torsdag 4 september 2008

Ovisshet under ett paraply

Nerböjda huvuden
betraktar svart asvalt
med nogrannhet
- Du måste se himlen
sa jag
där under mitt svarta paraply

Och utan ilska
slet du paraplyt ur min hand
och sa
- Då måste du göra det själv
inget du ser därunder
kan vara verkligt

och jag ville visa dig
insidan
av allt det svarta
- Jag har skapat mig en egen
var allt jag kunde få ur mig

men jag tror du förstod
för du tog min hand
och sa
- Delar du med dig?

3 kommentarer:

Anonym sa...

åh.åh.åh.
så otroligt.. jag vet inte vad jag kan säga mer än tja, underbart! :*

Anonym sa...

sjukt bra! <3

Mimmi Magia sa...

du skriver så sjukt fint sandra