Det har aldrig varit så svårt. Så svårt att få fram ord. Svenskan blev härmed det värsta ämnet. Jag hatar att hålla tal. Jag vill prata om Taizé, men jag vet inte.. det känns så.. jag vågar inte! Jag är feg, ja. I WON'T DENY YOU, men ändå, jag är feg. Och en så liten sak får mig att tvivla. Tvivla på om jag fortfarande är hon som jag alltid var men aldrig ville vara. Jag vill inte vara den. Men ändå är jag så feg. Och jag kommer inte ifrån det. Jag kommer inte ifrån det hur mycket jag än försöker. Usch, fan.