tisdag 24 juli 2007

"Joddan says:
du ?
Joddan says:
dom dära svarta prickarna som finns på vissa bröd
Joddan says:
typ runda små små bollar
Joddan says:
är det peppar?"

Här försöker Joddan leta fram en bild och söker på google; "Svarta prickar."

"- Sandra /- Städar, packar osv, alltså inte så aktiv på msn ^^ Taize. <3
vad är det för bröd du äter?
Joddan says:
vet inte
Joddan says:
Jagg har redan ätit upp det
Joddan says:
å, jag har smulat,. vänta jag fotar det!"

Din dumhet livar upp.<3

måndag 23 juli 2007

Botten.
En stegpinne i taget,
och när du äntligen når toppen,
blir du nerspolad igen.

Livsgnistan som varit död i flera år blommade upp igen, och nu häller dom en stor hink med vatten på den, kväver den, dödar den återigen. Och jag står som ett fån bredvid, oförmögen att göra någonting åt det som händer. Du frågade för längesen om jag skulle kunna leva utan dig, jag sa att jag skulle vara tvungen, för de som levde kvar. Men nu vet jag seriöst inte längre. Kan jag verkligen leva utan dig? Nu när du äntligen vill leva, kanske du inte Får.
Jag vet inte längre, jag vet ingenting.

Jag bara längtar tills imorgon då jag ska på Taizegudstjänst, det kan behövas. Jag önskar att Ida kunde vara där bara. Hon är den enda som vet mer om mig, nunärhoninteärkvar, och jag hade velat gråta ut i hennes famn igen.

Paradox?

Stilla.

Tusen rörelser i otakt

inte en tanke i gång

pendling i sjumilafart

sent som en december natt.


Tyst.

Rörelser framkallar ord

inte en viskning hörs

Sprängande ljud vallar

tyst som i graven.


Svart.

Bländande ljuslyktor

inte en centimeter syns

skarpa konturer skapas

himlens alla stjärnor hat fallit.


Olycka.

Leenden till solen

inte ett skratt hörs

lätta steg i luften

döden tränger sig på.

söndag 22 juli 2007

"En av de där dumma idéerna som kommer till en mitt på natten. I hopp om att bli nerskrivna, så folk vet att allt är möjligt. Må hända att jag bara är dum, som har Stephen king som största idol. Skräckens mästare, som han så fint kallas.
Han sår frön i mina drömmar, i de öppna såren.
Men jag brukar döda blommor. Av misstag.
Kanske trivs de inte med mig,
ja något är det. Jag vill förändra världen med mina ord, är inte det bisarrt..?
Jo, mycket underligt.
Vattnet mina ny sådda frön behöver kanske kommer från tron.
Från andra. Från mig själv.
Kanske är det därför jag misslyckas gång på gång på gång och åter igen misslyckas. Med stort M. Lite synd. I framtiden vill jag ändra världen.
Till en framtid.
Inte till en domedag. Och jag hoppas att jag lyckas.
För först då kan jag leva.
På riktigt.."

Jag tror på dig min vän! Och du förändrar redan min värld, till en framtid.
och huvudvärken dundrar som de tusen studsbollarna som Ica pratade om som studsar åt alla håll och det känns som om jag inte kan styra dom så länge till. Förhoppningar. Drömmar. Till slut spricker det ändå, vilket namn vi än ger det. Bara så, spricker. Och sprider splittret åt alla håll. När vi äntligen har lyckats samla ihop en det mesta av det till ytterligare en förhoppning, spricker den med.
Varje gång försvinner en del,
och med tiden slutar vi hoppas.

Men låt mig passa på,
snälla?

torsdag 19 juli 2007

Och vi vandrade i timmar och du gav mig leenderna bara du kan för du vet väl att jag kallar dig för mitt leende och det är inte utan anledning för du är bara så bäst och du har känt mig i tretton år och även om du kanske inte vet allt så vet du Vem jag är och jag behöver aldrig låtsas vara någon annan när jag är med dig för du accepterar mig för den jag är och jag bara älskar att slappna av med dig och det gör ingenting om folk kollar på oss för vi skiter i dom och bara ler och hoppar vidare i steg av lycka och bara mår sådär bäst som jag bara kan göra med dig och jag älskar dig även om jag inte säger det till dig så mycket men det gör jag verkligen,
Jag älskar dig.

söndag 15 juli 2007

- Sandra /- Taize. <3 says:
Haha, alldeles för lik mig.
P. says:
oooja, men det är inte så illa de


Men söte!

Navid och Nationalteatern och Anna och Elin och lycka och luft och kvällar och sommar och prat och musik och bara
å.
vi hade nog aldrig riktig någon vänskap
och även om vi hade det är den tiden över.

för du förstår aldrig mig.
du stöttade inte mig

du kände aldrig mig sandra
en riktig vän skulle
du var aldrig en riktig vän sandra

Ja, nu är det iallafall över..

torsdag 12 juli 2007

Och ibland vet jag bara inte varför för jag gör samma fel om och om igen och jag borde lära mig att inte ge mitt hjärta till någon när jag vet att den personen står med knivar i händerna men folk är så bra på att stå med knivarna bakom ryggen och ta fram dom när jag redan har gett bort hjärtat och jag antar att mitt hjärta inte är värt så mycket längre eftersom att det är massa knivstick i det och jag förstår inte varför jag gillar dig så mycket när du ser mig som en person du än gång träffade och fick fina minnen med samtidigt som du inte vill skaffa nya för det känns verkligen inte som om du vill det och jag vet egentligen inte varför vi ska träffas snart igen för att det känns som om du inte vill utan att du bara vill bli av med mig så fort som möjligt och jag behöver verkligen det här så snälla förstör det inte utan bara låtsas låtsas lite till som du redan gjort så mycket så ska jag nog kunna låtsas jag också så blir vi inte besvikna någon av oss

jag bara får ytterligare en kniv i mitt hjärta.

Det gör ont när man inte betyder lika mycket för folk som folk betyder för en.

lördag 7 juli 2007

Sandra Solstråle Kexet ÄLSKAR Noomie Stjärna ketchup.

Didn't I tell you about the dream I had last night? We were both in it, and eveything seemed so right...

-Drömmar är väl till för att inte slå in.

7/7-07.

Fan.

fredag 6 juli 2007

och jag vill bara skriva och skriva och skriva för jag behöver bli av med alla känslor som studsar runt som studsbollar som Ica skrev en gång men jag vet inte vad jag ska skriva för de studsar bara i kors överallt och gör mig förvirrad till tusen för att jag inte kan få dom att stå still i en sekund och allt bara virrar runt i ingeting och mammas och pappas ord flyger runt runt runt och jag vet inte hur det blir efter tejp och under tejp och när jag ska träffa Noomie och med stockevik och när jag ska träffa anna och varför hon inte hör av sig och jag känner att jag behöver ha lite struktur för en gångs skull och jag längtar tills ungdomsgruppen börjar igen för jag behöver den verkligen när det är såhär och det är nästan så att jag måste gå dit på söndag för att få lite lugn så som Felix fick när han gick dit i Kanada och jag vill att han ska komma hem snart och jag vill att det ska sluta regna så jag får mina kvällar med folket igen för jag tror verkligen att jag behöver det men jag vet inte om jag kommer få gå ut med dom igen nu efter att pappa vaknade inatt när jag skulle träffa Ida och jag blir virrig av allting för jag vet inte vad jag vill göra med någonting och jag borde ta en promenad och gå ut och gå och bara rensa tankarna men jag har inget batteri på min iPod och Anna är inte hemma och kan gå ut och gå med mig och jag vet inte om jag vågar höra av mig till Petra för allt är bara så konstigt där och jag lyssnar på nationalteatern och tänker på vad jag fick reda på om henne som jag inte vill nämna namnet på inatt och jag kan verkligen inte tro det om henne för hon verkade vara en oändligt skön tjej fast det brukar ju vara så att dom som man tror bäst om är sämst det borde jag ha lärt mig vid det här laget men jag är hopplös på den fronten och jag hatar mig själv för det men mest älskar jag er som står kvar och jag ska sätta punkt nu och låta er andas och om ni orkat ändå hit så puss.
Och ibland undrar jag hur mycket jag egentligen vet.

torsdag 5 juli 2007

Jag skriver om allt
för att veta att jag finns
minns mer än jag borde.

Och alla våra minnen strömmar igenom mig. Inte bara Våra, utan alla jag någonsin delat med någon, alla dom där som försvann. Men hur kan dom vara försvunna, när jag skrivit ner dom alla i ord?
Åtta fullklottrade böcker som dokumenterar mitt liv. Och ibland funderar jag på om det är så mycket mitt liv är värt, åtta böcker? Du skulle kunna bränna upp dom hur lätt som helst, precis som du brände upp vår vänskap. Och vad händer om du bara eldar upp dom, försvinner mitt liv då? Försvinner allt som var jag, så som Vi försvann? Ibland tror jag att jag själv borde slänga dom alla, för att få ha gjort det själv, för att få glömma.
Men å andra sidan, om jag glömmer, försvinner jag.

söndag 1 juli 2007

Uppuppuppner.

Tårarna har varit nära hela dagen, varför, varför, varför? En konfirmation, då ska man väl vara glad, ska man inte..? Jag blir nästan rädd för mig själv ibland. Vi bara satt runt bordet, så känner jag hur jag skakar till och får tårar i ögonen. Det är sjukt. Men jag pratade med Ellen sen, och min sötboll förstod. Den där känslan av att man bara vill lägga sig ner, bara gråta och gråta. Och jag längtar tillbaka till Taize. Till när Ida och jag satt och grät den där fredagskvällen, orden "Gråt, bara gråt, det är okej."

När vi kom hem packade jag iaf och sånt, och sen kom Ida hit. Hon räddade mig. Inte på samma sätt som i Taize, men hon räddade mig. <3

Och imorgon åker vi till Finspång,
återkommer på torsdag,
tror jag.
ericaaa says:
sötissandraflanopuff. <3


<33333333333333
Konvo med Lea, Ellen och Ica,
kan det bli så mycket bättre? <3
Det finns egentligen inte ord till hur underbara dessa dagar har varit. Jag blir helt sjukt glad när jag är med Linda och Frida. Bara sådär, studsig som Ica säger. När man bara lever och mår bra och åh.
Seriöst. Jag bara. ÅH! <3<3

Och jag har kommit in på mitt gymnasium.
OCH IDA ÄR HEMMA! <3