(åh vad jag bloggar idag, förlåt till er som fortfarande läser, hur få ni nu är.)

Hellsongs sjunger we're not gonna take it,
och jag tänker på 20timmars festivalen. Hela trappan gungade.
Varje hand i luften visade att vi inte skulle ta någon skit.
Varje kram visade kärlek.
Jag satt bredvid Andrea och Therese och hellsongs var precis framför oss,
allra längst fram.
Det blåa ljuset svepte över oss gång på gång
ögon som kisade.
Hjärtan som dunkade.
Allt var så fint.