Jag läser igenom gamla dikter, skriver lite om dom, vem dom är skrivna till, och varför.
och jag blir lite rädd. Mådde jag som jag skrev? Gjorde jag verkligen det? Okej, man är alltid lite "over the top" när man skriver dikter, men ändå. Allt gjorde så himla ärligt ont. Jag tror att jag glömt och förträngt så otroligt mycket. Och vad hände med alla er som jag skrivit så många dikter till, ni som hade hela mitt hjärta i era händer? Jag älskar er för allt ni gjorde, det är bara så synd att vissa kapitel tar slut på för få ord.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar