Satt och fikade en fin fika med några från klassen idag, och insåg faktiskt att snart är det dags. Dagsför andra året. På torsdag kommer vardagen tränga sig på. Jag vill lite, på ett sätt, men samtidigt vill jag verkligen inte. Jag har inte fått ut allt jag vill av sommarlovet! Så mycket som jag lovade att göra som jag inte gjort. Alltför mycket. Ändå har jag hunnit med mycket. Det har varit ett fint sommarlov, det har det. Men nu är det bara några dagar kvar, och det finns så mycket kvar att göra, och det som är mest frustrerande är att jag inte vet vad!
Jag vet att jag vill hinna med saker, men jag vet inte vad jag vill. Jag vill bara leva såhär just nu, med slappa dagar och härliga kvällar på fik, i stan, på promenader eller bara rent allmänt.
Jag är rädd att vardagen och höstmörkret som kommer snart ska dra ner på på marken.
Jag vill så gärna le.