Kvävande ensamhet i hopp om din närhet.

Jag behöver ditt huvud
så nära
att jag kan höra
dina
tankar

Dina fingrarinflätade
i mina
gav orsak till ordet
perfektion

Bultande hjärtan
i extrem
taktkänsla
vi gör aldrig
fel

Och älskling,
det gör så ont att sova ensam nu.

Vi var höst
och sommaren
därpå
evigt sprudlande
i lycka

Din bröstkorg
höjs
i varje
andetag

Och älskling,
jag kan inte andas utan dig.

Sömnen river
mina ögonlock
mörkret
sliter

Försiktiga steg
och din hand
i min
skapar
perfektion.

Och älskling,
jag är inte hel utan dig.

Och ja, jag har en tendens att överdriva i dikter och jag kommer ändra den hundra gånger om men jag måste få ner det i ord. jag saknar er redan. ni är så mysiga. och jag känner mig så trygg. Ett hav av armar och filtar och kroppar och kramar och kuddar.
och jag älskar det.
Andrea, sista kvällen, uder Totori eller vad den hette, när jag låg på din arm och du hade den runt mig och jag hade din runt mig och missuppfatta mig inte nu, men det var så underbart. Tryggeten var total.

Och det gör så ont att sova ensam nu!

Lasse lasse lasse. Han är ju så underbar. Som Felix sa igår "Hör man namnet winnerbäck tänker man på alla underbara låtar han gjort, och nu sitter han där borta, bara några meter bort. det är sjukt." Lasse var sådär söt och han bara log och jag vet att han gjorde det till alla, men snälla snälla låt mig ta till mig hans leende för det betydde så sjukt mycket och han är så bra och så söt och så underbar. Och sen var det ungdomsgrupp och det var lite segt men jag älskar ändå att vara där och det är folk och det är mycket kramar och det är inte bara kramas för att man måste, utan kramas för att det är mysigt och för att det är så mycket kärlek och bara så mycket så. jag saknar dan, det gör jag. det känns tomt på ett sätt även om det är svårt att definiera hur. idag var iallafall en resa till särö som gällde, det var kallt ett tag, men ändå helt okej. sjukt mycket bättre än att sitta i skolan och ha biologi iaf. och min klass är faktiskt skön. riktigt skön. nej, nu ska jag äta och sånt och sen ska vi till teendreem och se Tims band spela och sen är det filmkväll och översovning som gäller och lördag är laserdome och en till filmkväll denna gången hos felix och jag älskar att det är så mycket kul på gång. <3 PUSS

och jag förstår inte varför tårarna alltid ligger och tränger bakom mina ögonlock. jag förstår verkligen inte. dom fanns där förut när jag pratade med elin. dom fanns där när jag skulle reda ut ekonomin med pappa. dom finns där nu. nej, förresten, det gör dom inte, för dom rinner. dom rinner just nu och jag vet egentligen inte varför. och jag behöver taize. jag behöver taize så mycket. jag behöver få gråta utan att någon dömer. jag behöver få gråta till den underbara underbara musiken. jag spelar den nu men det kan ju ändå aldrig bli samma sak. jag saknar det så mycket. jimmi sa att magnus sagt att vi ska dit iår igen, jag hoppas på det. jag måste få komma tillbaka. jag bara måste. få uppleva lite lugn igen.
och jag vill ha min kamera, här, nu. jag kommer aldrig ha råd med den - jag hatar det. jag är så dålig på att spara pengar. och när jag försöker så ser jag allt i pengar och framstår som en snäl jävel. och åh.

"Fru hjärter dam, dina skratt är bara tårar."

Jag ska inte skriva det inlägget som jag tänkte skriva för då verkar jag mer knäpp än jag redan är och mitt humör är bara upp och ner och puss på Elina som frågade om jag ville släppa en diktsamling med henne men förfan på alla känslor och puss på skoldagen idag och förfan för vädret som är perfekt för en filmkväll - när jag inte har några vänner här och puss på att det är helg och förfan på jagvetintevad. Och nu blev det knäppt igen och igen som alltid men duvet jag säger som Navid;
Jag skriver om allt för att veta att jag finns.

Ibland gör det ju bara ont. Några ord. Eller rättare sagt, frånvaron av några ord.
Glömde du mig? Tröttade du? Dög jag inte längre?
Jag vill inte förlora dig.
Jag älskar dig.

Och jag vet inte om du läser det här. Jag vet inte om någon läser längre, det är ingen som kommenterar iallafall.
Jag vill ju bara säga att jag älskar dig och jag vill inte leva utan dig och jag hoppas att du förstår för du betyder så sjukt mycket för mig och jag kan bara inte förklara för dig mer än på det här sättet för det kommer göra för ont och jag vill inte såra dig det vill jag verkligen inte för du verkar må bättre nu och jag vill inte förstöra din lycka genom att säga att jag känner mig som ett andrahansval som så många gånger förut och jag vet inte om jag orkar det.

Naturkunskap med Andrea, Alexandra och Tim.
Fyra datorer på ett litet bord. Alla camar med varandra utan Alexandra som är feg.
Tim har högläsning i häftet för oss.
Ibland älskar jag min klass.
Iaf dessa folk. <3

Egentligen borde jag sova, jag kan bara inte släppa det, släppa tankarna som bara virrar runt i mitt huvud. Inte på ett negativt sätt, men bara sådär så att jag måste släppa ut dom innan jag kan slappna av, jag måste få skriva ner dom, spara dom. Jag antar att det kan bli ett känslosamt inlägg idag, så vill du inte läsa så sluta nu. Ibland vill jag egentligen att alla ska få läsa, alla mina vänner, min familj, alla. Men samtidigt vill jag att inte så många har länken till min blogg. Det börjar bli fler och fler som har adressen nu, och jag antar att det är bra, för jag måste lära mig att inte stänga allt. Men som Friday sa en gång, att vissa saker som andra inte förstår, är helt enkelt till för bara mig.

Frida och Frida var så himla bra idag på andakten. (Okej, hela kvällen var bra, men andakten speciellt.) Först började Friday prata (jag kommer från och med nu kalla henne Friday och volontär Frida för Frida helt enkelt) om hur Hon var som kristen. Det är så olika för alla. Men jag tror att det är som hon sa, att man bara kan tro från hjärtat.
Människor har så många dumma förutfattade meningar om kristna; att dom inte svär, att man måste gå i kyrkan varje söndag, att man inte får lyssna på "våldsam" musik, att man inte får sminka sig, att man inte får dricka alkohol, - det finns en evighet.
Det är just därför jag tycker om ungdomsgruppen så mycket, vi bryter mot alla förutfattade meningar. Att vi spelar rock/hårdrock i kyrkan är bara ett exempel. Och titta på idag, vad gjorde vi? Jo, hade tårttävling! Alltså bakade tårtor, sen bestämde "jyrun" vilken som var finast, och sen hade vi tävling om vilken grupp som kunde äta upp sin tårta snabbast - med teskedar. Normalt? Nej.
Men det är just det som är så underbart.
Friday fick mig att tänka så mycket (Nu är jag där igen, jag vill att Friday ska läsa det för hon förtjänar ju att få veta, men samtidigt känns det.. pinsamt?), Hur är jag som kristen?
Jag är nog något slags mellanting. Jag går runt med med wwjd-band, men ibland vågar jag inte stå för att jag är kristen. Om någon frågar rätt ut, så svarar jag självklart Ja, men det är så mycket annat. Så mycket som ligger dolt. Om folk driver med kristna säger jag ibland inte emot, och jag kommer på mig själv, varför gör jag inte det?
Det är just där kristendomen är så underbar. Vi behöver inte alltid göra rätt, vi blir förlåtna ändå. Friday sa också att hon alltid går runt med sitt kors, men att det mest är för hennes egen skull, och lite så är jag med.
Jag har alltid mitt Taizekors (eller en svala som det också kan vara) runt halsen, men det är mest för mig själv. För att jag ska veta att jag blir förlåten. Och också för att jag ska komma ihåg känslan i Taize. Okej, jag kan omöjligt glömma den, men jag vill ha den nära.

Sen var det andra Fridas tur att prata, och hon berörde också med sina ord. Det finns förmodligen ingen chans att hon läser det här, men hon var bra, sjukt bra. Utan att säga för mycket, har hon inte haft ett lätt liv, och det var bara enstaka saker hon berättade för oss. Och som hon sa, egentligen vet vi så lite om varandra. Folks bakrund är ofta dold bland så mycket. Vad vet vi, egentligen? Tjejen där, hon kanske har ätstörningar. Killen där borta, hans mamma kanske är död. Och tjejen bredvid där, hon har kanske just förlorat en nära vän.
Vad vi alla borde tänka på är att välja våra ord. Frida sa det med, hon reagerar kraftigt på vissa saker med tanke på vad hon gått igenom.
Ida, jag och Petra pratade om det där på vägen hem. Om hur många som säger så mycket utan att veta om personen det är riktat till orkar ta emot det. Vi pratade särskilt om en person, som har ätstörningar, tänk om någon precis i början kallat henne tjock, på skoj, javisst, men hon kanske inte tar det på skoj. Om en person bara säger det tillräckligt många gånger till henne utvecklas ett komplex för det, vilket leder till att hon själv tycker att hon är tjock.
Det är så mycket man borde tänka på, och jag tror att vi sårar mer än vad vi egentligen vet om.

Nu blev det väldigt mycket, men jag ville bara tacka hela ungdomsgruppen för en underbar kväll. Och jag vill stå för vad jag tycker, jag tror på Jesus. Jag tror på att han älskar och förlåter mig. Säg mig, vad kan jag egentligen förlora på det?

Och det är ju såhär jag ska göra för att må bra. Jag ska träffa folk, jag måste träffa folk. Ni håller mig vid liv! I dag träffade jag Anna lite kort, och kvällen gick åt till att träffa Joddan, Ida och Sebbe. Jag har inte träffat Sebbe på länge, så det var jätteskönt att se honom igen, sköna människan!
Och Joddans beskrivning om mig till hennes mamma glömmer man inte;
"Sandra är en sån där människa som alla borde ha i sitt liv." MEN SÖTE.
Och Ida är sådär gulligt söt som hon alltid är och
NI ÄR MITT LIV MÄNNISKOR. <3
(inte bara dom jag nämt idag utan alla ni, alla underbara. <3)

Dagen har varit bra, faktiskt. Dock började det inte så bra, jag försov mig och vaknade 20 min innan vår ”datorkunskap” skulle börja – kändes inte fullt så bra. Dock låg stressfaktorn på 100, så jag hann i alla fall in till stan relativt snabbt och missade bara en kvart av lektionen. Slutet av dagen var segt, matte och kemi på onsdag eftermiddag, jovisst. Dock var folket söta som alltid och dagen gick – den med. Jag följde Andrea och Alexandra till bussen till deras japanska och gick runt lite på stan. Elin ringde med inte alltför kul nyheter, men det var ändå bra. På ett sätt. Jag gissade rätt på första försöket, och hon sa ”Och jag som sa att det inte alls funkade mellan oss längre, jag får väl ta tillbaka det.” Men jag vill ju att hon mår bra, hon förtjänar det. Men det lättade så enormt mycket att få avsluta med ”jag älskar dig” och höra samma vackra ord tillbaka. Jag satt vid domkyrkan när vi pratade, för den skänkte mig trygghet. Ryggen mot den, solen i ögonen. Sitter i solen nu med, väntar på Linn. Det ska bli så skönt att träffa henne igen, vi har inte setts sen juni och det är katastrof.
Jag gillar Göteborg så mycket. Speciellt nu. Det är riktigt sommarväder idag. Och en man står på Kungsgatan, sprider sakta sin sköna musik och bara är sådär skön. Han sjunger på spanska och jag gillar att höra det språket, och musiken är bara sån där som kan få mig så lugn, så.. tillfredsställd. Och jag vet ju egentligen inte varför jag skriver det här, men jag bara skriver och skriver. Och jag tänker så mycket men jag får så sällan ner saker i ord, men nu när jag har datorn – vars batteri dör om 9 minuter så kan jag passa på att försöka skriva när jag har tid. Jag har inget internet här i solen på gatan i Göteborg, men jag lägger nog in det på bloggen sen, varför vet jag inte. Jag menar, ingen är intresserad av det jag skriver nu. Inte ens jag. Jag vet inte ens vad jag skriver. Men det känns så skönt att skriva. Bara skriva sådär frenetiskt. Lätt på trycket. Jag skrev det på min svenskläxa, att jag skrev för att släppa ut allt, för att lätta på trycket. Och Sofia citerade några texter på lektionen som hon tyckte var bra, anonymt och så, och hon citerade mig tre gånger och jag blev sådär fånigt glad men jag vet egentligen inte varför. Anna som känner mig så bra sa en gång att jag alltid fick ett speciellt leende när jag får beröm eller någon säger någonting bra, och det kan nog vara sant. Det är bara det att det nog inte är så många som ser det. Vissa saker ser bara några. Och Anna ser, hon ser alltid. Även om hon inte vet allt, så ser hon, hon ser allt.

(Jag vet inte varför, men bara för att liksom)

"And I still need you like the night needs the starlight,
like the ship needs the ocean,
like the body needs the soul,
And I still want you here by my side,
So I won't crash when I hit the ground.
I can't do this on my own, and I can't lie;
I need you like the teardrop needs the eye"

Jag saknar dig så mycket Linda. <3

Och vi behöver inte dina ord
försent
i längen värda
ingenting.

Ge bara upp? Ditt svek gjorde att du sjönk till botten för mig. Jag såg ju fan upp till dig! Men nej, gör så bara. Och så jävla mycket tack att vi inte fick veta någonting förrens förra året heller, och att det inte ens fanns planer på att vi Skulle få veta! Det var bara en slump att hon pratade med henne, annars hade vi inte fått veta. Jomen visst, var det meningen att vi skulle leva med en falsk bild av honom? Var det det? Skulle vi längta tillbaka till tiden då dom var gifta eftersom att han var så underbar? Skulle vi det, va?
Åh, det är ingen bra dag. Jag mår sådär kasst-utan-anledning. Och jag behöver få komma iväg till Elin men nej, jävla SJ har någonting emot mig och höjer priserna till det dubbla precis när jag ska boka, Som alltid. Och jag bara klagar och fyfan,

Och jag vet att andra har det värre,
men hur man kan känna sig såhär grå?

Ibland bara orkar jag inte med dig. jag VET. Jag vill inte heller att hon ska dö.
men vad fan ska jag göra?

Kvällen blev bra, och när jag kom hem efter att ha följt Frida och Ida hem var klockan halv två.
PUSS PÅ MINA MYSFLICKOR.
Jag älskar er! <3

Det är typiskt en såndär morgon. Då man kollar ut och möts av grått. Man ser då meningen med att kalla vädret för grått - för det är verkligen grått. Vinden ilar, regnet faller och man kan riktigt se kylan. En såndär dag då man bara vill krypa ner under täcket för att förbli där halva dagen; tills man kurar ihop sig i en soffa med massa filtar och en kopp te. Tyvärr så försvinner drömvärlden när man sätter foten mot det iskalla golvet, för att släpa sig iväg till ännu en skoldag.

(Men nu är skolan slut och Ida och Frida kommer snartsnartsnart och vi ska krypa ihop med filtar och filmer och te och bara prata och mysa och jag älskar dom. <3)

Sprängande tyst i väntan på besked

Jag sitter nära,
nära kyrkan.
För vi måste alla
hämta kraft
någonstans.

Ryggen emot
vill inte se
solen i ögonen
svag musik
spränger sönder

Väntan på besked
sakta vibrationer
växer sig stora
näringen heter
rädsla.

Det är nära nu
riktigt nära
akta dig
innan det spränger
även ditt hjärta.

Och jag misstänker att jag är lite smått kär i att se Hellström live för jag bara älskar det och han är så bra och jag och Hanna satt och väntade i två timmar och det var värt det och åh han är så fin och så söt och jag vet inte om jag fick några bra kort men jag är glad i allafall för håkan bara sjunger in lycka i mig genom sin musik och jag älskar det för han är åh så bra och jag vet inte ens vad jag skriver längre men jag gillar håkan och folket var glada och det var jag och 16999 andra och som dom skrev i gp så är det så mycket folk så många inte ser någonting men ändå går dit och sätter sig på en skymd gräsplätt och bara sitter bara för att få vara där när Hellström spelar för stämningen på Liseberg är kärlek i mitt hjärta och Håkan sjunger och folket hoppar och sjunger och kramas och skriker och gråter och bildar hjärtan och är sådär allmänt gulliga och håkan sjunger
Känn ingen sorg för mig Göteborg.

Tillfälligt avbrott.

Människor strömmar förbi,
för bråttom hem till ingenting,
för att inte se,
det dom inte orkar.

Stanna upp,
öppna ögonen,
se,
den som inte har ett ingenting.

För att återgå till att blunda,
och skynda vidare i ditt liv.

_________________________

Och det känns som om allt är skolarbete numera och det känns så falskt och
Vi gör det här för att vi måste.

Äntligen har vi fått våra datorer och fungerande nätverk (nästan) Sitter i grupprummet, fem pers är sociala med sina bärbara datorer, känns väldigt nördigt, men okej. oj, nu börjar vi. puss på folket som grattat mig idag :*

Uppdatering;
Lektionen var en svenska lektion utan lärare och jag och Andrea sitter uppkopplade på Nti:s nätverk (vårat la av...) istället. Dock är nog snart lektionen slut, då ska vi ha idrott, hata. ucsh.

"Låt dig inte besegras av det onda, utan besegra det onda med det goda."

Romarbrevet 12:21. Puss

Venfor†-Astergos || Cut down like lambs at slaughter! The ocean turned to red! says:
vet du vad?
Läxa, nana. - Sandra /- Du förstör mig, älskling. Taize. <3 says:
nej?
Venfor†-Astergos || Cut down like lambs at slaughter! The ocean turned to red! says:
Vi ska se Torkel i knipa tillsammans
Läxa, nana. - Sandra /- Du förstör mig, älskling. Taize. <3 says:
jasså
Venfor†-Astergos || Cut down like lambs at slaughter! The ocean turned to red! says:
åsså ska vi ha med petrorna
Venfor†-Astergos || Cut down like lambs at slaughter! The ocean turned to red! says:
så ger vi pb en av mina vinflaskor, så är hon nöjd
Läxa, nana. - Sandra /- Du förstör mig, älskling. Taize. <3 says:
hahah.
Läxa, nana. - Sandra /- Du förstör mig, älskling. Taize. <3 says:
det låter toppen!
Venfor†-Astergos || Cut down like lambs at slaughter! The ocean turned to red! says:
Visst låter det bra?
Venfor†-Astergos || Cut down like lambs at slaughter! The ocean turned to red! says:
Så köper vi glass och chokladsås och strössel
Läxa, nana. - Sandra /- Du förstör mig, älskling. Taize. <3 says:
det låter BÄST
Venfor†-Astergos || Cut down like lambs at slaughter! The ocean turned to red! says:
och så sparkar vi ut mina föräldrar

- JATACK! <3

Förlåt att jag är så seg med att uppdatera, men det händer mycket och jag vet inte vad jag ska skriva.
Jag var hos Frida med Ida igår och det var mysigaste kvällen man kan tänka sig. Vi bara Myste och Idamänniskan var sötsötsöt på bilddagboken sen. Jag älskar människorna <3

Och Pappa och jag var just ute på promenad och han är söt ibland och jag gillar det. Vi pratade om massa, men framför allt hur många nya vänner jag fått genom kyrkan.
Jag är helfast i att jag fått så många underbara vänner det senaste året.
PUSS PÅ ER! <3