Blaha,
SNART SKA NOOMIE OCH JAG KÖPA ANNA TERNHEIM BILJETTER! <3<3<3

Ja, hemma igen efter tio dagar i frihet. Vad ska jag skriva?
Jag tänker inte ge er någon lång beskrivning på hur alla dagar var, men i kyrkan var man tre gånger om dagen, bibelstudier och smågrupper var också en del av vardagen. Kvällarna ägnades åt Oyak där alla ungdomar hängde, så grymt skönt!

Kyrkan var.. känslofylld. Jag grät, mycket, många gånger när minnen kom ikapp, men det var alltid någon som tog min hand, gav mig ett tröstande leende eller höll om mig. Speciellt tack till Petra och Ida, era kramar gav mig allt. Och Ida, dina ord "Det är okej, gråt ut." Tack. <3
Jag kände lugn i kyrkan, speciellt om jag satt långt fram. Där satt jag ofta med Dan eftersom många andra satt långt bak. Det är grymt synd att han ska sluta, det kommre bli tomt!

Oyak på kvällarna var, obeskrivbart!
Mångamånga nya människor, många människor jag kom närmare. Små grodorna, rosa kanin, muffinman, funky chicken, bla. <3
Jag saknar verkligen norrlänningarna redan. Vid den här tiden brukade vi hoppa runt och stoja, gifta oss, leka, skrika, helt enkelt Leva!

Taizé var frihet! Den 26 timmar långa bussresan var det verkligen värt!

Ni nya,
Linda, Emma, Frida, Bella, Erik, Johannes, Kornelia, Paulina, Jenka, Sofi, Hannah, Amanda, Nat, Selina, Anni, Carolina, Jeanette och massamassamassa mer, ni är underbara!
Och ni som jag kommit närmare,
Felix, Jessica, Ida, Joddan, Petra2, Sebbe, Alex, Petra, Dan, Modig, Carina, Emma, Anna, allaalla underbara människor!

Taize,
12-21 maj 2007
- Oförglömligt!

Min bok kommer vara med mig i oändlighet. Alla era ord och hälsningar bär jag i mitt hjärta.
Hoppet på att vi ses igen är starkt. <3

Taize!

Sitter här, dagen innan Taize och skriver det här. Måste snart packa och fixa iordning allting, och kanske ska iväg och se Timo, men nu sitter jag iallafall här.
Så, hur känns det?
Gött, jävla gött.
"Ni kommer tycka de sju minuterna av tystnad är jättejobbiga i början, i slutet kommer ni bara vilka ha mer, mer och mer."
Du har nog rätt, (Varförskaduintemed? >_<) men jag kommer nog tycka det är skönt från början. Det har varit så grymt mycket, i skolan, hemma, med vänner och allt, så ska bli skönt att komma iväg! Som Ida skrev I'm just trying to leave for a while Bara få fly, leva. I sällskap med människor som får mig att må bra. So I heard it's no good to run, but it feels so much better, now that it's done.
Jag längtar så himla mycket!

Jag kommer sakna er, men ni är med mig i varje steg. <3 Ochvisstärniallakvarnärjagkommertillbaka?

Glädje?

Jag ringde Elin igår, ehm, inatt, vi var båda trötta, men det var ändå underbart härligt att höra hennes röst igen. Jagsaknardigsominihelvete.

AnnaMiaAnnaSandraNathalieXiao-yunochniandra-knark i skolan. Ni får mig att orka, vet ni det?
Sista nationella provet i nian avklarat! Och det gick bra, tror jag. "Vi bedömer nu då hur bra ni fattat problemet, och det var ju absolut inget problem! Och hur korrekt språk ni använder. Och hur aktiva ni varit, och ni har varit aktiva allihopa, så det blir nog högt för er!" Äntligen över!

Och imorgon får jag träffa Petra igen, sköntskönt! Och Modig fick man ju se idag, och åh vad jag längtar till de andra söta människorna! Senvettefanhurdetkommergå,menvifårse.

Var på stan med syster idag också, sötasötasyster. Vi handlade lite kläder och sånt. Senare kom Rikard, och vi åkte hem hit. Vi skulle laga mat, och ja. Vi var smidiga som alltid. Kan säga sådär, pasta över halva köket, skratt till tusen, sten-sax-påse, helknas. Dom är söta ungar, Tess och Rikard, underbart härliga. Tack!

Och nu sitter jag här igen, ska ta tag i det sista på min SO snart tänkte jag. Måste få klart det innan jag åker. Fast, först ska jag försöka orka uppdatera min bilddagbok lite kankse.

Ochjustja! Winnerbäck spelar här till hösten!
Någon som hänger på?

Pusspåersötaungar.

" I hope that someone´s gonna call
And tell me this night is over
`Cause I wanna start living my life
Before I get much older"

Jag är fast, igen. I låten, i rösten, i musiken.
Det är även konstaterat att Bell har grymmt skön musiksmak!
Jag sitter här och mailar med henne och Linda, fast jag har mycket annat jag borde göra.
Menomjagbarainteorkar?

Vi orienterade idag, i spöregn. Det var kallt till en början, men att bara springa i takt med Anna gjorde mig senare lugn. Dock tror jag att jag åkte på en förkylning lagom till Frankrike, intebra, intebra. Jagbarafårintevarasjuk!

Och snälla ni, skärp er!
Ni beter er som om ni är fem år, skitsnack, vad fan är det för jävla stil?
Det är inte så lätt för mig som står i mitten och försöker vara vän med er alla.

"Inte ens universums kvävande vacuum kan släcka ljuset i ditt hjärta. <3

Carpe Diem (åh, saknat),
Du vet vart jag finns, ängel. <3"

Du tog tillbaka din plats i mitt hjärta på en sekund.
Tack. <3

" Den dagen jag ger dig ord som endast är från ytan av mig, den dagen kan jag känna mig besegrad"

"Du betyder mer för varje sekund."

"Mina ord, Dina ord - Våra ord. :)"

" Om personer kunde belönas med riktiga stjärnor varje gång de gjorde något fint,
skulle du äga hela stjärnhimlen. <3"

Jag saknar dig min vän, jag saknar dig grymt mycket. Hoppas vi kan hitta tillbaka. <3

Två år. Sommaren -05.

Det har snart gått två år sedan jag började skriva dikter, och det är sjukt hur fort tiden faktiskt går. Jag har hunnit med mycket, visst, men det orden lockas minnena fram, och just därför älskar jag att läsa det jag själv skrivit. Och visst, jag strävar efter att bli lika bra som Nellie, Bell, Tessa och alla dom, (niärminanyfunnaidoler), men jag har utvecklats, det syns.
Jag är inte på topp, och kommer aldrig komma dit, men jag njuter av att skapa meningar, och ibland förundras jag över mig själv. Jag kan ta fram ett gammalt dokument och bli helt paff, inte förstå att jag skrivit det. Meningar som ” Existerar din värld här, eller är det mitt patetiskt krävande hjärta som bara längtar efter tröst?” och ” Gamla minnen växer till liv från nya tider, och jag vet inte vad jag ska göra när luften kvävs och glassplittret smälter i solen.” Vad får jag dom ifrån?

Från fyrtaktsrim till tvåtaktsrim till oförstådda meningar.

Ibland skriver jag mer, ibland mindre. Just nu känns det lite som om jag är i en svacka, men jag hoppas för allt i världen att jag kommer upp igen. Som Petra skrev ”Poesi är som luft, man kan inte andas utan den.” Poesin och orden har fått mig att andas, att ha något att fly till när allt bara strömmar förbi i bäckens vatten.

Jag har utvecklats som diktare, men även om människa, genom mina ord. Jag har lärt känna så många underbara själar, men samtidigt även lärt mig vad riktigt svek och död innebär. Ibland tror jag att jag får kommentarer bara för att så pass många vet vem jag är, men ibland kommer just den där speciella, som verkligen får en att vilja utvecklas, att kunna mer, orka mer! (Therese, vila i frid. <3)

Och även om jag gillade Dikta.se mer innan det blev så stort, är det alltid kul med nya talanger. Som man tyvärr hittar mer sällan.. Men idag satt jag och läste igenom Nellies dikter, och det var verkligen, ofattbart hur bra dom är. Det är det där som jag kallar riktig talang! Det där som jag strävar efter att en dag försöka uppnå.

Så, varför sitter jag och skriver det här klockan elva på kvällen? Det är en riktigt bra fråga faktiskt, men vissa saker bara måste man få lämna åt jordens ofattbarhet.

Mitt humör är som en jävla berochdalbana, och jag ramlar snart ut.

Igår var det lycka till tusen. Närhet, kramarna, maskroskrig, pratpratprat, hand hållning, promnader. Allt var lycka. EllerintemedPetradåmenviförsökerglömmadet. Sen åkte Jossa hem vid nio, vi stod och kramades hur länge som helst innan. Jag saknar henne redan, men våran dag glömmer jag aldrig.
När jag kom hem fanns det en pizza på bordet, så jag satte mig och kollade på Nile City och åt.
Underbarunderbaradag,
Sen, satte jag mig vid datorn, intesmartintesmart.

Vaknade i morse, hade sovit nio timmar vilket är väldigt mycket mer än jag brukar, men jag var ändå trött. Tess och jag fixade jobbet och sen var jag tvungen att sätta mig med So. Tråktråktråk. Sen såg jag Petras dikter och, aj. Orden var kanske inte menade så som jag tog dom,
men det gjorde ont. Sen kom Cili in och jag pratade med henne, det var längesen. <3
Sen var det mat, min familj är för underbar, Ibland. Syster <3
Nellie (Förlåtjagvetintehurdittnamnstavas!) skickade sötsöta mail när jag kom tillbaka till datorn och jag blev glad. Och nu sitter jag här igen, fast i So:n som jag verkligen inte orkar med.
Skoltrötttilltusen. Kollade upp tågbiljetter och såg att det redan blivit 200 kronor dyrare. Jag MÅSTE få åka till Elin, jag saknar henne så jävla mycket!

Bara funderar på hur den här kvällen kommer sluta.

När kärleken tar makten.

Den här dikten är tillägnad min älskade förgät o
vill visa genom den hur mycket hon är min värld
Hon är alltet i alltet
De kursiva texterna är hennes ord o det andra är mina
ord från mig till henne

De är allt jag har ge älskade vän


Vill bort härifrån,
Vill ligga vid din sida

O veta att det är dina andetag
jag hör som andas för mig

Mina andetag andas alltid för dig älskade
Men jag vill bara vakna och se ditt ansikte
det första jag gör när jag öppnar ögonen

Önskar att du visste vad livet vore utan dig
för då skulle du förstå vad riktig rädsla innebär

Allt i min värld är du
o utan dig vore jag som jag var innan du kom

Jag vore död o värdelös o ingeting mer än en
ihoptryckt massa med atomer som förflyttar sig

Jag vet vad livet är utan dig,
antar att det är något åt det hållet


Jag vill att du ska se dig själv som jag ser dig -
en underbar, färgglad, flummig, sorgsen, vacker, blå
förgät som fyller världen med det som man inte ens
i sina vildaste fantasier kan återge med ord

Förutom att du är mer i mitt liv

Allt du är o alt du gör är kärlek o
jag ser det, precis som du ser mig framför dig
när du vaknar upp i sängen ibland

Älskar dig mer än ord kan beskriva
o jag önskar att du en dag kan förstå vad det innebär
att ha ditt hjärta slåendes bredvid mig men aldrig
riktigt kan nå fram till det

Inte när du är där o jag här


Älskar dig ännu mer älskade
Och mitt hjärta finns alltid i din hand vännen,
även om det är långt mellan oss

Åh, jag önskar så att du kunde vara här

---

Jag saknar dig verkligen vännen!
Önskar så att du kunde få vara här.

Det här en är Elin som har skrivit ihop våran msn konvo till en dikt, <3
Ochnejtack, inga sjuka kommentarer nu.
Ja, vi sover i samma säng när vi träffas, so what?

Det är sjukt.
Och ni som läser kommer inte förstå eftersom ni inte känner Dan. Men jag måste skriva, jag måste få det ur mig.

Jag hade tänkt att detta skulle bli ett härligt inlägg om Dan, inkluerat hans dåliga humor (Visst ni att man kan dö av ryggskott? Det gjorde Olof palme!) och hans alldeles för smarta söner. Vi satt runt ett bord, Jag, Daniela, Dan, Biffen, David, Ben, Ida och några andra. Och åh, dom fick mig att le. Dan är skönast, ever.
Vid nio var det andakt. Vi sjöng alla dom där, våra sånger. Sen slutade Dan spela och började prata. Han berättade om Malta, om Paolus som tveksamt frågade om Kristus blivit delad. Han tog ett djupt andetag och sa "Så, varför pratar jag om det här? Det finns en speciell anledning." Paus. "Det är en anledning som för mig är svår att dra upp, och det finns inget sätt att säga det på som inte är rätt på, så jag bara säger det" Paus. "Den här terminen, är den sista terminen jag jobbar här."
Aj.

Dan ska sluta. Nytt jobb i backa med mer chans att påverka. En ny utmaning efter 7 år. Jag förstår, det gör jag verkligen. Men jag kunde inte hålla tillbaka tårarna när han sa att han tänkte på att tacka nej, enbart på grund av torsdagarna för att dom var värdefulla för honom.
Vi satt alla helt "Men, så kan du inte göra?" Tårarna rann ner för många kinder. Det verkar kanske som en barnslig sak för er, men som sagt, ni förstår inte om ni inte känner honom.

När Petra och jag var ute och gick en gång pratade vi om Dan, vilken tur vi haft med präst. För han är inte den som konfirmerar en, och sen slutar bry sig. Han är den som med varje fråga, varje ord, varje kram, varje handling får en att känna sig värdefull. Jag kommer ihåg en av dom där gångerna han skjutsade hem mig, orden "Hur mår du?", inte som en fråga man måste ställa, utan för att han brydde sig.

Magnus&Dan, Dan&Magnus. Det är så det ska vara. Det var dom som fick mig att tro, att vilja tro, att våga tro. Jag ser upp till Dan, det är bara så. Dan&Magnus, det är så det ska vara. Hur bra präst vi än får, kan inget ens komma i närheten vad Dan och Magnus har, och ger. Det kommer aldrig, aldrig, bli samma sak.

Vi satt kvar i kyrkan när andakten var slut, mina tårar kämpade i ögonen, och när jag såg Sofie gråta sprack det. Jag satt bara och grät. Natacha kom och kramade om mig och torkade mina tårar, Tacktacktack. <3

Men det gjorde ont ändå.. Vi satt allihopa och pratade ett tag, sen var det dags att gå hemåt. Kramen av Dan kändes som oftast mest äkta.

Jag satte mig på trottoaren på vägen hem, jag behövde bara gråta. Moster&Morbror kom förbi efter ett tag.. Dom var söta, kramade om mig, pratade med mig, men lämnade mig ensam igen när jag behövde. Efter ett tag kom även Daniela, Troll och Jonas, och jag bestämde mig för att det var lika bra att hänga på dom. Vi följde Jonas hem, sen följde dom mig hem, och klockan började närma sig halv tolv innan jag var hemma.

Snart är det Taize, jag längtar oändligt mycket. <3

Dan,
Du kommer vara så grovt saknad. <3

Didn't I tell you, about the dream I had last night,
We were both in it,
And everything seems so right

Asså åh, lyckoflipp! Noomie och jag ska se Anna ternheim! (Ominteminaföräldrardamparöverpånågotdumtsjukthelvetessätt)
7/7-07 klockan 7.
Asså, LYCKA! <3

Solsolsol ute idag, Syster och jag låg på studsmattan och pluggade, lyssnade på musik och pratade. Jag har massor i skolan, men jag orkar bara Inte >.<
Men snartsnart Taize, längtar så grymt mycket!
Häh, vi hade HLR idag, det var kul. x'D
Anna&Mia, <3

Och Annas och min humor, det är fan allt x'D

Två bävrar satt på en bänk.
Då tog muffinsen slut.
Plusch. <3

Mahadusch, tillbaka till skolarbete >_<

Heaven is a place nearby, I know, but still I miss you. I miss you, I'll always miss you.
Tankarna släpper aldrig. Jag saknar er så jävla mycket.

Farmor, 9 månader.
9 jävla månader utan dig.
28/7 - 06,
"Det var inga goda nyheter, hon dog inatt"
Vi förstod direkt, även om det var oförståligt lång tid därefter. Att vi inte var hemma, jag vet inte om det gjorde det bättre eller sämre. Vi gick där på menorcas gator och bara grät, allihopa.
Jag tog just fram min dagbok och läste vad jag skrivit där, den dagen. Tårarna rinner igen.
Att vi alla fick vakna upp till en ny dag, medan en ängel återvände till himlen.
Det var som den där artikeln som farfar gav oss, den som fick mig att gråta. "Att detta skulle bli vår sista gemensamma upplevelse utanför sjukhuset, visste vi inte då. Om någon sagt det till mig, hade jag inte trott det." Våran absolut sista upplevelse var utanför sjukhusets väggar, med ett lyckligt leende som prydde hennes vackra ansikte. Och jag kommer ihåg avskedet, regnet, alla kramar, nattfjärilen, din vackra sovande gestalt. Farmor, snart fyller pappa 50, jag vet att du så gärna ville vara med. Jag önskar mer än allt i världen att jag skulle kunna få dig levande igen, här och nu.
För evigt älskad, för evigt saknad.

Mormor, 6 månader.
6 jävla månader utan dig.
4/11 - 06,
även då var vi borta.
Den femte kom telefonsamtalet jag aldrig kommer glömma. Telefonsamtalet som kastade hela min värld upp och ner, igen. Andra gången på tre månader som jag förlorade en av dom jag levt hela livet med, dom jag älskade. Paniken, rädslan, ovetandet. Jag såg direkt på mamma att någonting var fel, jag såg hur paniken steg i hennes ögon. Jag gick som i en dimma ner, sökte mig till pappa som bara ställde sig och kramade om mig. Jag kan fortfarande inte förstå vad som hänt. Du var så pigg, och sen bara, pang, en sekund, och du levde inte längre.
Det var så tomt, när man gråtit ut alla tårar, vad gör man då?
Avskedet, samma rum, samma regn, samma himmel. Du var så vacker, du vilade i fridens armar. Men samtidigt önskar jag att vi bara kunde få en till sommar på stockevik, mer tid, mer kärlek. Jag saknar dig. Jag kommer alltid älska dig.

"You just faded away
You spread your wings you had flown
Away to something unknown
Wish I could bring you back."