Sjukdomens undantag i en iskall blomvärld

Kyla. Regn som piskar mot din kind som ljuva tårar skär igenom din hud. Höjda mungipor i hånflin och det enda äkta skrattet som existerar. Oförlåtligt. Förbjudna ord skriks ut över jorden i skrift på varje sten av våran mur när jag äntligen var nära att komma över. Fastkörda naglar under tagenbord gräver i förflutna smulor av allt som fanns men som i glupskheten försvann i våran egen oändlighet. Oförändligt. Å ni vackra människor,
vad jag hatar er.
Oförståligt.

det finns en längtan till allting
som kan rymmas bakom orden.